Är det ok att få besked via mail att ens mamma dött?

I sorg och chock kan alla göra de märkligaste sakerna och ta konstiga beslut....

The Black Lady skrev 2009-12-03 11:24:37 följande:

Du har troligen helt rätt. Chock och sorg är säkert anledningarna till att det blivit som det blivit. Jag tycker bara det är ett så konstigt sätt att sköta det på. Lite längre _borde_ de ha kunnat tänka, iaf i den bästa av världar. *ler trött*

Jag håller med om att människor i sorg och chock kan göra de mest konstiga saker, men jag tycker INTE att det är OK.

Jag tycker att de skött det väldigt dåligt och kanske är det som du säger att de varit i sorg och chock. Kanske din farbror har brytit ihop men tyckt att det var jätteviktigt att din pappa fick beskedet, varpå hans fru då vill hjälpa och mailar.

Jag har ofta haft farliga jobb där man måste ange närmaste anhörig. Jag sätter alltid upp min syster för hon är "bäst" på att fungera i kristider. Jag har också förbjudit jobbet att ringa mina föräldrar utan vill att de får beskedet från min syster. För mig är det jätteviktigt att människor får ett "fint" dödsbud för annars kan det öka på sorgen.

Jag hoppas din pappa och din farbror får en chans att tala ut.

Jag håller med dig. Min pappa fick en hjärtinfarkt för ett par månader sedan. Mamma ringde till mig när de åkte in i ambulansen. Jag ringde nästan på en gång till en av pappas systrar, som jag vet själv haft en infarkt, men klarat sig relativt bra. Min tanke med det var mest att få ett grepp om hur farligt eller hur orolig jag skulle vara. Jag var ganska omskakad, och först ca 2 timmar efter att jag fått reda på det började jag försöka nå mina halvsyskon (pappas barn sen tidigare). De har under flera år krånglat i kontakten med vår pappa, men jag tvekade inte en sekund på att jag skulle ringa till dem. Jag fick tag i min syster, som sen i sin tur erbjöd sig att ringa vår bror som bor utomlands, som jag förresten inte ens hade telefonnummer till. När jag en halvtimme senare får prata med pappa på sjukhuset efter att en snabb operation gått bra och allt verkar se positivt ut, säger han till mig: "Du kan väl skicka iväg ett mail till dina syskon om vad som hänt". Jag blev helt chockad. Att få ett sånt meddelande på mail, det skulle jag aldrig vilja ha. Man behöver höra allvaret i den andres röst, man behöver få ställa frågor. Man behöver få den viktigaste informationen först och sen lite tid att smälta det och sen bara allmän mänsklig kontakt. Jag sa också det till pappa att jag hade ringt dem för länge sen och att det inte var något jag tänkte skriva i ett mail.

Tack för era svar! Det är just det här mänskliga jag tycker fattas när man väljer att maila. Det känns så otroligt opersonligt och utan hänsyn.

Jag känner också så som skrivs här ovan, att det är viktigt att ett dödsbud framförs "rätt". Hellre det än att det sänds ett mail med själva informationen så snabbt som möjligt (i det här fallet 16 minuter) efter att döden inträtt. Den som mailar vet ju ingenting om var och i vilken situation personen man mailar till befinner sig när h*n öppnar mailet.

När jag fick beskedet började hjärnan mala och jag ställde en massa följdfrågor och var så glad att jag var i mitt hem där jag kunde reagera precis så som det råkade bli. Min pappa var däremot ensam på jobb (föreläser för olika företag) flera mil hemifrån och läste mailet i en paus. Mitt i allt fick han gå ut framför dessa främlingar och meddela att han nåtts av dödsbud i familjen och sedan sätta sig i bilen och köra hem.

Vad hade det gjort för skillnad (mer än för hans välmående och ev. trafiksäkerhet) om han fått veta några timmar senare när han var på en betydligt tryggare plats..?

Jag är inte så arg på min farbror och fru utan mest ledsen för min pappas skull. Ett sådant besked får man en gång i livet och det borde skötas bättre.