"svärmor" pikar mig hela tiden och henne son o jag ska ha barn

Ja jag vill vara anonym här då det annars är risk att någon jag känner läser detta..

Jag och min kille har varit sambo ett tag nu och väntar vårat första barn ihop. Han har ett barn sedan innan ockå. Och nu börjar tiden för förlossning närma sig.

Men en sak stör mig så otroligt mkt och det är min killes mamma. Jag har aldrig någonsin haft "problem" med en killes mamma, utan jag har tidigare känt mig väldigt omtyckt och alla har tyckt att jag är en bra tjej. Men jag känner det så väl att hans mamma inte alls gillar mig (även om hon låtsas göra det)

Min kille gick bakom ryggen med nätflörtande som jag inte gillar i början av grav och jag bestämde mig då först för att lämna honom. Hans mamma sa då att jag skulle göra abort (var i vecka 14 då) fast jag sagt att jag inte ville och att det inte är mitt fel att han inte kan hålla sig i skinnet. Men hon menade då att jag ska tänka på barnets bästa etc. Hon sa även då att hon tyckte inte vi passade ihop och la sig i en hel del (som hon brukar göra..) Jag gick sedan tillbaka till han och då ville hans mamma en dag att vi skulle göra henne en tjänst. Jag har alltid varit lite mesig och vill inte hamna på kant med folk, vilket hon säkerligen har märkt och jag säger därför inte alltid vad jag tycker och står för, förrän jag sedan är själv med sambon. Jag känner mig helt enkelt obekväm med henne på ett sätt som jag inte kännt med mina tidigare killars mammor. Jag sa då iaf när hon bad oss om den här tjänsten vi skulle göra att jag krävde en ursäkt för att hon bad mig göra abort. Sa till sambon att jag tycker inte det är mer än rätt. Det gick ett par dagar och hon svarade inte på sambons sms som han skickade till henne (och hon är noga med att höra av sig) sen dök hennes man upp med blommor och grattiskort till barnet (gud så falskt...) men hon gör sådana där saker hela tiden även fast hon egentligen kanske inte vill. Det märks tydligt att hon är trevlig för att hon känner "att hon måste" visst det är väl bättre än att hon är skitdryg men hennes ogillande inför mig lyser bara igenom.

Man får aldrig prata till punkt, hon avbryter hela tiden, berättar saker som hon kan och vet, hon nämnde att en annan hade sagt att hon var proffs på det där med bebisar och hon lyssnar inte alls på vad jag säger och därför håller jag ofta käften också. Jag har läst barnböcker tills jag stupat nu, kollat upp saker för framtiden vad gäller barnet, kostnader etc. men hon måste ändå veta bäst och att jag inte har rätt. Hon ska förklara saker hon lärt sig som jag kunnat hur länge som helst etc. Hon tror hon vet och kan så jävla mkt.. Pratade bland annat om blöjor och kostnader etc. och jag la då till i disskutionen att "ja det har nog utvecklats lite mer sen du fick barn för ca 20 år sedan" men nej, då var blöjorna precis lika moderna och hon hade såklart rätt ändå. Disskuterade andra saker också som hon sa att hon visste så väl, som jag sen kollade upp av nyfikenhet och då hade hon fel. Jag blir så jävla irriterad på den där människan..

Hon ger mig dessutom pikar hela tiden som sambon inte ens verkar fatta. Han har lagt märke till det ibland.

I början av grav gav hon pikar om barn o "ja så här blir det när man har barn" "ja man har ju inget liv när man har barn etc" med en underbetoning av att jag borde göra abort. som hon sen även uttryckte rakt ut då jag gjorde slut. Sen var det hur stora fötter man får som gravid, vad svullen man är (hon vet att jag är utseendefixerad) men hon säger inget rakt ut utan det är mer hintar o pikar överallt.

Kollade på foton på sambon när han var liten hos dom o då hade hon foton med han och hans ex och sambon sa då att det kanske inte jag vill se. Då sa hon att det är ju löjligt och omoget om man inte kan se det och att han haft ett liv. Med underbetonade pikar igen.. Jag blev helt tyst o kände bara hur jag kokade inombords. Jag vet att sambon t.ex. inte skulle vilja se foton på mig o mina ex och det förstår jag. Ja man vet om han och jag haft ett liv innan men varför skulle man vilja se foton av dom? Jag tänkte först nämna det att det skulle nog inte han vilja se heller men jag blev tyst istället (feghet). Sambon sa då högt till sin mamma när vi var i samma rum "ja du ser själv hon svarar ju inte ens".

