Jag har gått och tryckt in alla känslor i flera år och nu känns det som att det brister snart. Jag behöver gå och prata med någon men jag kan inte ta med mig en liten då det känns dumt att sitta och gråta med det i famnen. Känner INGEN som kan sitta barnvakt och vi har inte råd att förlora några ören på att den ena tar ledigt från jobbet.
Går barnet på dagis i så fall kan du ju pröva få en tid då
Nej det är ett spädbarn.
Jag brukar ha me mig min lilla om h*n inte är på dagis!!!! De brukar funka att ha mig mig h*n.
Blir du ledsen under samtalen? hur reagerar ditt barn på det?
Hmm, jag har samma problem. Ska oxå skaffa en
kontakt med psykolog, och jag har en 15 månaders som jag e hemma med...
Om du har en liten så funkar det nog, försök att fixa en tid som passar då lillen brukar sova... Testa i alla fall, funkar det inte så har du i alla fall försökt. Bor du i gbg så kan vi ju hjälpas åt ;)
Hoppas att det löser sig
jag går på psykoterapi, min lilla har följt med sen han födes, nu när han är lite större, 9 månader har jag en filt med leksaker som han pysslar med när han var mindre sov han oftast i sin vagn.
Barnet vaknar så fort barnvagnen stannar så det blir nog inte mycket sovandes under samtalet. Bor tyvärr inte i gbg, jätte synd. Tack och hoppas det löser sig för dig med!!
Fram tills att sonen var 9 månader så var han oftast med på samtalen, då han inte kunde vara någon annanstans. Hans pappa hade efter det möjlighet att ha honom när jag skulle till kuratorn, så efter det kunde jag gå dit själv.
Jag tycker du ska prata med bvc, kanske kan de hjälpa dig att hitta en lösning.
När min dotter var spädis fram till kanske 9-10 månader så var hon med på samtalen och det funkade fint faktiskt. Jag hade träffat min psykolog ganska länge redan, ett par år innan jag blev bravid och under hela gravditeten så jag var väldigt trygg med henne. Det var inget konstigt om hon ville amma mitt under samtalet tex. Lite krångligare blev det dock när hon blev äldre och inte villevara still men efter att hon hade börjat på dagis så ställde de alltid upp om det inte gck att lösa på annat vis.
Glömde skriva att jag verkligen hoppas ni hittar någon lösning som passar er! Kram
Fråga kuratorn om ni kan prata under en promenad. Det är mindre jobbigt att prata om känsliga saker när man inte samtidigt ska ha ett samspel med sitt barn. Hade ibland svårt att få barnvakt när min äldste var liten så jag tog med honom på terapin men det brukade vara svårt att få mycket gjort då. Fokus flyttades lätt till honom från det jag egentligen var där att prata om. Ligger spädbarnet och sover i en vagn kan man ju koppla av på ett annat sätt.
Annars kanske det finns någon i närheten du kan fråga om det bara rör sig om en enstaka tid. En äldre granne? Någon förälder från bvc-grupp eller öppen förskola? Ett samtal varar ju sällan längre än en timma.
Jag ställer gärna upp och går ut och går med bebisen om du bor i närheten av mig, vet hur viktiga kuartor/psykologsamtalen är.