när försvinner Smultronmärken?

Vår dotter har ett smultronmärke på axeln, enligt vår BVC tant kunde det ta ett par år innan dom försvann men dom försvinner iaf. Vet att min svärmor hade ett som försvann i tonåren.

Det är en sådan där fråga som är väldigt svår att svara genrellt på, för hemangiom beter sig lite olika. Generellt kan man säga att dom växer mest fram till 6-8 månader, och börjar sedan avta för att sedan (vanligtvis) börja att gå tillbaka.
Men hur lång tillbakagången blir och hur mycket det försvinner bero oftast på hemangiomets storlek både vad gäller yta och höjd.

Min sons hemangiom, modell större (både yta och höjd), beräknas vara borta till 90% när han är 8 år. Och det kan nog stämma. 
Som värst (störst, "hårdast" och mest blodrött) var det när han var mellan 4 och 6 månader, men den naturliga tillbakagången började först när han var strax under 1 år och fick kortison insputat samt laserbehandling. Sedan har det låååååångsamt gått tillbaka och idag, han är 6 år, så är det väldigt fint och platt, och mer rosa/hudfärgat i färg. Så det där med 8 år kan säkert stämma.

Om din dotter har besvär av knölen, eftersom den sitter vid läppen så ta kontakt med kirurgen igen för en ny bedömning. Det finns även specialistavdelningar (vet inte var kirurgen som ni har haft kontakt med hör hemma?) när det gäller hemangiom, bla i Malmö, Linköping, Göteborg och Stockholm.

Är inte det väldigt individuellt och beroende på var det sitter o hur stort det är?

Min dotter hade ett litet på näsvingen, men det var borta tills hon var runt 2 iaf.

Ja, jag har läst om personer som haft de fram till tonåren..
Jag hoppas innerligt att det inte blir så för henne..
Tack för svar!

AnneSophie: För oss känns det som att de inte har blivit någon förändrig alls. Det har blivit lite mer utdraget, men vi tror att det har att göra med att munnen växt.
Men varför behandlades din som med kortison? Kan man få det för att få märket att minska?

Märket är både ganska högt och brett, uppåt och utåt.
Jag är rädd att detta ska bli något hon blir retad för i äldre ålder. Barn brukar ju kunna vara hemska med varandra...

Dottern hade ett på halsen, det försvann lagom till hennes 1-års-dag!

min son har en 5krona stort smultronmärke på bröstkorgen, det har blekts väldigt mkt o är inte lika utstående längre men fortfarande lika stort. han fick det då han var några dagar gammal o är nu 4,5 år.
min dotter fick sitt då hon var några dagar också, placerat mitt fram i pannan så det ser ut som ett indiskt märke. ca ett öre i storlek, det har också blekts ganska mkt. innan var det riktigt blodrött. skulle tro att det behövs minst 2-3 år till innan de försvinner på mina barn.

på mitt bvc sa de att i vissa fall försvinner de aldrig så man får operera bort dem. man kan få dem bort opererade om man har besvär av dem... det va bara att ta kontakt med en läkare för bedömning.

Varje gång vi träffar läkaren på BVC säger de att de tycker att de borde opereras bort.
Första gången fick vi komma till kirurgen som sa nej. Andra gången vill kirurgen ha fotografier på de, men bedömde även då att vi ska avvakta.
våran läkare har id både tillfällena blivit väldigt förvånad över svaret..
De andra läkarna här som vi träffat har alltid ockfå frågat om de är något som kommer opereras bort.

Märket är väl kanske som ett svartvinbär utanpå läppen fast vääldigt rött.

Då vi bor i Sollefteå är de kirurgen i Umeå som fattar beslut, har vi rätt att vända oss till något annat landsting? eller måste de ske via umeå?

