utbytesstudent

Jag var själv iväg som utbytesstudent mellan 2an o 3an på gymnasiet och jag skulle inte ha velat gjort det tidigare. JAg vet folk som åkte tom direkt efter 9an men det är för tidigt. även om man bor i en värdfamilj så bör man kunna klara sig själv!

Sen kan man ju (iaf inte med den organisation jag åkte med) välja vilken stad man vill till. Man kan önska men det är inte säkert att det blir så och jag kan inte säga att det är säkrare att åka till Berlin än till USA.

I området i USA jag bodde så var det utegångsförbud för ungdomar under 16 efter kl 22 om man inte kunde visa papper på att man var på väg från jobb eller hade ärende åt föräldrarna t.ex. Det är fortfarande så där nu 15 år senare.

Men hur man gör, är nog att man får bedöma från fall till fall. En del blir nog aldrig mogna och en del är säkerligen hur mogna som helst redan efter första året på gymnasiet.

Jag åkte iväg till USA efter första året på gymnasiet. Jag började min ansökan när jag var 15 och åkte iväg som 16-åring. Det var det bästa året i mitt liv .

Jag kan väl i och för sig tycka att Berlin kanske inte är någon jättebra stad att åka till som utbytesstudent. Himla mycket droger och skit där, tyvärr. Fast det är väl som med allt annat... att det finns olika delar av en stad också.

Sen är det jättesvårt att säga vad JAG hade tilltåt min son eller dotter att göra. Det hela beror ju på vem hon/han är som person, hur pass bra jag tycker mig kunna lita på mitt barn, hur ansvarstagande mitt barn är osv osv osv.

Jag åkte efter nian. Kanske för tidigt, men det kändes inte så då, och jag har svårt att se hur mycket mognare jag hade varit ett år senare. Plus att det var skönt att slippa avbryta gymnasiet.

I slutänden är det ju trots att du som känner dig barn bäst och vet vad hen klarar av. Vad vill tonåringen själv?

Det är ju en del kontroller på plats, så det är rätt mycket tryggare att åka iväg som utbytesstudent än som aupair, till exempel, och rätt mycket tryggare att vara aupair än att bara åka iväg "på vinst och förlust".

Jag åkte efter 1:an på gymnasiet.
Jag hamnade i en liten håla i New Jersey - inte precis mycket action där.
Jag fick inte välja vart jag skulle utan bara tacka ja eller nej till placeringen. (Om jag tackat nej hade jag fått stanna hemma)
Det beror ju mycket på värdfamiljen vad man får och inte får göra.
Min erfarenhet är att tonåringar i USA anses klara mycket mindre själva än vad vi är vana vid i Sverige. Tex förväntas man tillbringa mycket mer tid med familjen än vad tonåringar gör härhemma. Det är väldigt strikt i skolorna jämfört med här och det är ofta strikt i familjerna vad gäller att passa tider och att tala om var man är och med vem.
De flesta som är utbytesstudenter i USA hamnar hos familjer som bor i småstäder eller på landet då storstadsfamiljer oftast inte har varken råd eller tid att engagera sig i en utlänning med allt vad det innebär.

Om ditt barn tycker att h*n är mogen att åka så tycker jag inte att landet ska vara det avgörande utan viljan att tillbringa ett helt år i ett annat land.