Gammal kärlek rostar aldrig..?
Hur kommer det sig att vissa par håller ihop livet ut?
Tänker framför allt på dem som träffas när dem är unga och håller ihop resten av livet. Själv har man ju haft några förhållanden och inte är jag lyckligare av det. Men hellre ensam än att hålla ihop med någon man inte trivs med så klart.
Men de som trivs ihop då? Jag fattar inte hur man lyckas hålla glöden vid liv.
Som min farmor och farfar, de träffades när de var 14 år och har gått igenom krig och svårigheter tillsammans. Trots att de är gamla nu så verkar de förälskade, går och promenerar arm i arm varje dag, pussar varandra och farmor bryr sig fortfarande om hur hon ser ut framför min farfar.
Har lite andra liknande exempel och jag fattar bara inte hur de håller ihop.. Man vill ju själv hitta sin livspartner och helst inte ha massa "nitar" innan.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, sitter och funderar på varför skilsmässor är så vanliga. Är det verkligen bara för att det är mer accepterat i samhället? Vad tror ni?
De som hållit ihop länge borde ju ha nåt råd att ge? Man kan ju inte styra över om man är rätt för varandra, men ändå lite råd som "skaffa hobby's som inte involverar varandra", "bli inte för slappa och strunta i att uppvakta den andra", "ge varandra komplimanger" osv. Ett äktenskap kan ju inte bara flyta på, nåt måste man väl göra för att vårda relationen till varandra?