8-åring med trots-syndrom?

Glömde också säga att hon verkar ha som en oro i kroppen. Lite speedad, har alltid varit. (Börjar fundera på ADHD?). Det är så himla svårt att få hennes uppmärksamhet.

oj då låter som din dotter o min dotter är tvillinsjälar.för min dotter som också är 8 år är ju precis lika dan låter det som,en kopia.hon är arg jämt,vill inte alls göra som hon blir tillsagd,om nåt går i mot henne som hon tycker är stort då blir det ett himlans liv.har också försökt att få fram fakta om detta ,men inte heller lyckats komma fram till nåt bra,såtyvärr har jag inga tips ville bara skriva till dig,för det var som om du skrev om mitt barn så otroligt likt min dotter...funderar ibland om det kan vara damp/adhd.har din dotter några syskon?inte min har inga syskon.lycka till!!

hon har en lillasyster som är 2,5...

Det skulle kunna vara min 8-åriga son du beskriver :)
Han är oxå alltid arg, får riktiga utbrott och bryr sig inte för fem öre om vi blir arg eller ledsen. Han har även för mycket energi, och e högljudd.
I utbrotten kan han inte kontrolera sig själv och slår sig själv och oss så vi måste hålla fast honom.
Det hjälper ju inte till att Han har en lille bror som retar upp honom hela tiden heller. Hur som helst så ska vi till barnhälsan och prata nästa vecka för man börjar ju fundera på om något står fel till med honnom(ADHD) eller om det är oss det e fel på. Kanske det e vi som hanterar det hela på helt fel sätt. Skönt ska det bli i alla fall.... Rekomendersar att ni gör det samma. Bara att få tala om era problem för någon som är erfaren.
Tillägger att han är jätte duktig i skolan och har aldrig slagit en kompis! Våra problem ligger i familjen...Han har noll respekt för oss.

tack för era svar!

Hej. Vi har samma problem här hemma. Jag kom hit till fl för att hitta nån grupp som handlar om adhd eller damp, bara för att kolla med föräldrar som vet att deras barn har sådana problem. För att se om mitt bonusbarn är likadan.. det går inte att prata med vår pojk på 8 år. Om man försöker prata om något allvarligt, som att visa respekt, och man har hans uppmärksamhet i kanske 10 sek, sen är han borta, han börjar leka eller prata själv eller hoppa runt eller vad som helst. Man blir SÅ SLUT...

Göra läxan kan verkligen vara en kamp. Det enda som verkar funka är att höja rösten ordentligt och jag är inte sån. Jag vill inte behöva skrika för att han ska lyssna.

Ska ut och leta lite fakta och se vad man kan försöka tänka på för att göra vardagen lättare. Hoppas det går bättre för er andra som har liknande barn.

finns en bok som heter "Explosiva barn" som tydligen ska vara bra.