Kommer troligtvis göra abort någongång v17 18, då fostret har kromosomavvikelser. Har någon några erfarenter av det? Är livrädd och jag räknar med att det kommer göra otroligt ont. Får man smärtstillande? Hur lång tid tar det? Mår så otroligt dåligt av att jag kanske tvingas behöva se fostret. Det är min stora skräck.
Stackars, stackars dig! Jag har inte den erfarenheten men kanske kommer att få. Jag är över 40 år och är gravid i 7:e veckan så självklart kommer jag att ta forstervattenprov och tar samma beslut som dig om vi får det beskedet. Du gör rätt men jag förstår att du är orolig. Stor kram!!!
Har du barn sedan tidigare? Jag är lyckligt lottad och har två.
smärtstillande kan du räkna med, säg till innan att du inte vill ses det
Hej.
Jag har gjort abort i vecka 18. Det var det värsta jag gjort rent psykiskt och än idag kan jag inte förlåta mig själv.
Det är ju nästan som en förlossning då du "föder" ut barnet, jag minns inte så mycket av smärtan men jag va så förkrossad så jag skakade under hela processen och kräktes var 5e min och under någon minut så stannade mitt hjärta... Jag va mitt uppe i en skiljsmässa så det var ju extra jobbigt. Ta gärna med dig någon som kan vara med hela tiden och du kan även prata med dom och berätta att du absolut inte vill se fostret.
Man får mycket, mycket smärtstillande så oroa dig inte och jag kom in kl 14:00 och fick lämna sjukhuset kl 21:00 men det hela kändes som 2h för mig.
Det kommer gå bra, förstår att du är rädd och orolig.
Kram på dig
Hope: Kramar tull dig oxå. ja det verkar ju inte roligt det här. Kommer bli det jobbigaste jag gjort i livet. Men jag tror inte jag skulle orka ta hand om ett barn med avvikelser så själva beslutet är taget. Men det är klart ett förlorat barn är alltid förlorat oavsett skäl. Skönt att man kan få så mycket smärtlindring då ska jag be om det. Du skriver att du inte kan förlåta dig själv. Var det så att du hade ett foster som inte led av någon kromosomavvikelse,hjärtfel ellerdylikt? Självklart behöver du inte svara. Vad bra att man kan säga att man inte vill se fostret det hade blivit ännu jobbigare då, men jag förstår dom som vill se det för att liksom få ett riktigt avslut. Kram igen till dig!
Jag gjorde ett sent avbrytande i vintras i vecka 18 då barnet hade en kromosomavvikelse. Det är klart att det inte var en rolig upplevelse, men det var det enda alternativet för oss. Ja det gjorde ont, det är ju som en förlossning med värkar och framfödande. Men, du kan ta mycket smärtstillande då du inte behöver tänka på att skada barnet (låter hårt men du förstår vad jag menar) . Jag var inne på lund kl 9 och fick tabletter att föra in i slidan för att framkalla sammandragningar och kl 18 på kvällen var det klart och kl 20 fick jag åka sjuktransport hem. Jag blödde i ca 2 veckor efter, men det var inga stora blödningar och jag fick inga komplikationer efterråt. Du behöver inte se barnet om du inte vill, de frågade mig om jag ville det när det var klart men jag avböjde då jag inte såg det som ett barn utan ett foster. Men där är vi alla olika, vissa behöver se det för att kunna göra ett avslut. Hoppas att det kommer att gå bra, det är en jobbig upplevelse men personligen så ångrar jag inte att vi valde att göra ett avbrytande. Nu är jag gravid igen i vecka 28 och efter denna upplevelse så har jag blivit av med min förlossningsskräck och ska denna gång föda vaginalt, vilket inte var ett alternativ när jag väntade min dotter för tre år sedan. Då blev det ett planerat kejsarsnitt. Så för min del blev det att det onda förde något gott med sig. Jag önskar dig allt gott och hoppas att det ska gå bra för dig.
Massor av lycka till med barnet och den kommande förlossningen!
Hej.
Ush vad jag lider med dig.
Jag och min man beslöt oss för att avbryta våran graviditet... barnet bar på en ovanlig kromosomavvikelse. Det svåraste beslutet vi någonsin tagit, jag var i v. 19.
