• Freddan

    Hur trimma sitt barn till framgång?

    Jag skulle vilja ha lite handfasta tips på hur man kan påverka sitt barn att nå framgång i livet. Och med framgång menar jag väl utvecklad karriär inom valfritt område, ekonomiskt oberoende i viss utsträckning, socialt kompetent och i övrigt mycket uppskattat av sin omvärld.

    Jag är nyfiken om någon har ett bra recept på hur man kan hjälpa ens barn att nå ovanstående? Min föräldrar gjorde ett framgångsrikt jobb med mig, men tyvärr kommer jag bara ihåg deras uppfostran av mig från typ 7 år ålder och uppåt. Det är de första sju åren jag vill åt.

    Kan man exempelvis spela upp en dvd med Fem myror är fler än fyra elefanter redan från start och sen låta den tugga på första året? Har man ett barn som behärskar alfabetet vid ett års ålder då?

    Ovanstående exempel är kanske att ta i lite, men ni hajar säkert hur jag tänker.

    En annan sak jag funderat på är ju alla dessa barn i 5-10 års ålder som inte har ngt bordskick och dessutom verkar väldigt bortskämda med vad de behöver äta och så. Hur undviker man att ett sånt nederlag som förälder?

    Detta är i allra högsta grad en seriös frågeställning. Och som svar på den frågan som jag garanterat kommer att få; Ja, det är viktigt för mig.

  • Svar på tråden Hur trimma sitt barn till framgång?
  • Stårschan

    Tja, min förstfödda behärskade åtminstone alfabetet vid två års ålder efter att ha matats med Fem myror, så du är inte helt ute och cyklar...

    Känner du dig själv framgångsrik? Fråga dina föräldrar hur de gjorde med dig, eftersom du inte minns sjläv.


    Snart är det jul! Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet! (?!?)
  • TittaTi

    Ja den koden vill nog alla knäcka!
    Men ärligt talat tror jag att var så mycket som möjligt delaktig och närvarande i sitt barns liv är det viktigaste. Ta med sitt barn i alla möjliga vardagliga situationer och låta dem pröva och uppmuntra alla framsteg. På såvis lär man känna sitt barn och hur just det barnet bäst lär sig och vem den är.

    Några genvägar finns nog inte men agerar du själv som en bra förebild så är det väl gott nog!

  • Freddan
    Stårschan skrev 2009-11-23 10:24:39 följande:
    Tja, min förstfödda behärskade åtminstone alfabetet vid två års ålder efter att ha matats med Fem myror, så du är inte helt ute och cyklar... Känner du dig själv framgångsrik? Fråga dina föräldrar hur de gjorde med dig, eftersom du inte minns sjläv.
    Så det funkar med Fem myror? Du anar inte vad glad du gör mig! Till råga på allt är min fru lärare i svenska så det borde bli en oslagbar kombo.

    Ja, jag känner mig absolut framgångsrik (ganska uppenbart va?) men jag kan alltid nå högre höjder.

    Tyvärr kan jag inte fråga mina föräldrar eftersom båda tyvärr gått bort. Jag skulle iofs kunna diskutera uppfostran med farmor (dock var hon ett stort fan av aga som uppfostringsverktyg har jag för mig).
  • Freddan
    TittaTi skrev 2009-11-23 10:24:50 följande:
    Ja den koden vill nog alla knäcka! Men ärligt talat tror jag att var så mycket som möjligt delaktig och närvarande i sitt barns liv är det viktigaste. Ta med sitt barn i alla möjliga vardagliga situationer och låta dem pröva och uppmuntra alla framsteg. På såvis lär man känna sitt barn och hur just det barnet bäst lär sig och vem den är. Några genvägar finns nog inte men agerar du själv som en bra förebild så är det väl gott nog!
    Du har säkert rätt, men jag är lite lätt allergisk mot uttryck som "vara delaktig" och "vara närvarande". Det är liksom självklarheter på ngt sätt tycker jag. Och det du skriver på slutet - "gott nog" - upplever jag som lite halvdant.
  • Stårschan
    Freddan skrev 2009-11-23 10:37:36 följande:
    Så det funkar med Fem myror? Du anar inte vad glad du gör mig! Till råga på allt är min fru lärare i svenska så det borde bli en oslagbar kombo.Ja, jag känner mig absolut framgångsrik (ganska uppenbart va?) men jag kan alltid nå högre höjder. Tyvärr kan jag inte fråga mina föräldrar eftersom båda tyvärr gått bort. Jag skulle iofs kunna diskutera uppfostran med farmor (dock var hon ett stort fan av aga som uppfostringsverktyg har jag för mig).
    Sanning med modifikation. Det funkade på den äldsta, eftersom hon var road av det. Min yngsta är sex år, och kan fortfarande inte läsa ordentligt, även om hon börjar närma sig. Vi har dock inte utövat några som helst läspåtryckningar på dem. Däremot med bordsskicket... Vi pratar mycket om vikten att vara en bra kompis, eftersom det är det viktigaste som finns. Om man inte uppför sig ordentligt, håller sig ren och fräsch, är ärlig mot sina vänner, är villig att kompromissa och ställer upp för andra, så kan det otäcka hända att ingen vill leka med en - och DET vill de ju inte vara med om.

