Hej, jag har varit på VUl hos kvinnokliniken idag och är i v.6+3. Måste göra abort pga. jag är sjuk, tål inte hormononerna och blir bara dåligt.Har barn redan och sista är bara 2 år så jag klarar inte av att vara sjuk och ligga hela tiden med mycket ont i magen och kräkningar. Nu väntar jag på att de ska ringa från sjukhuset. Hur går det med en medicinks abort, har man så mycket ont?. Tacksam för svaret
Hej!
Det är helt olika. vissa upplever att det knappt känns och vissa tycker det gör jätteont. jag gjorde en för ca 4 år sedan och jag tyckte det gjorde jätteont. men för mig blev det fel o det kom inte igång förrens jag var hemma o jag hade inge smärtstillande. på sjukhuset får du ju dock massa bra piller som hjälper. Hoppas allt går bra.
Jag tyckte inte att det var så farligt. Ungefär som regäl mensvärk, som kom i intervaller. För mig räckte det med varma vetekuddar och värktabletter, men jag fick även erbjudandet att få en injektion med smärtstillande vilket jag tackade nej till.
Efteråt gjorde det inget ont, men blödde ganska mycket. Var hemma en dag från jobbet och blev uppassad av sambon, men kunde egentligen börjat jobba direkt efteråt.
som ovan här sa, det är helt olika från person till person.
jag gjorde en när jag var 15 och den gjorde inte ont alls.
minns dock inte så mycket av hur det kändes då det som sagt var 7 år sedan.
gjorde en kirurgisk för 2 år sedan och den gjorde ont däremot eftersom att man fick värkar mm.
Jag gjorde en för en vecka sedan. Gjorde inte alls ont tyckte jag, jag fick med mig smärtstillande hem, men behövde aldrig ta dom =) Blödde i 4 dagar, inga problem alls. Var i v. 5 +5
Gick igenom en ganska jobbig abort för snart ett år sen. Hade fruktansvärda smärtor, och fick smärststillande sprutor (som f.ö inte hjälpte så mycket) som bara gjorde att jag kräktes var 30:onde minut , så fick ligga kvar på sjukhuset med dropp pga det. Blödde kraftigt i några dagar efteråt, men vanlig mensvärk.
Men det är ju väldigt olika från person till person som tur är!
Det är självklart individuellt. Men har du klarat av fl-smärtor så är med.abort inte ens i närheten 
Jag blödde dock i många veckor, den var ändå att betrakta som "helt normal". Lycka till!
Gjorde medicinsk abort för två dagar sedan. Nu känner jag små mens smärtor då och då och jag blöder fortf ganska mkt. Har använt upp ett helt paket bindor (typ ultra plus plus) idag.. och ett igår. Men jag mår bra, ska inte klaga.
Själva aborten var dock inte så rolig. Kom dit ganska lugn efter att ha hört bekantas historier om att det inte alls var speciellt farligt. Fick tre alvedon och två andra tabletter först. Efter att ha stoppat upp de 4 sista pillren tog det nån timma eller två innan smärtorna satte igång. Först tänkte jag "ja men det är var väl inte så farligt, det fixar jag". Men inget blod kom på ett himla bra tag och jag blev lite otålig. Barnmorskan sa åt mig att gå upp och röra på mig för att "sätta igång det". Tog mig ett varv i huset och då började det göra riktigt ont. Kunde knapp stå upp och sambon fick hålla upp mig och vackla mig tillbaka till vårt rum. Då mådde jag plötsligt jätte illa och sprang och spydde upp hela frukosten på toaletten samtidigt som smärtorna blev värre. Nu kom det även lite blod. La mig ner en liten stund till och helt plötsligt kände jag hur det bara forsade ut blod där nere. Skyndade mig till toan och.. ja, jag har nog aldrig sett så mkt blod innan. Men det var inget jag tänkte på då utan jag ville bara få det överstökat. Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det kom lite mindre blodklumpar då och då och jag sprang fram och tillbaka på toaletten som en galning. Efter ett större krampanfall sprang jag till toaletten för sista gången. Vet ej om det var "det" som kom ut, men jag tror nästan det. Något jag kände på mig bara, för efter denna stora blodklump slutade det även göra ont. Jätte konstigt. Det onda bara försvann, som att det aldrig hade funnits där. Jag blödde som en fontän fortf men jag kände mig lättad. Lite sorgsen men lättad.
Men tro inte att det var lätt att ta ett beslut om abort, nej nej. Jag älskar min sambo och vi vill båda ha barn ihop. Men det var helt enkelt helt fel tidpunkt i våra liv att skaffa en liten bebis. Bättre vi väntar så vi kan njuta av det istället, så att vi inte behöver stressa över ekonomin och annat. Är bättre för både oss och bebisen.
Jag vet att jag tog rätt beslut just nu, men jag längtar redan till att bli gravid igen. Har velat ha barn länge, men måste vänta på rätt tidpunkt helt enkelt. Man får tänka positivt - nu vet jag att jag fungerar iaf :)
(oj, vad långt det blev. sorry)