• Anonym (pillertriller)

    sitalopram eller inte

    Hej på er...

    verkar som om jag trillat in i den om talade väggen...
    har en gigantisk konflikt på jobbet, är jävla leds på min sambo, min bästa vän har flyttat till andra sida jorden, min chef betalar inte ut mina pengar och facket tar tid på sig...(inga pengar alltså) och till råga på allt har min mamma som jag tagit bort ur mitt liv plötsligt dykt upp....
    jag bara gråter och får utbrott...om jag ens kommer upp ur sängen.
    jag är glad och trevlig mot folk som inte ser mig på daglig basis och de jag måste träffa är jag ganska elak emot...

    jag har nu fått sitalopram utskrivet i väntan på en tid på psyk...jag har än i dag inte vågat äta dem men i går kom den första panikattaken...eller vad man ska kalla det...sambon och dottern gick i på affären och jag ville stanna i bilen. när de försvan brast allt...jag bara skrek och grät och slet mitt hår...
    i dag kom den andra...och tredje och nyss hade jag den fjärde.
    har kommit på att slå på underarmarna med allt som är hårt är efektivt för att få stopp på paniken men det kommer ju bara dröja en dag eller två tills min sambo ser vad jag gjort...

    borde jag äta tabletterna eller inte...jag är grymt rädd för att tappa mer av mig själv!

  • Svar på tråden sitalopram eller inte
  • Anonym (pillertriller)

    snälla...någon måste väl äta dessa piller???

  • Anonym (Småland)

    Äter själv inte dessa tabletter men såg att du skrivit i vår tråd. Hoppas att någon kan svara dig. Men är symbalta SSRI?

  • Birgitta L

    Svar till Anonym (pillertriller):

    Jag tycker att du ska åka in akut till den psykiatriska kliniken på sjukhuset så att du kan få hjälp snarast.

  • Anonym (pillertriller)

    bor på en avlägsenplats och närmast akutpsyk ligger 15 mil bort...
    har ingen bil och två små troll som behöver mig!

    jag vet ju uppenbarligen att det 'r just det jag borde för jag bara gråter och gråter sen jag såg vad du skrev birgitta men jag törs inte...tänk om de tycker att jag är galen eller jag börjar berätta skaer ingen ska får veta...har ett mörkt förflutet!

    småland...vad menar du?

  • Anonym (Citalopramvän :))

    Hejsan,

    Jag har ätit Citalopram 30 mg i ca 1 år nu och dom fungerar verkligen toppen :)
    Jag har dock gått upp 10 kg under denna tid men accepterar det och prioriterar hellre att må bra.

    Min gynekolog rekommenderade mig även att äta p-pillerna "Jazz" då jag har extremt mycket PMS varje månad. Citalopram & Jazz "leker" väldigt bra ihop så jag ska ta dom snart och då kanske det blir ännu mer harmoni i kroppen.

    Mitt råd till dig är att börja med tabletterna och mår du skit av dom så byt. Det finns så många att välja på och alla fungerar ju extremt individuellt. Jag hann testa 2 olika sorters preparat innan jag hittade min bäste vän :)

    Ta hand om dig och håll ut!

    Kram

  • Anonym (Citalopramist)

    Hej!

    Jag har ätit dessa tabletter i omgångar i flera år p.g.a. depressioner.
    Det du måste framförallt förstå, är att dessa tabletter inte på något vis kan användas som lugnande. Det är inget "knark" som gör att du blir neddrogad, utan de hjälper dig att "komma upp" och hålla dig på mer jämn nivå.Du kommer inte att få någon direkt effekt av dem, utan det kan ta flera veckor innan du får någon slags effekt av dem. Citalopram är ett SSRI-preparat, dvs. seratoninhöjande. Citalopram används för att lindra ångest och depressiva besvär.

    Har du fått dem utskrivna, tycker jag att du ska äta dem. Jag antar att du fått en svag dos till att börja med, som sen trappas upp om det behövs.

    Återigen: Citalopram är inga knarkpiller som man ska vara rädd för. Det händer faktiskt INGENTING de första dagarna när du äter dem.

  • Anonym (pillertriller)

    sitalopramvän....
    ETT ÅR?
    ska jag må dåligt så länge?

    jag vill inte ha en bästa vän i en piller karta:(

    jag är så rädd att det ska bli min livskamrat...
    vet inte varför men så är det!

    hur menar du mår skit? kan det bli värre?
    hur vad hände dig?

  • Anonym (pillertriller)

    citalopramist...

    tack för ditt svar.

    jag förstår ju att det inte är ett "drogprepparat" men är det lätt att sluta med dem när jag känner att allt är bra?
    hur vet jag om allt är bra om det är pillrets jobb att se till att jag mår bra?

    uch vad jag är fånig...tacka alla som ids bry sig!

    det är lite (JÄVLIGT) jobbigt just nu!

  • Anonym (Citalopramist)

    Anonym (pillertriller) skrev 2009-11-09 22:35:03 följande:


    citalopramist... tack för ditt svar. jag förstår ju att det inte är ett "drogprepparat" men är det lätt att sluta med dem när jag känner att allt är bra? hur vet jag om allt är bra om det är pillrets jobb att se till att jag mår bra? uch vad jag är fånig...tacka alla som ids bry sig! det är lite (JÄVLIGT) jobbigt just nu!
    Det är lätt att sluta med dem, man blir inte beroende av dem. Däremot ska du göra det under kontrollerade former, dvs. efter inrådan av läkare.
    Jag tycker du ska slappna av när det gäller dessa tabletter. De är inte farliga. Och känner du att de inte passar dig, är det bara att kontakta doktorn så får du säkerligen prova nya. Dock brukar de rekommendera att man äter ett medel i ca ett halvår innan man trappar ned och byter till ett annat. Men det är väldigt individuellt.
  • Anonym (Citalopramvän :))

    Anonym (pillertriller) skrev 2009-11-09 22:31:59 följande:


    sitalopramvän.... ETT ÅR? ska jag må dåligt så länge? jag vill inte ha en bästa vän i en piller karta:( jag är så rädd att det ska bli min livskamrat... vet inte varför men så är det! hur menar du mår skit? kan det bli värre? hur vad hände dig?
    Okej, det var nog inte den bästa jämförelsen inser jag nu.Det blir lite svårt att förklara, men ska försöka :)Jag menar inte bästa vän i en "kompisrelation" eller att tabletterna är min enda utväg i mitt liv. man kan säga att jag kombinerar Citalopramen med mitt liv.Jag går och pratar med någon varannan vecka, lyssnar på avslappningsövningar när jag känner att paniken börjar krypa fram, går på Yoga och har samtidigt ett väldigt stort stöd hos min sambo och mina arbetskollegor.

    Förut hade jag verkligen ett helvete på jobbet och i min relation. Men när jag lade fram korten på bordet och sa att jag inte mår bra och måste ha hjälp fick jag ett enormt stöd. Det gäller att våga berätta för familjen, arbetskamraterna m.m. så att någon kan ta emot dig när du faller.

    Det jag menar med att du kan må skit av tabletterna är att jag tex åt Parhoxetin (tror att dom hette så) och de var så starka så jag fick tunnelseende och var i en helt annan värld. När jag då bytte till citalopramen kom jag tillbaka igen och det var såå skönt!!

    Det är många på FL som äter Citalopram och ingen har klagat på dom vad jag vet. Så du kan vara lugn. Ville bara påpeka att det finns många andra tabletter om just DU inte skulle tycka att Citalopramen var något för dig.
Svar på tråden sitalopram eller inte