• Fru U

    Katt i grupp (flock) och mobbning - hur hantera?

    Jag tror på att låta katterna ordna sin rangordning själv eftersom det brukar vara den bästa lösningen.

    Vi har läst flera böcker (av bl.a Vicky Halls) om hur katter fungerar och verkligen jobbat utifrån det för att ge dem en så optimal miljö som det går inomhus. De kapitel som handlade om att förhindra mobbning har vi tagit till oss (vi har bl.a flyttat runt deras lådor och matställen, skapat olika sovplatser för alla på olika höjder).

    Men trots detta så förekommer direkt mobbning periodvis. Våra två yngsta katter (som nu är 4år) är extremt sammansvetsade - de jagar i par, något vi annars bara sett i vilda flockar, de sover ihop mm mm - förmodligen ett resultat av att vi fick dem när de var 3dagar gamla (de hittades övergivna).

    Dessa två jagar en av de andra, de direkt mobbar henne. Står utanför lådan så att hon inte ska kunna gå ur den, lurpassar på henne när hon går (en tar framifrån och en attackerar bakifrån) för att bara nämna några exempel.

    Hon får dock äta ifred eftersom de inte äter på samma ställe eller ens får samma mat (de gillar inte vad den andra äter).

    Just nu är hon som blir jagad ganska försvarslös då hon fick klorna klippta hos veterinären för två veckor sen och det kommer att ta minst en månad till innan klorna växt ut nog för att kännas när hon slår tillbaka.

    Hon är ett jätte-tacksamt offer eftersom hon blir sur bara de tittar på henne (hon är en surpuppa som den perser hon är).

    Vi har ytterligare två katter som inte är inblandade i detta. Den allra äldsta på 14 som står högst i rangordningen och smulis som är näst äldst och pacifist.

    Frågan är: ska vi lägga oss i när vi ser att det är direkt mobbning (till skillnad från när det handlar om rangordningen)?

  • Svar på tråden Katt i grupp (flock) och mobbning - hur hantera?
  • Ethi

    Jag har gjort det, för här hemma får helt enkelt ingen bråka... Inte ens om man är katt

  • Fru U

    Hur många katter har du?

    Med fem tycker jag det är omöjligt att hålla så pass bra koll och vi har också dålig erfarenhet av att lägga oss i (vi tillät inte bråk när vi skaffade katt 2 vilket resulterade i att katt 1 åt upp sin päls när vi skaffade katt 3) så därför är jag orolig. Hur vi än gör mår någon inte så bra som de skulle kunna


    Ethi skrev 2009-11-03 20:24:28 följande:
    Jag har gjort det, för här hemma får helt enkelt ingen bråka... Inte ens om man är katt
  • Ethi

    Jag har själv inte haft fler än tre tillsammans, så fem är ju ett par fler... Min stora och tunga hankatt tyckte i ungdomen att det var rasande roligt att hoppa på de, i jämförelse (vet brukar tycka att de är stora men allt är smått i jämförelse med hanen ), små och nätta honorna så att de blev helt platta, när han fick busryck. Han fick inte göra så för mig, lika lite som att hundarna får hoppa på _honom_ så att han blir platt när de får busryck. Jag tycker att det har fungerat bra, hanen _vet_ ju att han bara gör hyss Och att en liten hona i sitt eget hem ska behöva försvara sig mot någon som är nästan dubbelt så stor känns ju inte rätt...

  • Fru U


    Nån annan som har nåt att säga?
  • kattis b

    Den mobbade katten, har hon möjligtvis mycket vitt i pälsen?

  • nickefiki

    Jag hade fyra stycken. Men en blev så mobbad så pälsen rök, och hon började kissa överallt och blev allmänt knasig, så henne fick vi omplacera, och nu har vi tre omobbade katter, varav äldsta har högsta rangen, men är snäll, och den yngste störst och elakast. Så vi får se hur länge den rangordningen håller i sig. Så min lösning var: omplacering.

  • Fru Kohl
    Ethi skrev 2009-11-04 10:48:49 följande:
    Jag har själv inte haft fler än tre tillsammans, så fem är ju ett par fler... Min stora och tunga hankatt tyckte i ungdomen att det var rasande roligt att hoppa på de, i jämförelse (vet brukar tycka att de är stora men allt är smått i jämförelse med hanen ), små och nätta honorna så att de blev helt platta, när han fick busryck. Han fick inte göra så för mig, lika lite som att hundarna får hoppa på _honom_ så att han blir platt när de får busryck. Jag tycker att det har fungerat bra, hanen _vet_ ju att han bara gör hyss Och att en liten hona i sitt eget hem ska behöva försvara sig mot någon som är nästan dubbelt så stor känns ju inte rätt...
    Jag måste fråga hur du lyckas får hankatten att sluta. Jag har samma problem, han ger sig på min lilla hona. Vet att han bara vill leka, blir jätteglad när hon kommer in och ute är det hon som bestämmer men inne *suck* Hur ska vi får stopp på hans satyg?
  • Fru U

    *vänder mig om o tittar* hmm, vitt i pälsen...

    Hon är en ljusgrå,mörkgrå, lite vitt i pälsen-tigrerad (typisk perserkatt även om hon inte är helperser)

    Grejen är den att jag vet att persermissen på sätt och vis vill leka med de yngre men hon är så snarstucken. Till och med när hon är glad (jagar fluga eller nåt) så låter hon likadant som när hon är som mest sur (som när man ska försöka klippa klorna, det är därför det gjordes när hon fick tänderna fixade under narkos)

    För tillfället har vi i alla fall satt på de yngsta halsband med bjällra (naturligtvis är det säkerhetsspänne på halsbanden även om risken för att de ska fastna inomhus är minimal).

    Perserkatten är väl mindre glad över att de små pinglar runt här *s* men hon vet i alla fall var de är och de i sin tur har lugnat sig lite.

    Vi klämde till pinglorna lite så att ljudet skulle bli lite dovare (tänkte att det stör nog deras öron lika mycket som det stör våra att höra det där högfrekventa pinglandet som det var från början)

  • kattis b

    då har inte jag nån förklaring. Väldigt ljusa individer stöts naturligt bort av flocken, av den enkla anledningen att de kan avslöja flocken som jagar/jagas.

Svar på tråden Katt i grupp (flock) och mobbning - hur hantera?