När jag pratade om barnsaker etc vad som är bra för barnet, vad som behövs etc så vet hon bäst och man ska göra si och så och det behöver man inte etc. förklarade då att det är mitt första och kanske blir mitt enda barn så det är klart jag vill shoppa bebissaker och förbereda även om man kan klara sig ändå.

Hon är på, på, på hela tiden, ska lägga sig i allt, man ska komma på middagar hela tiden och vill man inte är man konstig. Hon vill att jag jämt ska skicka tillbaka om hon messar etc. Fan jag lever med hennes son inte med henne!

Och nu kanske vi ska flytta i närheten av dom och hon menar att hon kommer ju inte springa där, men nej jag vill inte ens bo i närheten egentligen! Hon är väldigt hjälpsam sådär men hon är på, jobbig, pikar en och ja jag märker ju att hon inte gillar mig utan gör det "för hennes son skull" men det skulle hon aldrig säga.. Har en sjukdom hon också lägger sig i fast jag vet bättre själv.

Hon kommer med stor sannolikhet bli en jävligt jobbig farmor till vårat barn vilket jag inte insett lika mkt som nu. Hon går mig fullkomligt på nerverna och jag kan inte slappna av i hennes närhet. Jag bara HATAR att behöva åka dit på middag stup i kvarten och allt vad hon lägger sig i.

Jag tycker synd om barnet som ska få en sån farmor! Jag vill inte att mitt barn ska bli som henne.. Usch jag mår skit, önskar hon var som mitt ex mamma...

jag är trött på att hon lägger sig i och pikar mig. skulle jag säga att hon pikar mig skulle hon ju låtsas som att hon inte alls gör det och att jag får för mig saker, vad fan gör man med människan??!!

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 15:50

#1

Någon som har ngt förslag på hur jag ska hantera henne? :/

Anonym (lisa)

Äldre 19 Nov 15:56

#2

Jag tror det kanske är din graviditet som gör dig överkänslig? För enligt vad jag kan utläsa så tar du åt dig lite väl mycket och du TROR att hon har en outalad tanke med det hon säger som hon kanske inte alls har?!

Fundera inte så mkt på henne är mitt råd. Hon blir säkert en jättebra farmor när den dagen kommer.

Anna å Zaphir

Äldre 19 Nov 15:57

#3

Hej

ja du låter lite som med min SVÄRMOR! Det slutar alltid med att jag skäller ut pojkvännen och säger till han att han får ta det med sin mamma medans han tycker att jag skall ta de själv med henne och inte vara så feg. Är exakt som du, tyst och vill inte bråka med folk mer än nödvändigt och det är ju trots allt svärmor som man måste ha kontakt med men när jag tröttnar så totalt så svarar jag inte på sms, mms eller telefonsamtal. Är kort i tonen och undviker middagar. När han frågar om jag skall med säger jag bara att nä... jag är trött och vill sova eller helt av nej, vill inte. Då får jag ju självklart höra att jag är en otaksam jävul men men... så fort jag då tar upp att han inte kan tillbringa en dag med mina föräldrar utan att "må dåligt" så måste han fan tänka att jag bor på hans mammas gård men de e ju självkart inte desamma, ANSER HAN?! vad är de då?

Nä... våga säg emot. Jag har börjat med att säga, jag låter dig prata till punkt, då kan du låta mig prata till punkt och lyssna på vad jag vill säga eftersom jag gjorde så mot dig. Men sån är hon inte...

Känns som om man är tillsammans med modern istället för sonen och hon gör att man bråkar. Hm...

Nä solla hennes ord och säg bara, ja kroppen förändras och de borde ju du veta eftersom du verkar vara profs på detta. Säger hon att blöjerna som du nämde va lika morderna då som nu så säg bara att kronan har förändrats en hel del och utveckligen är annorlunda nu än då. På den tiden för 20 år sedan fanns ju för fan inte ens datorn... jo de gjorde den men då hade man ju oxå tegelstenar till mobiltelefoner m.m.

Eftersom du ahr läst många barnböcker så vet du oxå att man inte skall lyssna på andra även fast man gör de men fortsätt bara å vara tyst och solla. Sånn är jag och orkar jag inte tackar jag för maten och går hem. Börja va sånn... sätt ned foten och sen får barnet va hos sin farmor när du bestämmer det.

