Hjälp

Hej,

jag vet inte mer vad jag ska göra... relationen med min sambo har varit mycket jobbigt i det sista... gått upp och ned. Men man står inte ut ett sånt liv... Jag tycker att han överreagerar på småsaker som han skäller mig ut för. Jag uppfattar att var enda litet problem vi har är det jag som är årsaken till. Min sambo påstår att det är jag som är problemet och att han alltid har rätt. Tex när jag har misslyckat med risen till middagen en dag så blir han helt ifrån sig och snakker inte med mig hela kvällen. Så hela kvällen var förstörd pga "min ris". Han menar att jag måste inse mina egna fel och att jag ska skärpa mig.
Jag har blivit arg på honom ganska ofta i det siste.
Alltid jag som ska ta förste steget efter en stor diskussion till försoning.
Jag tycker inte det är rättferdig.
Samtidig kan vi sen mysa och ha det bra- men det känns bara så frustrerande efter en stor diskussion så man tappar all sin energi att man nästan "behöver" närhet därefter. Jag klarar inte sätta någon definitivt slutstrek på detta. Jag vet inte om det är det rätta att göra.
Vi diskuterar om pengar (vem som handlat mest mat i det sista), om arbetsuppgiftene i hemmet ( han tycker att jag ska sköta husholdet själv då han jobber mer "potensiella finansindrivande projekt"- men han har gjort det i 2 år nu och vi har inte fått en bättre ökonomi), sen tar han aldri initiativ att hitta på någon ting gemensamt heller.
Sen när man bruser upp i diskusionen så har jag sagt till han att det kanske är bättre om jag flytterut, men så blir han nästan aggressiv och skriker åt mig att jag bara ska dra då! Men jag kan inte bara dra då jag inte har så stort kontaktnät och skulle då först hitta ett annat ställe att bo på. Ganska knepit situation för mig.
Då undrar jag egentligen vad han vill med mig? Är jag arg så vill han att jag ska dra- en annan dag när jag upplever till hans standard som snäll hemmafru så säger han att han älskar mig.

Vad för förhållande är det? Ska jag göra slut på det?
Finns det någon stötgruppe för såna fall?