Vilka rättigheter som sjukskriven(gällande arbete/arbetsprövning)

Ingen som har något att säga? Någon som har erfarenhet av att börja arbetspröva efter att ha varit sjukskriven för depression? Jag är ju alltså fortfarande sjuk och kommer att vara sjukskriven under arbetsprövningens början vad jag förstår.

Jag vet inte alls vilka regler som gäller vid arbetsprövning. Själv kommer jag troligtvis få rehabilitering till våren på ett helt annat ställe än där jag arbetat tidigare (eget företag). Om jag blir godkänd för rehabiliteringsprogrammet kommer försäkringskassan kommer betala sjukpenning mot att jag är med i projektet ett antal månader. Min psykiater skriver remiss till rehabilitering. Vad jag ska göra efter ev rehabilitering vet jag inte, antingen kommer jag kunna klara samma sysslor som förut eller får jag söka mig till något annat område.

om du har en fast tjänst hos din ordinarie arbetsgivare så kommer det inte ändras men om du inte pga brist på arbetsförmåga kan återvända till din gamla tjänst efter arbetsprövning så ska du i första hand omplaceras på din arbetsplats och i annat fall helt byta arbetsområde.

En bra utgångspunkt är väl att fundera igenom vilka svårigheter du har nu jämfört med före sjukskrivningen och tänka igenom vilka arbetsuppgifter som blir svåra att klara av. Själv fick jag en psykos i våras och har tappat mycket organisationsförmåga sen dess. Måste träna mycket på koncentration och minne.

Tack för era svar. Jag har en fast tjänst.
Det som gör mig förvirrad är att det verkar som jag kommer bli erbjuden arbetsprövning på en annan förvaltning än min egen (fast det är jag som sagt inte helt säker på). Och hur ska jag kunna veta om jag kan återgå i min ordinarie tjänst om jag inte provar där? Det är ju en helt annan sak göra ett annat jobb. Det kanske blir snurrigt att förstå. Det jag är lite rädd för är att jag kommer bli "utslängd" eller tvingad att byta jobb om jag är för sjuk för mitt vanliga jobb men om FK bedömer att jag kan klara ett annat jobb....

Du som skrev att du haft en psykos i våras, får jag lov att fråga hur det är med dig nu? Och vad du har fått för stöd och behandling. Om du vill berätta. Hoppas det är bättre för dig idag.

Hej! Jodå. Livet har blivit väldigt speciellt. Sprang omkring i 150 km/h i våras och sen pang. Jag har inte kört bil på ett halvår, har svårt att läsa datum, digital klocka, klarar ingen stress, dåligt korttidsminne, dålig tidsuppfattning, av och till oerhört mycket ångest. Tappar fortfarande verklighetskontakten ibland när jag mår dåligt. Men det går i alla fall i rätt riktning
Går på en väldigt bra psykosmottagning och får mycket stöd av läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut och kurator. Och så har jag en underbar make som stöttar mig och hjälper mig.
Jag hoppas verkligen att jag kommer i ordning igen, men det har tagit ohyggligt lång tid och jag känner att framtiden är ett oskrivet blad. På gott och ont. Jag levde ett destruktivt liv mitt i villakvartersidyllen, det ska jag inte göra mer

Hur går det för dig själv ts? Känns det realistiskt att gå tillbaka till samma arbetsplats?

Vad skönt att du får bra hjälp och verkar gå på rätt håll!

Ett destruktivt liv mitt i idyllen... ja den liknelsen kan jag nog känna mig i lite. Jag gick länge och "samlade" på mig och föll i en svår depression. Inte förrän jag fick grava sömnproblem gick jag till sjukvården. (Hade tidigare haft lite kuratorskontakt och så men det var på ett väldigt ytligt och "praktiskt" plan så gav inte mycket för mig).

Sista månaderna arbetade jag "som vanligt" på mitt arbete där jag själv skulle hjälpa människor i utsatt situation. Jag ville så mycket med mitt jobb och hade en hög ambition. Ångesten rev mig blandat med att känna mig avtrubbad, jag kände att allting var min skuld så fort något gick snett, känslor av hopplöshet och stark pessimism. Jag blev sjuk i olika infektioner ideligen, immunförsvaret var jättedåligt. Sen föll jag djupt. Och på sätt och vis var det kanske bra för då kunde jag börja få hjälp.

Det känns omöjligt för mig säga just nu om jag kan återgå i mitt ordinarie arbete. Just nu känns det långt borta men samtidigt hoppas jag. Är som sagt rädd jag blir utslängd pga FK s regler innan jag hunnit bli frisk. Och att bli frisk(are) är naturligtvis det viktigaste för mig. Jag har två barn som behöver mig plus privata problem jag behöver ta itu med (som hänger ihop med depressionen kan man väl säga).

Om jag får fråga, var du sjuk innan din psykos eller föll du i den direkt (om du förstår)?

Det låter tufft att jobba med att hjälpa andra när man själv mår dåligt, kanske svårare då att sortera vilka problem som ska få tynga ner en när arbetsdagen är slut? Hoppas din arbetsgivare kan ge dig andra uppgifter tills du mår tillräckligt bra.

Jag mådde dåligt i fem år innan det brast. Men jag höll det för mig själv och hade inget namn på vad jag upplevde. Självmedicinerade med alkohol, svält och annat dumt. Och kände hela tiden att jag höll på att glida ur min omvärld. Konstigt nog har jag sällan mått så bra som när jag hamnade i psykosen. Fast det var väldigt jobbigt att inte kunna förmedla till omgivningen att jag kände mig frisk. Inget kul att bli hämtad med ambulans när man mår tipp topp.

Försäkringskassan är jag också rädd för - har aldrig tidigare tagit ut en enda sjukdag eller vab - har alltid jobbat ikapp på helgen eller kvällar istället. Tycker t o m att det har varit jobbigt att ansöka om föräldrapenningen. Känner mig så ifrågasatt och granskad av blanketterna och regelverket. Men jag har en väldigt bra läkare som sköter alla kontakter med dem åt mig nu. Hon vill inte att jag ska prata med dem själv för hon vet att det skapar mycket onödig stress för mig.

Jag hoppas verkligen att jag får en rehabiliteringsplats till våren - jag skulle må väldigt bra av det. Och jag känner att min familj behöver få ett lite mer normalt liv igen. Allt har blivit så konstigt.

Högst upp på önskelistan står att kunna köra bil igen - det skulle underlätta mycket i vår vardag, men tyvärr känns det avlägset. Skulle själv inte vilja möta någon som håller på att tappa verklighetskontakten i trafiken Eller någon som har svårt att fokusera på här och nu. (Helt makalöst att jag inte råkade ut för någon olycka i våras.)
Blir mycket promenader, cykel och buss istället.

Håller tummarna för dig och hoppas att arbetsträningen går bra och att du får göra den i ditt eget tempo så att du inte stressas tillbaka i samma problem igen. Det mår ju ingen bra av.

Tack för ditt svar.
Hoppas du får rehabiliteringplatsen du vill ha.