    Och sedan - var inte så jäkla överbeskyddande. Då binder du bara ris åt din egen och barnens ryggar. Om de ska lära sig att ta ansvar så måste de också få tillfälle att visa vad de går för. Skicka iväg dem på små ärenden så fort de är stora nog. Visa hur saker funkar, och låt dem pröva själva. Ekonomin är det svåraste i dessa plastkortstider. Det var nog lättare när folk bara använde kontanter.
    Snart är det jul! Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet! (?!?)
  • Freddan
    Stårschan skrev 2009-11-23 10:50:37 följande:
    Sanning med modifikation. Det funkade på den äldsta, eftersom hon var road av det. Min yngsta är sex år, och kan fortfarande inte läsa ordentligt, även om hon börjar närma sig. Vi har dock inte utövat några som helst läspåtryckningar på dem. Däremot med bordsskicket... Vi pratar mycket om vikten att vara en bra kompis, eftersom det är det viktigaste som finns. Om man inte uppför sig ordentligt, håller sig ren och fräsch, är ärlig mot sina vänner, är villig att kompromissa och ställer upp för andra, så kan det otäcka hända att ingen vill leka med en - och DET vill de ju inte vara med om. Och sedan - var inte så jäkla överbeskyddande. Då binder du bara ris åt din egen och barnens ryggar. Om de ska lära sig att ta ansvar så måste de också få tillfälle att visa vad de går för. Skicka iväg dem på små ärenden så fort de är stora nog. Visa hur saker funkar, och låt dem pröva själva. Ekonomin är det svåraste i dessa plastkortstider. Det var nog lättare när folk bara använde kontanter.
    Kloka ord som vanligt. Men är det inte hårfin gräns mellan att vara överbeskyddande och vilja att forma sin avkomma på rätt sätt?
  • Stårschan
    Freddan skrev 2009-11-23 11:00:46 följande:
    Kloka ord som vanligt. Men är det inte hårfin gräns mellan att vara överbeskyddande och vilja att forma sin avkomma på rätt sätt?
    Tja, allt beror ju på vad du anser är slutmålet med uppfostran. Jag vill att mina barn ska klara sig själva, gärna redan innan de flyttar hemifrån. De ska vara orädda, framåt och förstå sig på världen. De ska lita på sin egen förmåga att lösa de problem som kan tänkas uppstå. De ska inte behöva ringa hem till mamma och be om hjälp och råd för små skitsaker när de blir stora. De ska inte vara för fega för att pinka i skogen på utflykt bara för att det inte finns handfat och handsprit i närheten.

    Vad är ditt rätta sätt?
    Snart är det jul! Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet! (?!?)
  • JadeVoong
    TittaTi skrev 2009-11-23 10:24:50 följande:
    Ja den koden vill nog alla knäcka! Men ärligt talat tror jag att var så mycket som möjligt delaktig och närvarande i sitt barns liv är det viktigaste. Ta med sitt barn i alla möjliga vardagliga situationer och låta dem pröva och uppmuntra alla framsteg. På såvis lär man känna sitt barn och hur just det barnet bäst lär sig och vem den är. Några genvägar finns nog inte men agerar du själv som en bra förebild så är det väl gott nog!
    Håller med dig totalt! Lika viktigt som uppmuntran och delaktighet är det att sätta tydliga gränser. Resten kan bara varje enskild individ och Gud avgöra :)
  • JadeVoong

    Freddan min syrras son kunde alfabetet på både svenska och engelska plus lite tal vid 2½ års ålder. Min egen son som snart är 3 år (och dessutom 3 språkig) är dock inte lika duktig men, visst det märks ändå att man har tränat honom ju även om han itne är lika duktig som sin kusin så har jag fått mycket komplimanger på förskolan att min son är något extra. =) Han är yngst på sin avdelning men ändå den som lär de andra barnen. Jag ser inte detta som en tävling, utan ett positivt sätt att uppmuntra barnen mot rätt håll. Sen att barnet inte presterar lika bra som ett annat kvittar för min del...

  • Freddan
    Stårschan skrev 2009-11-23 11:07:17 följande:
    Tja, allt beror ju på vad du anser är slutmålet med uppfostran. Jag vill att mina barn ska klara sig själva, gärna redan innan de flyttar hemifrån. De ska vara orädda, framåt och förstå sig på världen. De ska lita på sin egen förmåga att lösa de problem som kan tänkas uppstå. De ska inte behöva ringa hem till mamma och be om hjälp och råd för små skitsaker när de blir stora. De ska inte vara för fega för att pinka i skogen på utflykt bara för att det inte finns handfat och handsprit i närheten. Vad är ditt rätta sätt?
    Jomen allt det där håller jag givetvis med om. Självständigt och klara sig själv är a och o i mitt liv. Men det behöver ju inte utesluta att jag vill skapa alla de rätt förutsättningarna för att h*n ska bli framgångrik på det sättet ja beskrev i min ts. Eller menar du att självständigtheten och förmågan att klara sig sjäv är ett recept för framgång?
Svar på tråden Hur trimma sitt barn till framgång?