jag minns inte min förlossning:-((

De mesta är som en dimma, kommer ihåg korta bitar, men hade en jobbig förlossning som slutade med misslyckat sugklockeförsök efter ha kämpat en hel kväll och natt,akut snitt blev de till sist där jag blev sövd. Så jag förstår hur du känner!

Ja tyvärr känner jag igen mig i din situation.

Dessbättre fick maken fram kameran bara 10 minuter efter dottern var ute så jag har bilder. Sen var jag sövd i ytterligare 4 timmar ungefär. Och det dröjde ytterligare ett par timmar innan jag fick träffa dottern nere på neo. MEN Jag minns inte att jag träffade henne. Jag minns inte hur det kändes att få hålla mitt mirakel i armarna, jag minns inte vad jag gjorde och vad jag sa. Jag har bilder men jag minns inte och än idag, snart 5 år sedan, börjar jag gråta när jag tänker på det.
Det blir bättre men det gör ont och det gör ont länge.
Lycka till!

Jag minns inte heller så jättebra. Jag var ganska långt borta i nån dimma. Allt jag försökte göra mellan värkarna var att sova. Drömde konstiga drömmar om sångaren i Aerosmith, jag åkte bil med Thelma o Louise, mm.

Det är tråkigt att man inte kan se det helt klart framför sig men det blir väl så när man håller på att bemästra smärtan. Man går ju in i sig själv o söker fokus.

Till nästa gång (om det blir en nästa gång) får du be din man filma kanske?

Jag känner också igen mig. Kommer inte ihåg själva ögonblicket när vår son föddes och han lades upp på mitt bröst och kommer heller inte ihåg det första skriket från honom. Jag använde mig bara av lustgas vilket gjorde att jag var borta korta stunder mellan gångerna jag använde den. I och för sig använde jag mig inte av lustgasen under krystvärkarna men då var jag så trött så det är väl tröttheten som skapat minnesluckor. Håller med om att det är otroligt jobbigt att inte komma ihåg. Min sambo har också berättat en del. Som tur är har jag ett foto taget på mig och vår son bara någon minut efter födseln när han ligger på bröstet inlindad i en filt.
På min efterkontroll hos barnmorskan gick vi igenom förlossningen och då fick jag en lite klarare bild. Det kanske kan hjälpa i vissa fall.

du är då inte ensam! jag minns också egentligen bara vissa delar. jag har lättast att minnas känslor och har svårt att få fram riktiga bilder på hur det var. vi hade väskan i bilen när dottern kom ut så vi har inte heller bilder från de där första ögonblicken. men min sambo hämtade väskan så vi hann ta kort innan vi lämnade förlossningsrummet. min tjej hade dessutom så kort navelsträng så hon kunde inte komma till mig förrän den var avklippt, fick se henne sen efter någon minut avtorkad och klar. visst hade det varit roligt att få se henne direkt men tydligen var hon ganska blå också så hennes pappa säger att han mest minns det ögonblicket med fasa innan hon drog igång skriket. jag ska be att få ut mina papper så här i efterhand, glömde det då. man minns kanske mer när man kan läsa om själva förloppet.

Vad tråkigt. Jag mindes mer när jag läste min journal, kanske det är något du kan göra?

Jag kommer oxå bara ihåg fragment så jag känner igen mig! det hjälpte att läsa journalen men det är mycket som är dimmigt. Smärta, trötthet och lustgas är ju ingen bra kombo =) Jag har bildbevis på att jag hade tösen på bröstet och enligt journalen så ammade hon från båda brösten, men amningen minns jag inte. Men jag är ganska glad över att jag inte minns så mycket av förlossningen, den var hemsk....

Mitt minne är också lite luddigt, men när jag skrev min förlossningsberättelse kom mycket tillbaka faktiskt. Men nästa gång så ska vi föreviga händelsen på film också hade vi tänkt :) Inte så att hela familjen + släkt och vänner ska kunna se, utan så jag, sambon och ev. barnet kan titta :)

Hej!
Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att inte riktigt minnas den viktigaste dagen i mitt liv! Jag hade en långdragen och ganska svår förlossning, och efter några veckor tänkte jag att jag skulle skriva ner min förlossningsberättelse som en del i arbetet att gå vidare, att kunna släppa att jag upplevt det så svårt. Och då visade det sig att det var massor jag inte mindes! Flera timmar var helt borta, jag kunde inte sätta saker i rätt ordning och flera ur personalen som vi haft i flera timmar, kunde jag inte minnas alls. Jag minns själva ögonblicket hon föddes men inte timmen efteråt... Och våra två dygn på BB är också ganska dimmiga. Men som någon skrev innan, det beror väl på att man är så fokuserad för att klara smärtan. Och som sagt, skönt att höra att man inte är ensam!