Ja, dom tenderar att växa i takt med barnen ibland. Stretchas liksom.
Det kan ta tid innan återbildningen börjar, speciellt när det handlar om större kärlnystan. De små hemangiom som de flesta här har erfarenhet av beter sig sällan likadant. Ibland måste man operera bort hemangiom, det finns helt enkelt ingen annan lösning, men man drar sig för sådant i Sverige verkar det som.

Mest för att man inte vill vidta åtgärd innan man sett hur långt det går tillbaka på egen hand (de flesta försvinner ju helt eller nästan helt men det tar tiiid), dels för att hemangiom av den sort som din dotter har (och som min son har/hade) kan vara lite förrädiska. Det är verkligen ett nystan med kärl, ibland har dom vuxit sig fast i eller omkring andra kärl. Det är alltså inte alltid bara så att man skär bort, och sen är det klart. En operation kan leda till andra problem, och framför allt till ärrbildning eller skador i huden (och dess underliggande lager). Sitter det finmuskulatur där hemangiomet är så kan den påverkas. Ett hemangiom i ansiktet är alltså jobbigare på många sätt, både psykologiskt (behöver dock inte vara det) men också kanske behandlingsmässigt.

Min sons hemangiom var ett ulcererande hemangiom. Inte nog med att det var (är) stort, ca 5x7 centimeter, men det blödde också. Kortisonet och laserbehandlingarna var dels för att stärka huden på hemangiomet så att det inte blödde så mycket och dels för att hjälpa hemangiomet på traven. Lasern hjälpte ganska bra mot blödningarna, vilket var en lättnad, men vi såg ingen större effekt av lasern på hemangiomets storlek eller färg. Vi slutade med behandlingar innan sonen var ett år eftersom det blev för smärtsamt och valde att avvakta.
Det tog ett bra tag (!), säkert ett år, innan det liksom gick åt rätt håll.

Den laserkirurg som vi träffade var velig, men duktig, och han visade också bilder på barn med hemangiom(-"bollar") i ansiktet, t ex på näsan eller pannan osv. Han menade att även om man helst ska låta hemangiom vara ifred så finns det också  "barmhärtighetsbehandling", där man måste se till barnets livskvalitet (t ex skolgång osv).  

Du/ni får helt klart stå på er. Igen, be om en ny tid med kirurgen och be honom förklara (hans syn på) fördelar och nackdelar med operation. Osv.
Var inte rädda för att fråga och ibland även ifrågasätta.

Hittade förresten just denna tråd - www.familjeliv.se/Forum-3-22/m48075156.html - som kanske är något för dig?

Ah, jag uppfattade det som att det var större? När det är såpass "litet" (försöker inte förminska det jobbiga i det ni känner !) så gör man alltså i Sverige vanligtvis inget alls om det inte ställer till det väldigt mycket för barnet rent fysiskt.
Tror inte ens att "barmhärtighetsbehandling" då är på fråga, tyvärr.

Ne det jobbiga är inte riktigt storleken, utan att det är så pass runt och hårt att hon inte kan hålla munnen tät. tex runda nappflaskor har varit väldigt svårt för henne.

Jag har mitt kvar på kinden, platt och blå-lila-rosa. Jag är 24 år Min dotter har ett i nacken och är 1,5..

Ok, men om ni känner att det är ett problem i vardagen (t ex att äta) så be om en ny bedömning.

Det ska vi göra! Tack för alla svar! =)

Måste fråga. vår dotter är 3 1/2 månad och fick ett litet hemaniom vid läppen när hon var ca 2 veckor gammal. Det står inte alls upp utan är som ett röttrosa litet märke. Växer alla hemangion uppåt? Hennes är slätt och litet och jag tänker att det kanske förblir så.. Är det lite blåögt kanske?

Redan när natalie var ca 6dagar var det som en spricka i läppen. Vi trodde det var munsår eftersom hela hon var så torr.
Sen öppnade de sig mer och mer och efter någon månad växte de åt alla håll.
Jag vet inte vad som är det "vanliga". Men de finns ju olika typer av dem så har ni tur så kanske de får hålla sig litet och platt =)