Tips för att övervinna "scenskräck" (Muntliga presentationer)?

Intressant tråd. Det skulle kunnat vara jag som skrev denna trådstart. Jag väntar med spänning på tips och råd.

Ett tips är att vara bra påläst på det man presentera.

Frågor och synpunkter från de åhörande ska man se som något positivt, det visar att åhörande lyssnar på vad man presenterar.

Om man får en fråga man inte vet svaret på så ber man få återkomma efter mötet med ett svar.

Tala lugnt, om du märket att du få svårt att tala så sluta, ta en kort paus och drick lite vatten.

Var inte rädd att korrigera dig själv om du kommer på att vad du just sagt kanske inte är korrekt. Det visar att du är angelägen om att presentera korrekt information om ämnet.

Hm, det jag gjort mest för att träna bort min nervostitet är att försöka låta bli att tänka på det jag ska göra i förväg (alltså minuterna/timmarna innan). Jag trycker bort de nervösa tankarna/känslorna. Jag tillåter mig inte att bli nervös, helt enkelt.

Försök ta på dig en roll där du inte är en person som blir nervös att tala inför en grupp.

Sen brukar jag försöka få det överstökat så fort som möjligt. Är det t ex flera som ska tala, så ser jag till att tala först (om det är möjligt).

Jag brukar försöka tänka på att det faktiskt är människor som sitter och lyssnar, oftast folk man känner dessutom. Försök se det som att du pratar med dina vänner, och inte en grupp.
Dessutom brukar säkert åtminstone 70% av de som lyssnar vara hyfsat ointresserade. Det kan man märka när man försöker att titta dem i ögonen. Trist, men sant.


Jag har dock inte ett yrke som kräver att jag talar inför grupp. Men jag hade det förut, och under ens skoltid blev det ju även mycket sådant.
Då och då hamnar man ju ändå i situationer då man måste tala inför en grupp, och då brukar jag tillämpa de "knepen", om man nu kan kalla det för knep.

Hoppas det kanske gav något tips. Lycka till framöver!

För mig har det varit övning, övning, övning. Jag började på en utbildning på högskolan för några år sedan, och i början var jag så nervös vid varje redovisning att jag på allvar funderade på att slänga mig ut genom fönstret och klättra nedför brandstegen när det var min tur. För varje kurs jag gick kändes det lite bättre, och när jag presenterade mitt examensarbete för en tid sedan kände jag mig inte nervös alls inför själva presentationen, utan "bara" för det faktum att jag skulle få mitt slutbetyg. Jag kan fortfarande inte prata "lätt och ledigt" utan måste ha manus för att inte komma bort om det gäller en längre presentation, men numera vågar jag i alla fall ta mig ton på föräldramöten och jobbsammankomster utan att rodna och staka mig. För att komma till saken är mina råd att: Öva mycket, ta varje tillfälle att säga något, skriv manus om det behövs, och strunta i om du skulle staka dig lite.

Nummer 1 är: Var väl förberedd - se till att du kan din redovisning utan och innan som ett rinnande vatten, öva framför spegeln, katten och familjen, nallarna, vad som helst.

Ha bra stödanteckningar, lagon detaljerade så att du inte glmmer men heller inte läser innantill.

Visa gärna en overhead eller liknande så att alla inte stirrar på dig.

Håll en penna eller nåt i handen. kan kännas tryggt.

Välj ut en snäll person i publiken som du kan hålla blicken mot. Om du har en kompis i publiken så kan du be denna nicka uppmuntrande..

Tänk på att det oftast inte syns om man är nervös..och Om det skulle synas så är det ju inte precis konstigt utan tvärtom oerhört normalt, de flesta är ju nervösa i det läget... man borde nog faktiskt se lite nervös ut om man vill verka normal..

Tala lugnt och långsamt. Du talar aldrig så långsamt som du tror att du gör och kan alltid tala långsammare utan att det blir konstigt. En tystnad du tror varar i evigheter är förmodligen bara någon sekund lång och sådant är inte störande när man lyssnar, snarare tvärtom.

Andas.

Ha ett öppet kroppspråk. Använd händerna när du talar. Sätt dem inte i fickorna, knyt dem inte framför dig och ställ dig inte bakom ett podium eller något.

Jag har pratat i alla möjliga scenarion och för hundratalet människor som mest och något som alltid tröstat mig de gånger jag känt mig osäker eller nervös är att alla faktiskt tror att du är värsta experten bara för att du står framför dem. Bara det att du står på den där scenen gör att du har ett förtroendekapital på plus redan från början. Du har typiskt betydligt större felmarignaler än du tror. Särskilt om de har betalat för att höra dig. Då är det rent löjligt vad förlåtande de är. ;)

Jag håller regelbundet föredrag och presentationer i jobbet. Under utbildningen fasade jag för muntliga presentationer och försökte förtränga att de var en ganska uppenbar del i mitt kommande yrke.

Första gångerna jag skulle hålla presentation förberedde jag mig noga med stödanteckningar, stödord, power-point och var väl påläst. Tyckte också det hjälpte att spana in "snälla och intresserade" personer i publiken som någon ovan redan tipsat om. Det funkade bra att välja ut ca 4-5 personer som man pratar till, då känns det till slut som att det bara är dem och inte ett helt folkhav framför.

Tredje gången jag skulle hålla föredrag var framför ca 200 personer och TV skulle vara där. Jag tillsammans med ett antal äldre män som alla hade viktiga positioner, vi skulle hålla en kort presentation var om var sitt ämne. Det enda jag kunde tänka på var hur säkra och lugna gubbarna var och hur nervös jag måste se ut... Men när vi skulle gå upp på scenen (japp, vi skulle dessutom sitta i en expert-panel på scenen) så hörde jag den ena gubben viska till en annan "Åh herregud, jag är alltid så jävla nervös inför sånt här, fy fan alltså vad jag svettas!" och den andra gubben höll med! Då släppte den värsta nervositeten för mig!

Min poäng är att folk är nervösa och det är normalt. Och det syns sällan att man är nervös, om det syns så har alla full förståelse för det!