Jag förstår precis hur du känner. Jag hade en jätte jobbig förlossning som tog ett dygn. Jag minns inte i vilken ordning saker å ting skedde. Sonen togs tills slut med sugklocka. Jag trodde de drog en gång men det var nio ggr. Sedan mådde grabben inte bra när han kom ut och de sprang iväg med honom till akutrummet. Jag blev sedan inskriven på speciel bb och sonen på neonatal. Jag är glad att jag har förlossningsjournalen som jag kan läsa i, sedan fick jag ett samtal med både läkaren och barnmorskan som berättade för mig vad som hade hänt. Det är en lång bearbetningsprocess för mig. Vår son är idag fem veckor och nu kan jag komma på saker som hände under förlossningen fast som jag ej mindes tidigare.

En fråga bara. Lite ot men i alla fall... Är det någon som vet när man kan begära ut journalen? Jag fick en lite när jag gick hem från bb, men det ska ju finnas en mer utförlig också? Eller har jag fel?

jag fick min journal av bm på efterkontrollen då gick vi igenom den men annars måste man väl kunna ringa o be de skicka den

Jag fick min journal på bb. Ring till bb eller förlossningen och begär ut den, det har du rätt till!

Jag förträngde min förlossning omedvetet, men hade svåra magproblem och var orolig och hade skumma mardrömmar. När jag fick hjälp att bli av med magproblemen 4 månader efter förlossningen kom minnet tillbaka: Det hade förekommit ett trauma mot min mage under förlossningens slutskede som hade försatt mig i chock. Kort därefter hade jag blivit sövd.

Jag hade inte blivit hjälpt av att läsa min journal. Tydligen hade bm svårigheter att journalföra vad som hänt för det felaktiga ingreppet finns inte med i journalen. Men när jag kom ihåg händelsen kunde min man bekräfta att jag kom ihåg rätt. Han hade också tyckt att ingreppet såg väl brutalt ut, men jag hade tydligen sett oberörd ut.

jag hade en lätt första förlossning men den kändes ofokuserad på nåt sätt. det var därför jag valde bort lustgasen denna gången, jag ville vara fullt medveten hela tiden.
Jag minns andra förlossningen väldigt bra. (eller ja, den känns inte dimmig när jag tänker tillbaka). Jag tror att det spelar in att jag inte tog lustgas denna gång men även att jag genomgått en förlossning innan så man visste ju mer vad som komma skulle och kunde slappna av på ett helt annat sätt.

Vad som är bra är att ringa förlossningssekreteraren (eller vad de nu heter) och be om att få sin förlossningsjournal. Där finns alla anteckningar som bm gjorde. (fungerar nog olika beroende på landsting), de papperna jag fick när jag gick hem från BB är bara en liten kort en...

men jag kan inte heller minnas hur mina barn såg ut när de kom ut, och det är väldigt synd.
och den här gången skrev jag även ner allt jag kom ihåg, känslor osv direkt när jag kom till BB.

Jag har också minnesluckor från förlossningen. Hade en komplicerad och jobbig förlossning med lustgas som en del av smärtlindringen. Har svårt att avgöra om det är den som ger mig minnesluckor eller om det är det faktum att jag upplevde förlossningen som så jobbig, som gjort att jag "förträngt" vissa delar. Det jobbigaste är att jag inte minns vad jag kände när dom la upp sonen på bröstet. Jag berättade att jag var ledsen för barnmorskan och fick samtal med henne, läkarna som var med och efteråt också en kurator. Vi gick igenom journalen tillsammans och till viss del hjälpte det mig. Men som någon annan skrev så är det smärtsamt att inte minnas det största som har hänt en.

Jag minns inte så mycket av förlossningen. Men kanske hjärnans sett att tränga bort de hemska som hänt haha. Men jag läste journalen jag fick på BB, och då kunnde jag minnas lite.