Kanske inte passar som mamma om jag blir arg på katten!

Den katten skulle inte bli långlivad hos mig. Skulle aldrig godkänna ett sånt skitbeteende från ett djur. Och, ja, jag ÄR snäll mot barn. Faktiskt.

ska tillägga att han är 8 månader, så han är lite kattunge fortfarande.
Men endå inte pytteliten ju!

men han kanske börjar bli könsmogen så att du måste kastrera honom...

Även om han är rätt så liten än så skulle jag oxå bli totalt galen om jag hade en katt som gjorde så. Jag har en dotter på 2½ år som hittar på dumheter ibland bara för att testa gränserna (typ flera gånger varje dag). Henne älskar jag mest i hela världen men visst kan man bli tokig.
Jag är övertygad om att du kommer att bli en jätterbra mamma så småningom.

Fommpen, jag tror inte du kommer bli en dålig mamma, gumman.
Att känna ilska är naturligt och du kommer säkert att bli arg 1000 gånger på dina framtida barn, för barn är stundtals väldigt irriterande. Först när man tar till våld, hot eller utstuderat elaka ord gör man något fel tycker jag. Men barnet kommer inte ta skada av att du tänker "j-vla unge" när det tex. har skrikit otröstligt i flera timmar och du verkligen har försökt ALLT.
Dessutom blir man arg på ett annorlunda sätt än när man blir arg på katten. Jag skulle förresten inte vara arg om det hade varit min katt. Jag hade varit URSINNIG.
Kram på dig gumman. Var rädd om dig.

snutti:
han är kastrerad redan, det gjordes när han var 6 månader.
Jag slår ju inte kattfan, men jag tar honom i nackskinnet och skäller på honom. Han tror vist at han bestämmer här hemma.

tack för de uppmuntrande orden, trodde att man inte fick bli arg på sina djur. Utan att man bara ska prata snällt med dem!

Fommpen

Du kanske skulle läsa på lite om katter och hur man "uppfostrar" dem ?
Jag lovar att din katt inte kommer bli bättre så länge du tar han i nackskinnet och skäller på honom.
Klart man får bli arg, ledsen och besviken på sina djur,men du gör ju bara dig själv en björntjänst med att straffa honom så.
Nä, försök få tag på en bok om hur man gör då man har katter hemma, (finns många n kan inte ge något exempel just nu) så ska du se att din katt och du snart kommer få det mycket bättre tillsammans!
Lycka till

Hahaha=) När man läser de så här så verkar de ju som om han haft de rätt kul=) Men jag förstår dig som blir arg.
Tror att du kommer bli en perfekt mamma trotts din katt=)

helt uppenbart protesterar han mot någonting.. men det ´är inte alltid lätt att veta vad som felet är. men kastrering först..sen kan du bli detektiv

Om din katt beter sig mycket annorlunda än tidigare, börjat kissa här och där med mera, så kan han ha blivit sjuk på något sätt. Var uppmärksam på kattens beteende och tänk på att den inte gör allt detta för att jävlas. Att skälla på en katt med detta bettende kan endast förvärra saken.

Jag har ju själv en hund och visst händer det att han får sig en riktig tillsägelse av helt korkade anledningar. Tex han ligger ivägen för 10 ggn på 15 min och har dregglat ned min nya tröja. Detta gäller förstås de dagar som jag är på dåligt humör. Andra dagar kan han hitta på vilka bus som helst och inget gör mig arg.

Vi är inte mer än människor, och man kan ju inte vara perfekt jämt. Jag är dock säker på att både du och jag kommer att bli jättebra mammor så länge vi jobbar på vårt tålamod och försöker att få ur oss vår ilska på rätt sätt.

Jag är vet att jag ibland kommer att behandla mina framtida barn orättvist, men jag kommer aldrig att slå dem eller att behandla dem illa. Träna på att vara lugn och förlåtande mot katten så är du bättre förberedd på ditt framtida barns "utbrott". (Men självklart får man bli arg ibland.)

Kram!