Min dotter pappa bryr sig inte.. Vad ska jag säga?

Jag är i liknande situation. Min dotter är 11 månader den 10 december. Hennes pappa har träffat henne mindre än 10 ggr under den tiden. Vart här och hälsat på 4 ggr. Då en halvtimme varje gång. För han har alltid haft någon ursäkt till att åka. Men nu skiter han helt i henne sen någon månad tillbaka.

Enligt mej har min dotter ingen pappa. Bara på papper som du sa. Och jag vet inte hur jag ska säga detta till henne sen. Jag hoppas bara hon kommer förstå mej och att jag försökt

Här har ni en i samma situation.
Jag ahr en son på 4 år och han har aldrig pratat emd sin pappa. Jag känner att jag vill vara ärlig mot honom så jag kommer aldrig ljuga och hitta på annat.
Förmildrar situationen lite för att göra det lättare för honom att förstå.
Det jag sagt till honom är att pappa är sjuk coh trött och därför kan inte han finnas här hos oss just nu. Ju äldre han blir ju mer får han veta.

Din dotter har dej och du är livsviktig för henne. Du kommer alltid vara extra och det blir bra. Jag va väldigt orolig med när min grabb va mindre men han har de inte jobbigt att vara faderslös, för tillfället iaf, så håll hakan uppe :)

Samma här min son är 4 månader och troligtvis kommer hans pappa aldrig vara med i bilden. Han bor utomlands och vill inte veta av sin son. Funderar mycket på hur man ska prata om pappa. Vill ju att min son ska ha en bra bild av sin pappa och inte känna att han har blivit bort vald. Det är svårt. Jag har sagt till pappan att han kan ändra sig när han vill alltså att visa intresse och bli delaktig i sin sons liv men som sagt tror inte att det kommer att hända. Har fixat en massa bilder på pappan och funderar på att lägga till hans namn som tredje namn så att han ska känna en viss samhörighet med sin pappa och även veta hur han ser ut. Men vet inte ännu vad jag ska säga om hans pappa när han frågar då jag själv inte vet så mycket.

Hej!
Jag har också haft samma dilemma och tänkt hit o dit om hur man ska förklara
för barnet varför pappa inte kommer o hälsar på, eller bor här som de flesta av hennes kompisas pappor gör.

Min dotter är tre år. Hon började fråga lite om sin pappa när hon var två. Vi satt och läste bok och hade det jättemysigt. Jag sa "pappa är ingen snäll människa (100% sant) för han bryr sig bara om sig själv och därför är det mycket bättre för oss att han inte bor här." Och så tillade jag lite om att det finns många barn som bara har en mamma eller en pappa och att vi hade det så fint bara hon och jag osv. Sen rablade jag upp alla som älskar henne, mormor, morfar osv.

Detta hade jag övervägt noga innan, att säga som det är för att hon inte ska tro att det är nåt fel på henne. Om barnet får höra att pappan är jättefin och bra, så vad ska hon tro när han inte vill komma o hälsa på? Jag vill inte att hon bygger upp en falsk bild på en drömpappa och sedan blir förtvivlad när hon förr eller senare kommer på att han inte är det.

Jag är såklart inte helt säker på att detta är det bästa, men utifrån erfarenhet med andra i liknande sits, så är detta sätt bättre...vad tycker ni?

Min ex-man övergav vår dotter för 3 år sedan, hon fyller snart 7 år.

Det man måste tänka på att barn har full lojalitet till sina föräldrar oavsett vad som har hänt. Hon frågar en del ibland. Hennes pappa är sjukskriven och mår förstås inte bra, jag tycker inte att det försvarar hans beteende men jag är noga med att inte lägga mina egna värderingar i svaren till min dotter. Hon ska inte behöva höra en massa "skit" om sin pappa, det kommer hon upptäcka tids nog ändå när hon blir tillräckligt stor.

Det är en svår situation, men det enda man kan göra är att finnas till för sitt barn och göra tillvaron så trygg och bra som möjligt.

I samma situation här.... Han har aldrig träffat min dotter & hon är nu 8 månader.... han har valt att inte vara delaktig...... Jag kommer vara noga med att när hon väl frågar så ska jag förklara att hon har en biologisk far, men han har valt att inte vara med pga den han är.... Barn har ju en tendens att ta på sig ansvaret & fundera på om det är något de har gjort fel & det är det jag kommer vara noga med att förklara att det har inte med henne att göra...... & sen prata om alla hon har runt omkring som älskar henne & är en del av hennes liv....

Jag väljer att separera orden pappa & biologisk far, då pappa för mig är en man som tar ansvar & är en del av sitt/sina barn/s vardag & en biologisk far är precis som det låter ansvarig för att man blivit till så att säga

Jag är också i samma sits. Bo i samma stad som dotterns pappa men vi har ingen som helst kontakt och han har valt att aldrig träffa henne eller vara en del i hennes liv.
I och med att det är en liten stad så träffas man ju på ofta men vi låtsas som vi ej känner varandra.

Till dottern som är tre år och frågar mycket om sin pappa har jag har som en enkel lösning sagt att han bor långt bort så vi kan ej åka och hälsa på honom. Rätta sanningen får bli när hon blir äldre och förstår mer.

Sen jag stack ifrån barnens pappa för 8månader sen har han träffat dom 4gånger. Senaste var i augusti och bara några timmar per gång. Han påstår att han ej har pengar att ta sig men kan ändå äta ute och köpa nya kläder.. hm, jag undrar bara då vad han prioriterar mest? Älsta sonen är 2år och riktigt trotsig och nonchalant, det är nu han skulle behövt en pappa. Men den pappan sitter och raggar på nätet istället. Ringer en gång varannan vecka. Säger att de kostar honom 0kr för 5min att ringa. Det vet vi alla att det inte gör om man ringer comviq-halebop.
Blir så besviken. Antingen kan han radera de små från sitt liv. eller se till att träffa dom lite oftare.

vi är oxå i samma situation.. min dotter är 9 månader och jag tror det kommer komma naturligt. hon kommer ju vara van vid enbart mig och när frågorna kommer får man ju svara så ärligt men mjukt som möjligt.. är inte så orolig för det.. det är bara göra sitt allt för att få barnet o inse att hon eller han inte är orsaken till att den andra föräldern inte vill träffas.. det kommer nog som sagt naturligt med tiden.