ironi

är inte ditt exempel sarkastiskt? Ironi är väl mer "hej, jag är rasistisk och gravid - oj, jag fick ett mörkt barn"

Dåligt ex. men skyller på att jag är stressad

Skulle aldrig göra så.....gud, vad taskigt!

De kan ju ha _lärt_ sig att förstå genom att deras föräldrar använt det frekvent. Men jag tror inte att förmågan att förstå ironi fullt ut och spontant utvecklas förräns efter tolv år. Så lärde vi oss i skolan i alla fall, när jag läste till lärare.

Ironi används så mycket i vardagen nu, så barn får säkert en känsla för vissa former av ironi tidigare, men man ska nog ha i åtanke att deras hjärnor inte är riktigt mogna för den typen av dialog ännu.

Personligen tycker jag att det låter rätt illa att använda den typen av ironi som du beskrev mot barn.

Tycker inte man skall ironisera. Det är inte alls säkert att de förstår och blir då osäkra.

Jag har också läst vad Mumu skrev: att barn förstår ironi fullt ut efter 12 års ålder.

Jag tror att barn ska utsättas av så lite ironi som möjligt av sina föräldrar (alla andra rår man ju inte över).
Det är klart att ett barn nog uppfattar att föräldern egentligen inte menar att det är bra att hälla ut ett glas mjölk över bordet, barn lär sig ju ganska snabbt vad som är rätt och fel -det utvecklas ju tidigt hos de flesta barn, däremot så blir barnet osäker när föräldern ironiserar vad barnet råkat göra och får förmodligen inte till varför föräldern uttrycker sig såsom han/hon gör vilket resulterar i att barnet blir osäkert -både i den specifika situationen och i framtiden.

Jag tror min lillebror hajade ironi, eller i alla fall att man kunde säga tvärt om och vara rolig, runt 3-4 års åldern. Han är inte skadad på något sätt nu i vuxen ålder.

Precis, Novastella! Man kan säkert få även ett midre barn att lära sig att mamma menar tvärtom när hon säger att saker är bra fast jag har gjort något dumt, men jag kan inte se vad det kan resultera i för gott. Tvärtom trot jag som du, att det leder till att barnet blir osäkert och får svårigheter att tolka det andra säger i andra situationer.

hrm - jag har märkt att det finns många som har svårt att uppfatta ironi även långt senare än i tidiga tonåren

Rent allmänt tror jag att barn ofta uppfattar att det är något fel när en vuxen använder ironi, men att det i värsta fall bara resulterar i att barnet blir osäkert.
"jag har tydligen gjort fel, men vet inte riktigt varför.."

Jag tänkte på den här "dikten", är det väl, med bl.a. orden:
"ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete, men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende"

edan kan man ju använda ironi på olika sätt, det går ju att vara ironisk i en kärleksfull ton eller hånfull. De föräldrar som diskuterat i trådstartarens sällskap och som använt sig av ironi antar jag är kärleksfulla, men i denna dikt är det ju hånfull ironi man talar om.

Jag anser att man kan använda sig av humoristisk "ironi"..eller kärleksfull "ironi" när man pratar med barn och det gäller även små barn.
Att använda retsam/elak ironi gynnar väl ingen...oavsett ålder.

...men jag förstår ändå inte syftet med ironi mot barn: man kan väl säga: "hoppsan, så det kan gå! Nu städar vi upp mjölken tillsammans och så häller vi upp ett nytt glas till dig med lite mindre i så det blir lättare att dricka ur."
Det tycker jag är bättre. Då lär sig barnet att det kan bli fel, men det är OK. Barnet får en ny chans och växer med förtroendet att ha fått ett nytt mjölkglas.

(fast det var ju inte riktigt vad tråden handlade om från början, I know )

jag tror också att man kan förstå och läsa vad föräldrarna menar från ganska tidig ålder, men ändå skapar ironin i sig en osäkerhet när man ska möta andra människor och tolka vad de menar...det blir lättare att misstolka andra människor och situationer och det i sig kan bero på att man har fått motsägelsefulla kommentarer hemma?!

såg efter mitt inlägg att jag bara upprepat vad Novastella och mumu skriver
vi är överens alltså ner med ironin, jag ska hävda mig mer vid nästa tjejträff

Go girl!