• Anonym (delade känslor)

    Varför kan jag inte bara glömma honom?

    Har varit gift i 16 år, har hus, barn och hela köret. Borde vara lycklig...men sedan över ett år är jag kär i en annan man. Det är en bekant till oss som bor i samma by. Jag blev som hypnotiserad och fixerad av tanken på honom, kunde inte tänka på annat än honom. Till slut ringde jag upp honom, det var julen förra året. Vi träffades ett par gånger, pratade i timmar, förstod varandra, vi kysste varandra (innan han avbröt det med orden "det är inte rätt") och hade sms-kontakt.
    Jag märkte att jag hade känslor för honom, men inte för min man. Vi hade dock inte sex.
    Min man märkte att jag förändades och vi började gräla om allt. Jag berättade för min man att mina känslor för honom var borta. Han blev förtvivlad och grälade ännu mer med mig.
    Jag började i terapi till våren, efter att min man misshandlat mig. Ju mer jag började gräva i mina känslor och gamla dagböcker insåg jag att jag aldrig varit lycklig med min man. Jag vet inte ens varför jag gifte mig med honom, förutom att jag var med barn. Kanske jag trodde att det var enda mannen som intresserade sig för mig. Jag hade inte haft en fast pojkvän innan honom och var oerfaren.
    Min man roade sig genom de första åren medan jag satt hemma med barnen. Jag bet ihop tänderna och teg.
    Idag inser jag att jag skulle ha öppnat käften istället för att anpassa mig efter hans behov. Men det är så dags nu. Nu, när min man egentligen börjat bry sig mer om familjen och hellre stannar hemma, nu känns det som om det är försent. Nu är jag så sårad i hjärtat att det inte kan slå längre.

    Den andre mannen finns fortfarande i min själ, men han har en flickvän och vill inte vara otrogen. Jag vill inte heller vara otrogen, jag vill bara glömma allt och leva ett lyckligt liv med min man. Om jag inte bara vore så tom inombords och om jag inte bara tänkte på den andre.
    Men jag kan inte glömma...
    Är det någon som varit med om liknande? Att bli kär i en annan medan man försöker lappa ihop ett äktenskap. Kan man hitta känslorna igen för maken och glömma den andre? Någon som lyckats?
    Varför kan han inte bara försvinna ur min hjärna?

  • Svar på tråden Varför kan jag inte bara glömma honom?
  • Anonym

    Kan ni inte testa och flytta i sär ett tag då???

    Jag är väl...inte direkt i samma situation! Men jag vet vad du menar. Jag trånar efter en annan kille. Har varit i hop med min sambo i 3 år. Men har inte kärleks känslor kvar för honom. Man jag VET att den "andra" killen" vill sätta på mig. Vi har känt varann i 7 år, hade en fling för ja 7 år sedan...

    men jag vill inte bara vara ett knull. Men att aldrig få höra, vad du är fin, sexig aldrig att han tar på mig, så visst lesnar man...
    Jag har kysst den här andra killen och jag bara ÄLSKAR att känna hur han blir tänd bara av att ta i mig. Vi brukar prata på natet och han blir tänd av att bara prata med mig...

    Men min sambo flyttade 20 mil för att vara i hop med mig!! Fick barn. Inte kan man kasta ut honom då....

    Så jag vet hur du känner, men det är ju alltid lättare att råda någon annan...

  • Anonym (delade känslor)

    Att flytta isär ett tag är en grej jag blivit tipsad på innan. Men min man säger att om jag flyttar ut är det för gott - ingen återvändo!

    Jag känner väl likadant, har aldrig blivit uppskattad, bara utnyttjad. Den andre mannen kunde man prata med, han lyssnade och förstod. Med min man kan jag inte prata.
    Jag är inte ute efter sex, för det är väl det enda som är bra mellan mig och min man. Jag är intresserad av människan, sen kommer sexet av sig själv. Jovisst har jag ofta blivit tänd av bara tanken på den andre. Har t o m blivit så tänd att jag sen haft ett toppennummer med maken. Han svärmar över vårt härliga sexliv det senast året, att det varit det bästa av alla 16 år som gifta. Om han bara visste varför jag varit sexhungrig...
    Men den andre och jag pratar aldig om att vi ska ligga med varandra. Han säger inte ens att han älskar mig, bara att jag är viktig för honom. Han vill inte att jag ska lämna maken för hans skull. Därför visar han bara att han bryr sig, men inte att han kämpar om mig.

    Jag själv har flyttat 100 mil för att leva med min man.

  • Anonym (dum)

    Jag ar i en liknande situation for tillfallet.
    Jag ar tillsammans med en valdigt snall och omtanksam kille - men vi har tappat gnistan och jag ar inte kar i honom alls men jag bryr mig mycket om honom.

    Killen som jag har borjat fa kanslor for ar en nara van, och min kompis pojkvan. Har pa nagot satt alltid gillat honom och nar vi var bortresta en helg alla fyra slutade det med att vi hade sex.

    Vi pratade inte om det eftersom det ar sa fel pa en vecka eller sa, men nar vi val gjorde det sa forstod jag att vi kommer att ha det svart att slita oss ifran varandra. Det ar helt sjukt eftersom jag riskerar att sara min kompis och min pojkvan.

    For min del ar det har inte bara sex - jag vill vara med honom men hur?
    Det gar ju inte.

    Fan!

  • Anonym (delade känslor)

    Anonym (dum) skrev 2009-11-14 17:19:05 följande:


    Jag ar i en liknande situation for tillfallet. Jag ar tillsammans med en valdigt snall och omtanksam kille - men vi har tappat gnistan och jag ar inte kar i honom alls men jag bryr mig mycket om honom. Killen som jag har borjat fa kanslor for ar en nara van, och min kompis pojkvan. Har pa nagot satt alltid gillat honom och nar vi var bortresta en helg alla fyra slutade det med att vi hade sex.Vi pratade inte om det eftersom det ar sa fel pa en vecka eller sa, men nar vi val gjorde det sa forstod jag att vi kommer att ha det svart att slita oss ifran varandra. Det ar helt sjukt eftersom jag riskerar att sara min kompis och min pojkvan.For min del ar det har inte bara sex - jag vill vara med honom men hur?Det gar ju inte.Fan!
    Vore du beredd att lämna din kille för den andre och är han beredd att lämna sin tjej för dig?
    Låter som om du inte är riktigt lika "bunden" till din kille som jag (gifta länge, barn, hus, osv).
    Hade jag inte varit gift och haft barnen och huset, hade mitt val varit enklare.

    Man sårar sina egna känslor för att inte behöva såra andras...
Svar på tråden Varför kan jag inte bara glömma honom?