hur gör man om man vill bli fosterhems förälder????

ingen?

Vänd dig till socialen i din kommun och kolla om de har någon utbildning på G i din kommun...

Oftast vill de för fosterbarnets skull att fosterbarnet ska vara minst i familjen(för att man ska ha ork och tid) men vet att undantag finns om man visat att man klarar av det psykiskt och fysiskt.

Men tänk igenom det ordentligt först för det innebär stora psykiska belastningar på hela familjen och man ska orka med sina egna först och främst.

okej jo de kan jag förstå men de känns inte som om de skulle va nåra problem och orka men klart de kommer bli tuft..har funderat på de här länge..vet att jag vill..vad säger man är man ringer dit???blir de nån slaks undersöknig????vad är kraven???

Hur gammal måste man minst vara för att få vara fosterhemsfamilj? Måste man vara gift eller räcker det om man är sambo? Måste man bo i ett hus på landet eller kan man bo i en lgh i en mindre stad?

Tja...du ringer dit presenterar dig och talar om att ni är intresserade av att bli familjehem.
Jag antar att din sambo är lika positiv?

Sen görs en utredning på er där de kollar upp er i brottregister och sociala register och en hemutredning där ni får en massa frågor om er själva, er syn på barnuppfostran och hur ert liv ser ut och vad ni tänker er om framtiden.

krav? tja man får ju inte ha sociala eller psykiska problem som gör att barnet hamnar ur askan i elden.

Men ska tillägga att utredningarna och kraven ser lite olika ut beroende på vilken kommun man tillhör och beroende på om man söker som kontaktfamilj, familjehem eller jourhem.

ja de är han men han har ju inte fundera på de lika länge som jag...har dom något ålders krav???ja vi fins ju inte med i nåt register...de är ju jusst att vi kommer ha två egna små barn är de ett problem???
vi bor på landet har jusst köppt ett störe hus...

Allt beror på hur ni är som personer snarare än hur gamla ni är.

Bättre att ringa socialen och höra ifall de har utb på G...för den tar tid och är en bra träning inför uppdraget som familjehem...för massa möten blir det och spring till BUP, soc, skola(ifall barnet är så stort) osv

Tänk på att barnen som blir placerade kommer med bagage och har en egen familj som du ska främja kontakten med även om du personligen inte alls tycker de är lämpliga att vara runt barnet.

Den psykiska pressen är stor och jag kan nog personligen tycka att man bör ha fått upp sina egna i skolåldern innan man ger sig in i det här yrket...

Att ha småbarn som periodvis sover dåligt samtidigt som man kanske måste springa hela dagarna med ett skolbarn som rymmer om och om igen är inte nåt drömscenario...

Men å andra sidan kan det funka alldeles utmärkt...

Hur gamla är ni? och era barn?

ja jag vet ju hur de är på många hem och att de blir mycke spring på soc och bup har ju en bror som bor på famlije hem kommer hem någon gång i månaden jag förstår ju hur själva systemet funkar...ja jag är snart 19 min sambo nyss fyllda 25 vet inte om vi är för ung men huvedsaken man är myndig antar jag...ja våra barn är 1,6år och en är i magen och kommer ut i slutet febuari...ja jag tror de skulle kuna funka ut märkt men vet inte om dom är så positiv att man redan har små barn?!

Vet inte faktiskt...

Jag kan väl personligen tycka att du är i yngsta laget och har lite för små barn för att det skulle vara lämpligt....ni har förmodligen fullt upp själva med att hitta er struktur och era vägar i föräldraskapet samt att barnen fortfarande är i en ganska krävande fas när de behöver er totala uppmärksamhet...snart kommer potträning och trotsåldrarna.

Att vara fosterfamilj handlar om att välja en livsstil för hela familjen och att dessutom välja att sätta ett främmande barns behov framför sina egna och ens egna barns behov då de som sagt kommer med skadade vingar och det är inte något enkelt yrke.

Själv trodde jag lite att det skulle vara som nån sorts hjälteroll där man kommer som den räddande ängeln och allt blir bra när jag var yngre(ville bli familjehem redan innan jag fick egna barn) Men med facit i handen så vet jag att det kan vara enormt givande och oxå fruktansvärt jobbigt...

jo kan ju förstå att du tycker de..är de ens nån i de att man ringer soc då??jo de är klart man ska se till barnets bästa men är de inte bra att ha en familj då?!ja nån hjälte tror jag inte man blir inte ängel heller..ja jag vet ju att de är de här jag vill göra så om jag gör de nu eller om nåra år är ju bara en tids fråga...min dröm är ju att göra de här och jag fattar ju att de är svårt inget man gör på en gång..

tack för du vill svara...