Ja, jag tror att det går att glömma och gå vidare. Har som väl är redan en dotter, men har nu varit med om mitt andra missfall. Det första missfallet kom i september och i vecka 6 - jag tyckte inte att det gjorde så mycket eftersom det ju var så tidigt. Men nu i november kom missfall nummer 2 i graviditetsvecka 11. Jag var oerhört oerhört ledsen ett par dagar. Har nyss blivit skrapad och allting känns bättre. Läkaren sade att jag bara hade haft otur och att det fanns så stor chans att nästa försök skulle lyckas. Det är säkert detsamma för er. Tydligen ska missfall vara så vanliga, men varför är inte alla med om dom då? Men jag delar din uppfattning om att jag nog aldrig mer vågar njuta av en graviditet - om jag nånsin har gjort det på grund av allt illamående och trötthet. Är också överlycklig över att ha ett barn.