Varför kan jag inte bara glömma honom?
Har varit gift i 16 år, har hus, barn och hela köret. Borde vara lycklig...men sedan över ett år är jag kär i en annan man. Det är en bekant till oss som bor i samma by. Jag blev som hypnotiserad och fixerad av tanken på honom, kunde inte tänka på annat än honom. Till slut ringde jag upp honom, det var julen förra året. Vi träffades ett par gånger, pratade i timmar, förstod varandra, vi kysste varandra (innan han avbröt det med orden "det är inte rätt") och hade sms-kontakt.
Jag märkte att jag hade känslor för honom, men inte för min man. Vi hade dock inte sex.
Min man märkte att jag förändades och vi började gräla om allt. Jag berättade för min man att mina känslor för honom var borta. Han blev förtvivlad och grälade ännu mer med mig.
Jag började i terapi till våren, efter att min man misshandlat mig. Ju mer jag började gräva i mina känslor och gamla dagböcker insåg jag att jag aldrig varit lycklig med min man. Jag vet inte ens varför jag gifte mig med honom, förutom att jag var med barn. Kanske jag trodde att det var enda mannen som intresserade sig för mig. Jag hade inte haft en fast pojkvän innan honom och var oerfaren.
Min man roade sig genom de första åren medan jag satt hemma med barnen. Jag bet ihop tänderna och teg.
Idag inser jag att jag skulle ha öppnat käften istället för att anpassa mig efter hans behov. Men det är så dags nu. Nu, när min man egentligen börjat bry sig mer om familjen och hellre stannar hemma, nu känns det som om det är försent. Nu är jag så sårad i hjärtat att det inte kan slå längre.
Den andre mannen finns fortfarande i min själ, men han har en flickvän och vill inte vara otrogen. Jag vill inte heller vara otrogen, jag vill bara glömma allt och leva ett lyckligt liv med min man. Om jag inte bara vore så tom inombords och om jag inte bara tänkte på den andre.
Men jag kan inte glömma...
Är det någon som varit med om liknande? Att bli kär i en annan medan man försöker lappa ihop ett äktenskap. Kan man hitta känslorna igen för maken och glömma den andre? Någon som lyckats?
Varför kan han inte bara försvinna ur min hjärna?