Precis som rubriken lyder...Vad krävs det i dagens sverige för en pappa att kunna få ensam vårdnad om ett barn han har gemensam vårdnad om?
I lagen står det att för att gemensam vårdnad ska funka så ska föräldrarna ha GOD samarbetsförmåga!
Det är ju sällan så, och när pappan träffar en ny så brukar läget bli mer kritiskt!
Så gott folk kommed era tankar, förslan och konkreta bevis!
OBS! Inga neggo inlägg är ni snälla!! OBS!
Tja, det krävs väl att rätten anser att modern är en olämplig förälder. Notera att gemensam vårdnad fortfarande kan bli beslutat, även om ena föräldern motsätter sig det (dock inte om båda gör det).
Frågan är så hypotetiskt samtidigt som den är komplex, att det är svårt att svara. Men som "Pentagram" skriver så krävs i princip att modern är olämplig. Alternativt är samarbetssvårigheterna så svåra att enskild vårdnad är enda utvägen och att det av någon anledning då blir pappan. I det senare fallet behöver ingen av dem vara olämpliga när det gäller omvårdnaden av barnet, de kan bara inte ta gemensamt ansvar.
Okej.
Men om samarbetet inte fungerar...vad är det som gör att pappan kan få vårdnaden och inte mamman?
Vad gör en mamma olämplig som mamma i lagens ögon?
För visst är det så att som mamma kan man härja bra mycket mer än en pappa för att man ska anses olämpligt?
Det finns många skäl till varför en förälder kan anses olämplig. Psykisk sjukdom och missbruk till exempel.
Antar att du är ute efter att mammorna får vårdnaden i störst utsträckning. Det beror vanligtvis på att mammorna är de som tagit hand om barnen mest, dels den vardagliga omvårdnaden och dels ett påtagligt större uttag av föräldraledighet, vab och senare att arbeta deltid. Såsom det funkar i stor utsträckning får det alltså fortsätta att funka.
Det är precis lika svårt för en pappa att få ensam vårdnad som för en mamma. Det krävs att mamman är olämplig på något sätt eller att de har väldigt svåra samarbetssvårigheter.
Ts skrev;
"Men om samarbetet inte fungerar...vad är det som gör att pappan kan få vårdnaden och inte mamman?"
Att mamman är olämplig, eller att barnet far mycket illa av osämjan och att det är mamman som orsakar samarbetssvårigheterna.
Jag är inte ute efter att hoppa på vare sig mammor eller pappor!
Jag vill att man ska kunna föra en diskussion om vad som anses vara normen i dagens samhälle.
Just idag så är det oftas pappor som får ta smällen (eller vad man nu kan kalla det)...som pappa ligger man i underläge hos tex Familjerätten som ser pappan som en brottsling redan innan han har öppnat munnen.
Tyvärr så finns det de pappor som är riktiga rötägg...de som kidnappar, misshandlar och struntar i sina barn, dessa ska inte behöva färga uppfattningen om alla pappor.
Det finns de som kämpar för sina barn, som är intresserade och engagerade i sina barns utveckling, som gör allt för att bygga upp ett liv för att de ska kunna ge sina barn ett värdigt liv.
Dessa pappor ska hyllas och vara förebilder.
En mamma har ju större rätt till sina barn, iaf och hon inte var gift med barnets far vid dennes födsel...varför är det så? Kan vi ändra det? Har inte ett barn lika stor rätt till båda sina föräldrar?
Skälet till att man inte blir automatisk fader är bland annat den ojämlika situationen att en kvinna kan bli gravid (och behålla barnet) efter en våldtäkt. Automatisk vårdnad är ingen bra lösning i det fallet och i en rad andra fall.
Pappor ju, efter att barnet har fötts och faderskapet fastställts, goda möjligheter att bli vårdnadshavare de också.
Enklaste sättet är dock att gifta sig. Ner på knä, gå till prästen och saken är enkelt och trevligt löst. :)