Mina barn ger mig magsår och panik

Hej.

Har bara ett barn och han har inte ens börjat förskolan än, så jag ska inte säg att jag känner igen mig. Men det jag kommer att tänka på är att det känns som att dina dagar måste organiseras bättre. Ta morgonen t.ex. Ställ din klocka så att du går upp före barnen vaknar och ät frukost och gör dig iordning, på så sätt kan du fokusera på dem när de kommer upp. På kvällen kan du förbereda frukostmackorna, bre dem klara osv så de bara är att ta fram. Även matlagningen till middagagen eller hela middagen kan förberedas när barnen sover. Förstår att du är trött då men för att kunna slappna av lite mer när du hämtat barnen på dagis så kanske det kan vara värt det. Eller att din sambo lagar maten och du går iväg och handlar på kvällen.

Sen vill jag bara säga en sak till. Jag tror inte du gör det men så att du inte börjar.... jag fick alltid höra av min mor att jag gav henne magsår. Hela min uppväxt, så fort det blev det minsta bråk. Börja inte du och säg det till dina barn.
Magsår får man inte av stress, det får man av nån bakterie eller nåt sånt. Vet att man kom fram till nåt sånt för några år sedan. Det kan botas med medicin.

jag ser till att jag är helt klart med ALLT (frukost, sminkning, packning av min egen väska osv) till dess att barnen vaknar. Visst får jag kliva upp tidigare men det bli åtminstonde lugnare mornar när jag bara behöver koncentrera mig på barnen när de väl vaknat.

Så mitt råd till dig är: Lägg dig en timma tidigare på kvällen och kliv upp en timme tidigare på morgonen!!!

Får du hjälp av din man? Att handla kan ju vara störtskönt om man gör det ensam .

Om en lagar mat, diskar, osv. medan den andre tar hand om barnen på kvällarna borde det ju inte heller hinna bli så totalt kaotiskt.

Jag har tre barn, två som dina och en fyra åring i mitten.
Känner igen det du skriver, fast jag brukar klä på de två stora innan jag sticker till jobbet och sedan äter alla frukost på dagis så den biten slipper vi.
Men eftermiddagarna och kvällarna är kaos. Vi försöker byta av varann när den ena får nog, och ofta så stannar den ena hemma med barnen när den andra handlar mat.
Du och din man får sätta er ner och prata om fördelningen av ansvaret, för jag ser det som en självklarhet att om han inte vill handla så får han ta hand om barnen under tiden som du gör det.
Om du behöver ha barnen med dig till affären så kanske det finns en som har lekrum där du kan lämna in i allafall den stora. På våran Ica Maxi finns den möjligheten.
Ibland sitter man där hemma och undrar om man inte har gått fel och hamnat i ap buren på zoo.

TS: Jag känner igen mej totalt i det du skriver...

Mitt enda hopp just nu är att barnen växer och blir större,
att stressen blir mindre när barnen blir större.

Har inga råd just nu - då jag är totalt fast i ekorrhjulet.

Det där med att gå upp 1h innan barnen (4-5 blir det här)
och somna 1 h efter barnen funkar inte här,
jag måste få sova!

Jag som nästan trodde jag var ensam om detta!!

Samma här, total kaos varje dag.. ekkorrhjul som aldrig slutar snurra..

Har två barn 2 och snart 5. Barnen kräver enorm uppmärksamhet, håller man i ett kommer nästa och gnäller..

Vet inte vilket som är värre morgon eller kväll? Den minsta vaknar gärna nångång runt 6, den andre vill inte vakna alls.. Man stressar iväg till dagis, alla saker som skall packas, packar lillikillen upp igen. Brukar få ställa väskorna utomhus på trappan. Strumpor flyger över golvet, tvn skall petas på, klättra på stolar och i trappor, faller och gråter. Barnen förstör vårt hus!! Saker går sönder varje dag.. Tjejen sitter med armarna ikors på golvet och vägrar ta av sig pyjamas, vill inte gå på toa, vill inte borsta tänderna. Dessutom har hon ännu nattblöja som vi på inga sätt får bort. Har försökt med alla knep. Troligen skall hon ha blöja eftersom lillebror har blöja?

När man kommer hem från dagis/jobbet hinner man knappt klä av den ene förrän den andra har ställt till med nåt bus, slitit ner nåt glas som glömts kvar sedan morgonen -- tusen bitar--. Eller så sliter man ut posten över hela golvet. Nån mat vill inte den äldsta ha, smakar inte gott. Den minsta har inte tid att äta, skall plocka i sina leksaker och hoppa och busa. Själv försöker man hinna äta nåt mellan det man avstyr bråk och avleder från fallskador.

På kvällarna somnar den minsta ca 20-tiden medan den äldre skall trotsa och vill inte gå och lägga sig förrän vi föräldrar har lagt oss. Oberoende om hon varit uppe sedan kl 07 och varit i dagis hela dagen så kan hon ändå vara uppe till 23-tiden. Timmar går åt att söva.

Vi försöker dela på ansvaret, när den ene tröttnar tar nästa vid. Men själv börjar jag bli så urbota trött att jag undrar om jag gjorde fel val som valde att skaffa barn? Kanske jag helt enkelt inte borde ha blivit förälder. Men nu är det ju för sent. Bara längtar efter att de skall bli större och åtminstone klara av att sätta på sig kläderna själv skullle vara skönt.

Men jag vet..sen kommer 8-års trotsen och sen tonåren..Och allt gnäll om vad andra barn får göra och allt vad de vill ha, kosta vad det vill..

Suck..

Känner oxå igen mig, min dotter far oxå runt och vägrar sova och kan vara uppe till 23. Fast jag har bara en, men kan då skapa totalt kaos.