min man är deprimerad,och vill skiljas,va???

Söker han inte hjälp? Det är vanligt att man vill fatta stora beslut när man är deprimerad men man ska försöka låta bli att agera på viljan. Försök stötta honom även om det är svårt och inse att det förmodligen är sjukdomen som talar.

om det händer varje vinter borde han söka hjälp. förra året blev min sambo deprimerad, efter en svår bilolycka som han klarade sig oskadd med änglavakt, och visste inte vad han ville med livet och oss.

höll på i 2 månader och jag bodde hos familjen. till slut gick han med på att prata med en psykolog och det blev bättre. vi klarade oss ur den krisen, men aldrig mått så dåligt som då! förstår hur du känner dig. tror att det är svårt att komma ur det själv, det behövs hjälp.
han fick hjälp genom vårdcentralen som har en psykolog och inte alls är dyrt.
klart man inte ska pressa någon, men ibland måste man vara bestämd...

Håller med övriga, han måste söka hjälp hos vårdcentralen.

Oavsett orsaken bör han söka hjälp, och som andra skrivit, låta bli att fatta viktiga beslut under tiden han mår dåligt.

Om det är depressioner som återkommer varje vinter ska han försöka vara ute så mycket som möjligt när det är någotsånär dagsljus. Svårt, svårt ... Det finns också ljusterapi på en del platser, och man kan köpa en lampa med dagsljus och sitta nära den en eller ett par timmar varje dag.

Tyvärr blir man handlingsförlamad när man är deprimerad. Det är svårt, men försök och anklaga inte honom för att han är oföretagsam just nu och drar sig undan. Det är hans sjukdom, inte hans fria vilja.

är i samma sits... min pojkvän blev deprimerad och gjorde slut på grund av det. Känns vidrigt, när jag vet att det är sjukdomen och inte han som bestämmer, men jag kan inte hjälpa honom så länge han inte vill ha hjälpen själv...

hoppas det går bättre för er.

tack för era svar.
Jag har försökt i flera år,varje vinter,att få han till vårdcentralen eller ta några tabletter,men han total vägrar.

Vill du att ni ska fortsätta vara ni då? Eler har du själv börjat tröttna.... Vad gör han då för att få er andara i famlijen att "orka" ??

ts, och du som är i "samma sits"

Hur är era killar resten av året, då de inte är sjuka?

Jag är kvinna och har själv dessa återkommande depressioner. Inte lätt att förklara hur det är, men det är som om ett ont moln intog mig. Jag blir helt sänkt i passivitet och har inga tankar framåt. Tidigare, innan jag fick hjälp, kunde jag ligga till sängs ett par månader. (stackars mina små barn)

Men jag hade hjälpsamma medmänniskor. Bla min särbo som kom och lockade mig att gå upp och ta en dusch. Sedan åkte vi ut i naturen. Dvs jag orkade i början bara ta ett par steg utanför bilen.
Han höll ut och kom tillbaka. Inte varje dag, men ett par gånger i veckan.

För era killars skull hoppas jag att ni tjejer står ut och hjälper dem när det är så fruktansvärt svårt. Det går faktiskt inte att begripa; som om svarta demoner hade tagit över både hjärna och kropp.

Styrkekramar!

sara: jag förstår att det är svårt att förklara, men jag kan faktiskt inte göra mer än jag gör. Han stöter bort mig och påstår att han inte älskar mig, det finns liksom inte mer jag kan göra... det gör så ont, mne jag måste låta honom stöta bort mig. (det bidrar säkerligen väldigt mycket att vi lever i ett distansförhållande så jag kan inte göra så mycket som jag vill för honom rent fysiskt)

skönt att du hade människor runtomkring som kan hjälpa dig, och att du mår bättre idag!

anonym:
som jag skrev, är jag särbo. Mannen arbetade långt bort och vi kunde bara träffas i helgerna.
På sätt och vis var det skönt för mig. Jag orkade inte med så mycket peppning. Det är otroligt svårt att vara deprimerad. Mellan varje försök att komma upp en bit, måste man ha lång vila.

Kanske finns det inte mycket för dig att göra just nu. Men din man kommer att må bättre. Försök tala med honom när han verkligen mår bättre. Kanske inte förrän till våren ... Tala noga igenom hur han upplever de här perioderna och hur han ser på er relation.

Kanske måste du släppa taget en period. Kan du ha kontakt med någon i hans närmaste omgivning?

Jag önskar att allt blir bra för er!! Kram.

Ts Har pricis samma problem med min man. Han vill också skiljas nu..
Han erkänner inte att han blir depprimerad under höst och vinter..
Hur går det för er?
Kram

Ni anhöriga blir bortstötta av den som är deprimerad, för att där den personen är, är det såå svart att han inte vill ha er där, han vill ha den han älskar så långt bort som möjligt från det hål han befinner sig i.
Dessutom är det lättare att ta livet av sig om man lyckats distansera sig från dom man älskar som man kommer att såra mest.

Det är skitsvårt att få någon att söka hjälp som redan befinner sig i hålet, men försök ändå och framförallt försök när personen mår relativt hyfsat.
Det jävliga med depressioner är att det ligger i depressionens art att inte tro att det går att göra något, att man inte orkar göra något, för inget är någonsin nån vits med.
Man står med en fot i graven.

Och blir det riktigt, riktigt illa, så ni befarar att han kan komma att göra sig själv illa, då ringer ni akutpsyk och kämpar för att få honom inlagd med tvång.

"Känner mig så arg på min man,hur kan han göra så mot oss och barnen? "

Fullt förståeligt att du känner såhär och är förbannad, du har all rätt.
Men det är lite som att säga hur kan han få cancer och göra så mot oss.
Din man är sjuk om han är deprimerad.
Han kan lika lite rå för det som om han skulle fått en cancerdiagnos.

Däremot rår han för att han inte söker hjälp, det är som om han skulle tackat nej till vård om han haft en cancerdiagnos.

Men det låter på det du skriver som om din man lider av det här.

sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rstidsbunden_depression

Och det finns det hjälp för, han och inte ni heller behöver må såhär.