Jag sa till min svärmor en gång när jag blev irreterad, de e tur att de e jag som uppfostar henne och hon får mina normer och regler och inte du för du är enbart farmor och inget annat! Sen kan du få ha dom regler hemma hos dig men när min dotter är hos mig och jag är med så är det mina regler som gäller och det skall du acceptera.

Tänk att de e faktiskt du som har makten och inte hon för du kan till och med avstänga henne från att träffa ditt barn om de går sig så illa. Men sträva inte efter de... sätt bara ned foten mer och mer och gör det nu när du är gravid för du kan alltid skylla på graviditetshormoner och det går galet och du ångrar något... men gör inte det för hon verkar ju tro att hon kan köra över dig... så börja sakta och säkert att sätta ned foten. Svara på pikarna och om hon nu tycker du e tjock så får du väl säga, japp de är ju tur att jag har min kropp och inte du då eftersom jag älskar den som den är...

Blir hon för djävlig så säg till henne, ja du ville ju att jag skulle göra abort så varför skall du ens få rätten att träffa ditt barnbarn när du inte ens ville ha det? De är lätt att säga till men svårt att ta konsekvänesrna för det... kom på saker... usch...

Nu fick jag ur min ilska här igenom märker jag :) Gör som du tycker är bäst. Det är ditt liv och du skall inte behöva haman i kläm för att hon skall känna sig bekväm. Det där med fotot hade jag ju plockat fram ett foto på mig och mitt ex och sagt... ja så här såg jag ut då och de där var min första kärlek...
Kommenterar hon något åt det så säger man bara, nä de va inte så kul, då förstår du att jag inte tycker de e kul med hans ex. Usch blir så förbannad på svärmödrar!

Lycka till

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 16:01

#4

Nej det är inte graviditeten som "gör mig känslig" utan hon har alltid varit såhär, kanske inte alldeles från början men efter ett tag känner man om en person gillar en "på riktigt" eller inte.

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 16:17

#5

Anna å Zaphir skrev 2009-11-19 15:57:19 följande:

Hejja du låter lite som med min SVÄRMOR! Det slutar alltid med att jag skäller ut pojkvännen och säger till han att han får ta det med sin mamma medans han tycker att jag skall ta de själv med henne och inte vara så feg. Är exakt som du, tyst och vill inte bråka med folk mer än nödvändigt och det är ju trots allt svärmor som man måste ha kontakt med men när jag tröttnar så totalt så svarar jag inte på sms, mms eller telefonsamtal. Är kort i tonen och undviker middagar. När han frågar om jag skall med säger jag bara att nä... jag är trött och vill sova eller helt av nej, vill inte. Då får jag ju självklart höra att jag är en otaksam jävul men men... så fort jag då tar upp att han inte kan tillbringa en dag med mina föräldrar utan att "må dåligt" så måste han fan tänka att jag bor på hans mammas gård men de e ju självkart inte desamma, ANSER HAN?! vad är de då?Nä... våga säg emot. Jag har börjat med att säga, jag låter dig prata till punkt, då kan du låta mig prata till punkt och lyssna på vad jag vill säga eftersom jag gjorde så mot dig. Men sån är hon inte...Känns som om man är tillsammans med modern istället för sonen och hon gör att man bråkar. Hm...Nä solla hennes ord och säg bara, ja kroppen förändras och de borde ju du veta eftersom du verkar vara profs på detta. Säger hon att blöjerna som du nämde va lika morderna då som nu så säg bara att kronan har förändrats en hel del och utveckligen är annorlunda nu än då. På den tiden för 20 år sedan fanns ju för fan inte ens datorn... jo de gjorde den men då hade man ju oxå tegelstenar till mobiltelefoner m.m.Eftersom du ahr läst många barnböcker så vet du oxå att man inte skall lyssna på andra även fast man gör de men fortsätt bara å vara tyst och solla. Sånn är jag och orkar jag inte tackar jag för maten och går hem. Börja va sånn... sätt ned foten och sen får barnet va hos sin farmor när du bestämmer det. Jag sa till min svärmor en gång när jag blev irreterad, de e tur att de e jag som uppfostar henne och hon får mina normer och regler och inte du för du är enbart farmor och inget annat! Sen kan du få ha dom regler hemma hos dig men när min dotter är hos mig och jag är med så är det mina regler som gäller och det skall du acceptera.Tänk att de e faktiskt du som har makten och inte hon för du kan till och med avstänga henne från att träffa ditt barn om de går sig så illa. Men sträva inte efter de... sätt bara ned foten mer och mer och gör det nu när du är gravid för du kan alltid skylla på graviditetshormoner och det går galet och du ångrar något... men gör inte det för hon verkar ju tro att hon kan köra över dig... så börja sakta och säkert att sätta ned foten. Svara på pikarna och om hon nu tycker du e tjock så får du väl säga, japp de är ju tur att jag har min kropp och inte du då eftersom jag älskar den som den är...Blir hon för djävlig så säg till henne, ja du ville ju att jag skulle göra abort så varför skall du ens få rätten att träffa ditt barnbarn när du inte ens ville ha det? De är lätt att säga till men svårt att ta konsekvänesrna för det... kom på saker... usch...Nu fick jag ur min ilska här igenom märker jag :) Gör som du tycker är bäst. Det är ditt liv och du skall inte behöva haman i kläm för att hon skall känna sig bekväm. Det där med fotot hade jag ju plockat fram ett foto på mig och mitt ex och sagt... ja så här såg jag ut då och de där var min första kärlek... Kommenterar hon något åt det så säger man bara, nä de va inte så kul, då förstår du att jag inte tycker de e kul med hans ex. Usch blir så förbannad på svärmödrar!Lycka till

