Jag känner att jag skulle behöva bolla lite frågor om mor-/farföräldrar med någon. Jag börjar undra om det är jag som är knasig och resonerar konstigt eller om det är mina föräldrar som är/gör det.
Grejen är kanske också att jag jämför mina egna föräldrar med mina otroligt engagerade svärföräldrar vilket inte direkt utfaller till mina föräldrars fördel...
Någon som har liknande funderingar eller kanske t o m själv är far-/morförälder?
Det framgår inte vad morföräldrarna gör/inte gör.
Rent spontant kan jag tycka att man inte kan ställa några krav på mor- och farföräldrar. Det är inte de som har bett om/bestämt att det ska produceras barnbarn och då har de heller inget ansvar för dem. Om de VILL engagera sig är det förstås jättetrevligt för alla inblandade.
Vet inte riktigt vad du menar med oengagerade, men du är nog inte ensam. Min pappa blev knäpp när han blev morfar och verkar helt ointresserad av barnen. Förr hälsade han på ofta och när jag var gravid med den äldste blev han jätteglad över att få bli morfar, men när barnen väl kom till världen så verkade intresset stanna av helt.
Jag har absolut funderat på detta.
Min mamma vill träffa vår dotter en gång i veckan iallafall för att verkligen skapa ett bra band till henne! Mina svärföräldrar bor en mil längre bort & träffar dottern ca varannan månad. Dom ringer aldrig & frågar hur det är med henne, dom verkar inte bry sig riktigt...visst är det deras val men jag tycker det är jättetråkigt då jag vill att dom också ska få en bra kontakt med dottern eller iallafall så att hon känner igen dom när vi kommer dit. Dom vill gärna gosa med henne när vi väl träffas men nu är dottern 9 månader & då hon inte känner dom är hon inte alls intresserad av att sitta hos dom. Min mamma däremot, sitter hon gärna hos & bränner av världens leende när dom träffas.
Svärisarna är välkomna hit precis när dom vill, en är pensionerad & en är sjukskriven & dom sitter alltid hemma på kvällarna...så det handlar inte om att dom itne har tid iallafall.
Nu har det tyvärr blivit så att det är min mamma som är barnvakt när/om vi behöver det. Jag skulle aldrig vilja lämna min dotter hos svärisarna då hon som sagt inte känner dom överhuvudtaget. Då hade jag lika gärna kunnat lämna henne hos tjejen i kassan på vårt ica....
Med engagemang menar jag att vilja träffa dom, även ha en egen relation med dom. Jag kräver inte någonting egentligen. Men skulle tycka det vore trevligt om dom någon gång tog eget initiativ till att träffa dom. Skulle också kännas bättre när vi väl träffas om dom inte hela tiden kommenterade att dom är sena med blöjor, nappar, att dom äter mycket/äter lite/har dåligt bordsskick, att dom är "vilda", osv osv.
Ja känner det samma fast för mina svärföräldrar. Mina föräldrar är inte från Sverige och därför är jag van vid att familjen är viktigast. Så ibland har jag jätte svårt för hur min mans familj prioritera. Min svärmor talar hela tiden om hur svårt de är att vara ifrån sitt barnbarn. Men herre gud hon bor 3tim ifrån hon kan hälsa på minst 2gånger i månaden, om du hade velat. Nä ja kommer aldrig för stå mig på detta individ baserad samhälle.
Mina föräldrar jobbar visserligen fortfarande (en av dom går i pension om bara några månader) och dom sitter alltid hemma på kvällarna och har inga intressen i övrigt bortsett från att halvsova framför tv'n.
Jag har växt upp väldigt nära min egen mormor och morfar och hade önskat det samma för mina barn...men tyvärr verkar inte intresset finnas. Som tur är gör det iaf det från farmor och farfar vilket jag är djupt tacksam för. Känner mig också, som någon skrev ovan, ganska negligerad själv, eftersom mina föräldrar uppenbart inte har någon önskan att vara/komma nära min avkomma, deras eget kött och blod.
Jag har lite samma situation. Min svärfar missade stora delar av sina egna barns uppväxt pga jobb (lantbrukare som arbetar dag och natt) och nu gör han samma sak med vår dotter. Så dumt! Jag blir nästan lite förolämpad å min dotters vägnar att han inte begriper att vara mer delaktig. Och om några år kommer hon tycka att farfar är rena öken och då är det för sent! Ibland känns det som han mest ville ha barnbarn för sakens skull, för att föra släkten och arvet vidare. Min svärmor är ett kapitel för sig och för att inte stjäla din tråd TS, ska jag inte gå in på det. :o)
Mina egna föräldrar är precis som dina svärföräldrar superengagerade i vår dotter och träffar henne ofta. Pappa har googlat fram hur bra minne bebisar har och räknar noga dagarna så att hon inte ska hinna glömma honom mellan besöken..! Helt naturligt blir det mina föräldrar vi frågar när vi behöver barnvakt. De vet redan vår dotters rutiner och precis hur vi vill att hon ska skötas.