växa ifrån varandra

Hej,

Jag och min man har en liten tjej på 5 månader och gick genom en väldigt jobbig gravidetet med mycket oro. Jag har gått i psykoanalys, alltså terapi två gånger i veckan i tre år, jag känner mig väldigt harmonisk och otroligt lycklig över våran underbara dotter. Min man är och har alltid varit ganska dyster och jobbar för mycket och är igentligen utarbetad, men han ändrar inte sin livsstil och jag har gett upp att försöka ändra på detta. Jag känner nu att vi står på så olika plan eftersom jag genom min terapi har börjat se saker på annat sett medan. Vi pratar inte längre och jag känner mig så trött på alltid höra hur dåligt allt är, han kan inte se något från den positiva sidan fast att allt igentligen har gått bra för oss. Förrut tror jag att detta passade min egen sinnesstämning men inte längre. Jag är antagligen inte rättvis heller eftersom jag ibland tänker på skillsmässa.

Jag vet inte hur vi ska hitta tillbaks till varandra eftersom jag känner att känslomässigt är vi på så olika plan. Han har ganska mycket i bagaget också men har ingen vilja i att börja terapi. Jag är bara så trött på att han aldrig är med oss psykiskt och att allt alltid är så jobbigt i hans ögon. Är detta vanligt i en relation när ena parten har gjort en analys, eller har detta att göra med att vi har blivit föräldrar?

Tack på förhand.