Tack för ditt långa svar! Ja det är exakt så du beskriver, att sambon tycker jag är feg och ska säga saker direkt till henne men hon motsätter sig ju allt jag säger så då får man ingen vidare lust att öppna käften. Till och med ang mat vet hon bäst och vad som är bra eller inte, trots att jag har en sjukdom som gör mig hundra ggr mer medveten om maten än vad hon någonsin kommer att bli, vilket jag har förklarat. Jag har sakta men säkert börja sätta ner foten men det är svåååååårt! Speciellt då hon aldrig vill lyssna. Sambon tycker det är ba att vi kanske bor nära för "då får vi så mkt hjälp" medan jag mkt hellre skulle lämna barnet till min pappa och plastmamma (min mamma lever inte) då han och hon faktiskt inte kör över mig utan skulle göra som jag säger och inte "som de tycker" bara för att de gjort på ett visst sätt. men min plastmamma kommer från ett annat land med annan kultur och sambon säger att han egentligen inte vill låta henne vara barnvakt eftersom att "vet du hur dom gör i hennes land, har du hört..etc" blir så jävla arg! Men man ska låta hans mamma passa ungen som inte ett lyssnar ett skit på vad man säger?! Hans mamma har ingen kontakt alls nästan med sambons tidigare barn då hon störde sig på henne och viull antagligen inte att barnet ska träffa sin farmor och därav smörar väl hon för mig nu för att hon ska få vara "en riktig farmor". Hade inte tänkt att ta farmorn från barnet men ska hon passa vårat barn ska hon fan göra som jag/vi säger och inte som HON TYCKER! Och det är ju det hon visar på nu när hon inte kan lyssna på någon annan.. och som sagt hon ber mig göra abort, kommer sen med ett lamt grattis som är hur falsk som helst och ska lägga sig i det ena o andra vad man köper och hur man tänker. Ehhh, kanske inte rätt läge att lägga sig i med tanke på vad hon har sagt.

Det är inte så att hon kommenterar att jag är tjock, då jag fortfarande är smal fast med mage men hon ger "undertonade pikar" om att man går upp mkt i vikt, etc för att jag vet inte, jag ska må dåligt? Svårt att beskriva hur hon håller på.. När det var ngt kött jag inte kunde äta pga graviditeten sa jag det men jag sa att min bm hade sagt det till mig att jag inte fick, för hade det "kommit från mig" så hade hon satt sig emot. Men hon sa ändå att "ja jag fick äta det och det..blabla" Ja men nu är det nya rön som gäller!

Och hon är väl inget proffs för att hon har fått barn? I sådana fall kommer jag bli ett proffs för mitt barn, för hon kan inte komma o säga hur mitt barn ska bli och hur jag ska hantera det. och uppenbarligen gjorde hon inte världens bästa jobb som mamma eftersom alla har problem med både det ena och det andra som jag direkt kan säga leder till henne. Tänker dock inte säga mer om det här med risk för att bli avslöjad. Så jag skulle inte lyssna mkt på hennes ord. Jag har inga problem att lyssna på andra så länge det har ngt vettigt att säga och inte tror det vet allt och bäst.

Åh, blir galen...

