av Karin Fossum?
Jag har under några veckor lyssnat på den på CD i bilen till och från jobbet. Hade kommit till sista CD:n och då tar den bara slut. Utan att man säkert får veta vem mördaren är. Är det fel på min sista CD skiva, eller slutar boken bara med brevet som Poona hade skrivit till sin bror?
Otroligt irriterande att inte veta. Så kan någon hjälpa mig?
Jo man får väl reda på vem mördaren är....typ.
Vill du veta?
Den har gått på tv oxå...jag har sett filmen och läst boken
Boken slutar med brevet och nej man får aldrig reda på vem det är som gjort det. en otroligt stark bok som gör att jag ryser bara jag tänker på den. det är så meningslöst allting...
Så det är mackkillen som var och bowlade som dödade henne?
Men hela grejen med tjejen som är besatt av polisen och funderar på att i kärlek döda honom, får man inte veta något där heller?
Tyckte boken var superbra, men är nog inte helt nöjd med slutet.
Det var väl krögaren som mördade henne?
man får inte reda på vem det är, mest antydningar så får man försöka gissa sig till det själv eller tro vad man vill....
Nej, var det inte han som hade macken som sa att han var och bowlade? Hans tidsangivelser stämde ju inte plus att han hade ett bowlingklot. Krögaren talade väl sanning om väskan?
Eller så tolkar nog jag det.
På det hela kan man alltså säga att polisens miss (kollade inte alla alibi) gör att mördaren går fri och att ev en oskyldig döms?
Jo det var väl han som bowlade....det trodde jag med.
Måste bara tacka er för svaren. Nu behöver jag inte gå tillbaka till affären och göra bort mig genom att hävda att slutet saknas 
Måste säga att jag känner mig kluven till boken, får nog suga på den ett tag.
Stopp stopp-innan alla överger tråden. Men var det inte en underbar kärlekshistoria ?
Särskilt i boken var den så vacker och sorglig att jag fortfarande går och tänker på den.
Jo, kärlekshistorien är underbar. Så vacker. Så ömt berättad.
Tycker hela bokens historia är otrolig. Våldets meningslöshet blir smärtsamt tydligt.
Efter att ha tänkt ett dygn över slutet har jag bestämt mig för att jag tycker det är bra. Det förstärker meningslösheten i det som sker genom att mördaren inte åker fast och det på något sätt känns ok, för han kommer inte mörda igen eftersom mordet inte var planerat eller önskat, det bara blev (så är min tolkning av det hela). Det är så verkligheten är.
Kärlekshistorian gör att man inte blir bitter. Eftersom Gunvald (maken alltså, visst var det så han hette) på något sätt kan lämna det bakom sig och istället leva med glädjen över att han ändå fick älska och bli älskad, även om det bara var för ett kort tid.