En god vän till mig har mist sin älskade man. Jag vet att det finns en jättevacker dikt på svenska som handlar om livet efter döden. Nått i stil med:" Jag finns här även om du inte ser mig" Någon som vet vilken jag menar? Den är väldigt fin, tror hon skulle gilla den. Tack på förhand!
gråt inte vid min grav för jag vilar inte där?
Jag finns inte där
Jag finns i solens
Spegelbänk på fjärden
jag finns i vindens lek
över böljande sädesfälten
Och när du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död
Kanske den här? Hade den till min sambos dödsannons och den har skänkt mig mycket tröst.
Döden är ingenting alls
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Allt vad vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn alltjämt
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus,
någonstans mycket nära,
bara runt hörnet.