Anonym

Äldre 19 Nov 16:20

#6

Prata med din kille utan att anklaga din svärmor (så att han känner att han måste försvara henne), men så att han förstår dig. Jag tror att det är viktigast. Att ni förstår varandra. Som du säger; det är ju ändå ni två som ska leva med varandra. Om ni två är starka tillsammans/står upp för varandra kan hon säga i princip vad hon vill.

Anonym

Äldre 19 Nov 16:27

#7

Gumman, du måste sätta ner foten! Hon ska inte komma och lägga sig i ert liv, det har hon ingen rätt att göra. Ni ska ABSOLUT INTE flytta i närheten av där hon bor (precis som du anar kommer hon dyka upp hemma hos er titt som tätt). Flytta snarare längre bort ifrån henne eller byt stad.
Det är du och din kille som ska bilda familj nu och ni ska få njuta av er graviditet utan att någon kommer med en pekpinne eller andra råd.
Du är vuxen nu och ska bli mamma. Du har ingen som helst skyldighet att ha någon som helst kontakt med hans mamma om du inte vill, det kan han själv ha (det är hans och inte din mamma).

Hoppas att du står på dig och får lite frid framöver.

Kram!

Anonym

Äldre 19 Nov 20:02

#8

Anonym (irriterad) skrev 2009-11-19 15:25:52 följande:

Ja jag vill vara anonym här då det annars är risk att någon jag känner läser detta..Jag och min kille har varit sambo ett tag nu och väntar vårat första barn ihop. Han har ett barn sedan innan ockå. Och nu börjar tiden för förlossning närma sig.Men en sak stör mig så otroligt mkt och det är min killes mamma. Jag har aldrig någonsin haft "problem" med en killes mamma, utan jag har tidigare känt mig väldigt omtyckt och alla har tyckt att jag är en bra tjej. Men jag känner det så väl att hans mamma inte alls gillar mig (även om hon låtsas göra det)Min kille gick bakom ryggen med nätflörtande som jag inte gillar i början av grav och jag bestämde mig då först för att lämna honom. Hans mamma sa då att jag skulle göra abort (var i vecka 14 då) fast jag sagt att jag inte ville och att det inte är mitt fel att han inte kan hålla sig i skinnet. Men hon menade då att jag ska tänka på barnets bästa etc. Hon sa även då att hon tyckte inte vi passade ihop och la sig i en hel del (som hon brukar göra..) Jag gick sedan tillbaka till han och då ville hans mamma en dag att vi skulle göra henne en tjänst. Jag har alltid varit lite mesig och vill inte hamna på kant med folk, vilket hon säkerligen har märkt och jag säger därför inte alltid vad jag tycker och står för, förrän jag sedan är själv med sambon. Jag känner mig helt enkelt obekväm med henne på ett sätt som jag inte kännt med mina tidigare killars mammor. Jag sa då iaf när hon bad oss om den här tjänsten vi skulle göra att jag krävde en ursäkt för att hon bad mig göra abort. Sa till sambon att jag tycker inte det är mer än rätt. Det gick ett par dagar och hon svarade inte på sambons sms som han skickade till henne (och hon är noga med att höra av sig) sen dök hennes man upp med blommor och grattiskort till barnet (gud så falskt...) men hon gör sådana där saker hela tiden även fast hon egentligen kanske inte vill. Det märks tydligt att hon är trevlig för att hon känner "att hon måste" visst det är väl bättre än att hon är skitdryg men hennes ogillande inför mig lyser bara igenom. Man får aldrig prata till punkt, hon avbryter hela tiden, berättar saker som hon kan och vet, hon nämnde att en annan hade sagt att hon var proffs på det där med bebisar och hon lyssnar inte alls på vad jag säger och därför håller jag ofta käften också. Jag har läst barnböcker tills jag stupat nu, kollat upp saker för framtiden vad gäller barnet, kostnader etc. men hon måste ändå veta bäst och att jag inte har rätt. Hon ska förklara saker hon lärt sig som jag kunnat hur länge som helst etc. Hon tror hon vet och kan så jävla mkt.. Pratade bland annat om blöjor och kostnader etc. och jag la då till i disskutionen att "ja det har nog utvecklats lite mer sen du fick barn för ca 20 år sedan" men nej, då var blöjorna precis lika moderna och hon hade såklart rätt ändå. Disskuterade andra saker också som hon sa att hon visste så väl, som jag sen kollade upp av nyfikenhet och då hade hon fel. Jag blir så jävla irriterad på den där människan..Hon ger mig dessutom pikar hela tiden som sambon inte ens verkar fatta. Han har lagt märke till det ibland.I början av grav gav hon pikar om barn o "ja så här blir det när man har barn" "ja man har ju inget liv när man har barn etc" med en underbetoning av att jag borde göra abort. som hon sen även uttryckte rakt ut då jag gjorde slut. Sen var det hur stora fötter man får som gravid, vad svullen man är (hon vet att jag är utseendefixerad) men hon säger inget rakt ut utan det är mer hintar o pikar överallt.Kollade på foton på sambon när han var liten hos dom o då hade hon foton med han och hans ex och sambon sa då att det kanske inte jag vill se. Då sa hon att det är ju löjligt och omoget om man inte kan se det och att han haft ett liv. Med underbetonade pikar igen.. Jag blev helt tyst o kände bara hur jag kokade inombords. Jag vet att sambon t.ex. inte skulle vilja se foton på mig o mina ex och det förstår jag. Ja man vet om han och jag haft ett liv innan men varför skulle man vilja se foton av dom? Jag tänkte först nämna det att det skulle nog inte han vilja se heller men jag blev tyst istället (feghet). Sambon sa då högt till sin mamma när vi var i samma rum "ja du ser själv hon svarar ju inte ens".När jag pratade om barnsaker etc vad som är bra för barnet, vad som behövs etc så vet hon bäst och man ska göra si och så och det behöver man inte etc. förklarade då att det är mitt första och kanske blir mitt enda barn så det är klart jag vill shoppa bebissaker och förbereda även om man kan klara sig ändå.Hon är på, på, på hela tiden, ska lägga sig i allt, man ska komma på middagar hela tiden och vill man inte är man konstig. Hon vill att jag jämt ska skicka tillbaka om hon messar etc. Fan jag lever med hennes son inte med henne!Och nu kanske vi ska flytta i närheten av dom och hon menar att hon kommer ju inte springa där, men nej jag vill inte ens bo i närheten egentligen! Hon är väldigt hjälpsam sådär men hon är på, jobbig, pikar en och ja jag märker ju att hon inte gillar mig utan gör det "för hennes son skull" men det skulle hon aldrig säga.. Har en sjukdom hon också lägger sig i fast jag vet bättre själv.Hon kommer med stor sannolikhet bli en jävligt jobbig farmor till vårat barn vilket jag inte insett lika mkt som nu. Hon går mig fullkomligt på nerverna och jag kan inte slappna av i hennes närhet. Jag bara HATAR att behöva åka dit på middag stup i kvarten och allt vad hon lägger sig i.Jag tycker synd om barnet som ska få en sån farmor! Jag vill inte att mitt barn ska bli som henne.. Usch jag mår skit, önskar hon var som mitt ex mamma...jag är trött på att hon lägger sig i och pikar mig. skulle jag säga att hon pikar mig skulle hon ju låtsas som att hon inte alls gör det och att jag får för mig saker, vad fan gör man med människan??!!

