Är 18 år och väntar mitt och sambons första barn, oplanerat, men välkommet. Har ett år kvar på gymnasiet och lillen kommer i maj nästa år. Har själv inte hoppat av, utan tagit studieuppehåll, dels pga bebben, dels pga att jag haft så stora blödningar och mått dåligt psykiskt. Jag gjorde det för att jag behöver en paus och få hjälp med min deppighet, innan lillen kommer. Man vill ju må bra och inte gräva ner sig. Enda som sa emot, var att jag inte får något studiebidrag och står helt utan pengar. Sambon och jag bestämde att det inte gör någonting, för vi lever ju på hans lön i alla fall och har gjort i några år.
Men om du har gått 5 år på gymnasiet!!! Så kanske det är skönt att få det kapitlet avslutat. Alla är ju i olika situationer när vi blir gravida och min lösning kändes bäst för mig. Och jag planerar att gå ut gymnasiet sen när lillen är född osv. Skillnad på studieuppehåll och att hoppa av. Hoppas allt löser sig!