Anonym (trl) skrev 2009-11-28 19:33:27 följande:
Jag är precis "likadan" jag också! Exakt det du skriver kunde jag ha skrivit....min relation till min mamma är utåt sett jättebra men egentligen ganska komplicerad och redan som barn drogs jag till kvinnor i hennes dåvarande ålder (alltså lagom gamla att vara min mamma) och många är de fröknar och lärare (av båda könen
iofs) som varit föremål för min ömma låga under åren....Jag hade fram till dryga 30-årsåldern (är snart 40) inga som helst sexuella känslor för kvinnor, iallafall inte medvetna. Nu sedan några år vet jag att jag även kan attraheras fysiskt av kvinnor. MEN precis som för
ts är det allra främsta att få vara nära, att förstå varandra, att bry sig om, att få någon slags innerlighet och tillit. Steget är absolut inte långt till fysisk kontakt, men även i mitt fall är "ångande hett sex" absolut inte det som lockar eller driver mest (man ska aldrig säga aldrig och även jag kan ha skäl att misstänka att jag fortfarande har vissa hämningar så ev vore mer fullfjädrat sex aktuellt OM jag kom så nära en kvinna att jag vågade känna efter....vet inte!).Jag fastnar fortfarande för kvinnor som är 15-20 år äldre än jag själv (men också för män och någon gång ibland för en yngre kvinna också) men har aldrig ens varit i närheten av att försöka "få omkull" (underbart uttryck förresten;)) en kvinna, inte i någon ålder. Har ingen aning om hur jag skulle lyckas med det....Tilläggas kan att jag inte eller
iaf sällan fallit för en kvinna som verkar lesbisk (såvitt jag kan bedöma), utan det är "vanliga" heterokvinnor det handlar om, och i min fantasi vill hon så förbli, dvs en aspekt på de föreställningar jag har om vad jag skulle vilja är att denna kvinna och jag har en helt hemlig relation.Vad långt det blev. Nu ska jag klicka på länken ovan till det gamla inlägget någon "likadan" skrev;)
Vad det du skriver är fint eftersom det är så underbart att det finns någon mer som känner som jag men också sorgligt på något vis. Man känner sig så ensam ibland i all sin förvirring..... och längtan efter innerlighet kan bli så intensiv och stark. Jag dras verkligen mot min arb.kamrat. Är vi flera som sitter exempelvis på ett möte (och sitter i soffa/fåtölj) så hamnar jag ofta väldigt nära henne, så passa nära att jag kan tycka tat någon borde reagera och nästan tvinga mig själv att flytta några centimeter längre bort. Jag har dock aldrig upplevt att hon reagerat på något negativt sätt, hon kan beröra mig rent fysiskt när det är något hon vill betona i samtalet etc. Precis som du skriver så har jag inga ambitioner på att hon skulle vara annat än hetero och precis som du fortsätter är det en innerlig hemlig relation jag vill ha, som ingen kan ifrågasätta. Inte min man, inte hennes man eller barn. Jag har en viss privat kontakt med henne men på ett väldigt ytligt plan. Jag har skickat sms då hon fyllde år och frågat hur hennes son mådde då han varit sjuk en längre period men på det planet är det. Hon är född i ett annat europeiskt land och har kvar en lägenhet där och på skämt/allvar sa jag en gång till henne att jag gärna följde med henne dit någon gång eftersom jag också är intresserad av henns hemland. Visst sa hon men jag vet inte om hon menade allvar. Den resan hade för mig varit en dröm och en möjlighet till innerlighet!
Dvs det är inte att få ha sex med henne som driver mig eller så är jag för hämmmad för att inse att det är det. Åh jag vet inte är otroligt förvirrad.