Jag svalde tabletterna i lördags och i måndags födde jag våran älskade son. Det var fruktansvärt, inte den fysiska smärtan, utan den psykiska. Jag fick så mycket smärtstillande och personalen var jätterara, men visst känns det. Vi kom in kl: 08:00 och åkte hem kl: 01:00. Väntan innan tabletterna började verka var lång. När det väl började kännas, gick det ganska snabbt.
Du kan välja att avstå från att se fostret, de frågar innan.
Vi valde att se och hålla våran lilla bebis. Jag hade kunnat stanna kvar där i all evighet, bara suttit där och vaggat min lilla bebis i min famn. Vi tog bilder och vi tog farväl... han var så fin. Vi har valt att själva ta hand om begravningen, då vi inte vill att han kremeras anonymt. Vi vill ha en plats att gå till och sörja våran son.
Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte tittat på honom, är rädd att jag målat upp en bild av ett "monster" om jag avstått. Han var ju så perfekt... han var våran.
gråter med dig
Den kromosomavvikelsen som ni hade antar jag inte var TS21,13 eller 18. Hur fick ni reda på den eftersom den var så ovanlig. Du behöver absolut inte svara. Vill ge dig massor av styrkekramar.
Avvikelserna (plural) fanns på könskromosomerna. När vi fick svaret på fostervattensprovet och det ej fanns fel på 13, 18 eller 21, så sa de att man kanske hittat något på könskromosomerna. Det dröjde två veckor innan vi skulle få det svaret, de var tvugna att odla vidare.
Jag läste på och insåg att det sällan var några "stora" fel, om man hittade något på könskromosomerna. Det var även vad genetikläkaren sa. Vi pustade ut och trodde lite naivt att allt skulle sluta lyckligt.
Tyvärr så gjorde det inte det :(
Har läst lite...Angelmans syndrom?
Nej, inte Angelmans syndrom.
Jag och min man har också gjort kromosomtest för att se om det var något vi nedärvt till bebisen, men icke. Detta var en ren oturlig slump.
Väntar på svar från obduktion, då svaren på våra frågor inte går att få helt och fullt på annat sätt.
Ok jag förstår. Visste inte att man gjorde obduktion på dessa foster men det är ju absolut en lättnad. Vet du om man i alla lägen kan önska det eller var det för att man inte kunde fastställa för er? Ja det är det som säger att det är slumpen som styr och att det oftast inte finns några defekter på hos förädrarna. Kunde läkarna ge er en helt klar full bild av vad denna kromosomavvikelse skulle innebära? Fick ni all den information ni behövde? Känner att sjukvården inte alltid håller måttet vad gäller info. Mycket har jag tagit reda på själv via internet. Kram
Vi har bett om en obduktion, jag tror inte att det görs på rutin. Jag har svårt att tro att de skulle neka, allt för forskningen vet du ;)
Nej, man har inte kunnat tala om för oss vad denna kromosomavvikelse innebär. Bara en mängd olika alternativ, varav ett alternativ som var allra mest sannorlikt, det var också det alternativet vi ansåg var mest allvarligt. Plus att man funnit en skada på en kromosom, som de inte alls kunde tala om vad det innebar.
Jag har sökt mycket på internet, men har i stort sett bara lyckats finna den lilla fakta jag redan fått från läkarna.
Kram till dig också, vet att det är otroligt jobbigt just nu. Tyvärr så lär det väl dröja innan det vänder :(
Hur har det gått för dig Ts?
Jag har, två gånger pga missbildningar. Jag valde att se barnen eftersom att dom var efterlängtade av oss båda & jag ville se hur som såg ut, eftersom att jag aldrig mer skulle få chansen. Vi tog även bilder. Det är inget jag ångrar alls, det hjälpte nog.. man slipper undra hur dom såg ut. Fick även vikt & längd på ena (v 18+4) men inte på andra (v 14).
Jag råder dig till att se barnet. Tror att det är en viktig del av sorgprocessen. För det är inte bara ett "foster", det är ditt barn som är sjukt.
Anonym (ledsen) skrev 2009-11-12 19:49:25 följande:
Så ge inte upp.