Dålig idé att åka skidor utför i vecka 21 samt 31?

Kan säga att min mamma åkte slalom i v 34-35 när hon väntade min lillebror. det gick toppenbra. Klart hon tog det lugnare men hon är duktig på slalom och har alltid varit lite "galen" Hon åkte berg och dalbana när hon väntade mig också!

Jag hade inte riskerat det....

Hon fick även en HÅRK spark rakt i magen av ett fyllesvin på en fest när hon var i väldigt höggravid med mig. Den var så hård att hon ramlade bakåt och fick ont.

DÅ blev hon väldigt orolig att moderkakan lossnat eller något för jag började tydligen leva om en väldigt massa där inne som om jag hadde panik.

Hon åkte i ilfart till sjukhuset men allt var bra med mig. Antagligen hadde jag blivigt rädd och arg och det var därför jag sparkade som en galning!

Tror bebisen ligger väldigt skyddat. Men man ska ju vara försiktig då det KAN gå illa.

I vecka 21 skulle jag inte ha några problem med det. I vecka 31 skulle jag kunna tänka mig att åka under följande föritsättningar: att jag mådde bra, att det finns sittlift, samt att det finns grön eller blå nedfart hela vägen. Du känner ju dig själv bäst. Det som jag ställa till besvär om du ger dig ut i backen med en stor mage, och hade liten/ingen mage senast, är om du missbedömer var du har balansen i kroppen på grund av framvikten. Dina muskler är ju vana att korrigera dina rörelser utifrån att du är plattare på mitten.

Puh vad skönt! Var rädd att jag helt hade felbedömt och att ni skulle säga att ni absolut inte skulle åkt ens i v 21

Men det verkar ju som att det kan gå bra ändå. Det där med balansen har jag inte tänkt på faktiskt men det är ju sant. I vecka 31 ska vi åka till Idre Fjäll och där finns ju gott om både gröna och blåa backar, så jag kanske får se hur det känns då helt enkelt. Älskar ju att åka så det vore väldigt tråkigt att inte kunna göra det. Men självklart kommer bebisens säkerhet före allt annat.

Jag hade då aldrig gjort det iaf,med barn i magen.

Ni som svarar: kan ni inte skriva om ni är vana eller ovana skidåkare också? En ovan skidåkare kanske gör en annan bedömning än en som är van på skidor.

Jag är en ovan skidåkare.
Jag tänker på farten.Alla kan ramla eller bli pååkta,och man är ju rätt oskyddad på skidor.Förutom hjälm och skrapsårsskydd.

Långfärd hade vart ok för mig ,men inte utför.

Jag är halvvan åkare. Jag tar mig nerför svarta backar levandes och med pirr i magen, men jag tar dem för att det är kul att se om jag KAN - inte för att få en utmaning och finslipa min teknik. En mage i sig ser jag inte som hindrande, så länge den inte gör ont av påfrestningarna. Jag tyckte att det var tråkigt med barn 1 att jag blev tvungen att sluta bugga redan i 5-6 månaden för att snurrarna slet i magen, men med andra barnet gick det bättre. Jag glömde ofta bort hur stor jag var, och har smällt in mina bebismagar i X antal dörrposter och bordskanter... Det gör nog mest bara ont på mamman.

Sen är det ju lite olika i olika skidorter också. I en mindre skidort i lågsäsong kan man ju (helt underbart!) vara helt ensam i nedfarten, medan högsäsong på andra ställen kan vara lika stressande fulla som gången i T-centralen.