Det kan väl vara så att hon inte tycker om dig. Man tycker helt enkelt inte om alla människor. Själv gillar jag inte alls min nuvarande svärdotter, medan jag fortfarande älskar min sons ex.fru.
Trist, men så är det och det är bara att göra det bästa av situationen och hos oss är det vänlig opersonlig artighet som gäller.

lillangel

Äldre 19 Nov 20:15

#9

har bara läst ts! Konstigt nog är de oftast killens mamma som är sådär,tror hon är avudsjuk och bitter... tycker också att de är ofta de känner kokurans från sin svärdotter. Försök att hålla henne borta och säg till henne direkt när hon örjar säga bara-de räcker nu tyst fast på ett trevligt men bestämt sätt.

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 20 Nov 03:11

#10

Anonym skrev 2009-11-19 20:02:58 följande:

Anonym (irriterad) skrev 2009-11-19 15:25:52 följande:
Det kan väl vara så att hon inte tycker om dig. Man tycker helt enkelt inte om alla människor. Själv gillar jag inte alls min nuvarande svärdotter, medan jag fortfarande älskar min sons ex.fru.Trist, men så är det och det är bara att göra det bästa av situationen och hos oss är det vänlig opersonlig artighet som gäller.

Ja och det var ju precis det jag skrev det lyser igenom henne och både hon och jag håller oss på ett artigt men ganska så falskt ytligt plan. Och att jag inte (längre) gillar henne beror med stor sannolikhet på att jag känner av henne.

"svärmor" pikar mig hela tiden och henne son o jag ska ha barn

INNEHÅLL