Infektion som startade en för tidig förlossning

Vännen du är inte ensam, de senaste månaderna har jag träffat på ett antal som har förlorat barn pga infektion och för tidig vattenavgång.
Den vanligaste orsaken för infektioner är GBS (Streptokocker B), den bakterien bär 30% av alla gravida. Som jag förstår fick du inte  veta vilken typ av infektion du hade, men du får väl svar snart på den frågan, det finns ju flera andra typer av infektioner, men GBS är den vanligaste.
Jag förlorade min son i GBS i april.
Tänker på dig, du är välkommen att inboxa mig ifall du vill.
Styrkekramar.

jag beklagar verkligen det som hände dig, och du är inte ensam om det, själv förlorade jag mitt efterlängtade pojke i mitten av September, han dog i min mage i vecka 40+ samma dag som han var beräknad att födda, värkarna hade börjat och jag åkte in till sjukhuset och där konstaterade att mitt barn hade redan dött. orsaken var att jag hade hög infektion. jag har alltid mått bra och har haft regelbonden kontroll ändå så förlorade jag mitt barn.
efter det så är mina dagar och nätter som en mardröm.
du ska inte förvänta dig att alla dina nära kära ska förstå dig. men vi på fl kan förstå dig vad du går i genom, du för gärna inboxa mig om du behöver hjälp.

Tänker på dig stor kram

Hej Peppy! Din historia är lik min andra graviditet. Jag fick antibiotika utskrivet i v 17 pga bakteriell infektion. Hade små blödningar och mycket sammandragningar. I vecka 18 blev det värre och vattnet gick precis då vi kommit in till KK. Jag fick aldrig veta vilka bakterier som orsakade detta eftersom min odling kom bort, den nya odligen som togs efter antibiotikakur visade inte på några bakterier men då hade jag ju redan blivit behandlad. Jag saknar min lille kille massor.

Tyvärr är detta inte den ända gången vi haft sån otur. Fick avbryta min första graviditet i v 20 pga missbildade njurar hos barnet. Den gången var det en liten flicka som jag givetvis också saknar en massa.

Vi försöker nu bli gravida en tredje gång men jag kommer alltid att oroa mig för hur det ska gå nästa gång.

Stora kramar till dig från mig.

Oj oj...det du beskriver är precis vad som hände mig på juldagen för några veckor sedan. Jag har inte fått reda på ännu var orsaken var, ska på återbesök den 26:e januari, men barnmorskan som förlöste mig trodde att orsaken var infektion....herregud, nu kom verkligen allt tillbaka...usch va jag lipar :(

Mina tankar är med dig. Stor kram!

/Jennie

Jag förlorade våran dotter i februari hon blev 1 dag! Vi fick blodförgiftning och jag fick även en infektion i buken! Känner med dig skickar varma tröstande kramar!

Hej, beklagar sorgen, så himla orättvist ibland. Jag hoppas du kan finna lite tröst här på FL, för du är inte ensam. Jag förlorade min son i e-coli 3 dagar gammal efter för tidig vattenavgång i v34. Jag hade GBS och fick antibiotika mot det men det gjorde tydligen så andra bakterier kunde ta över. Jag förlorade min son i början av september och det har verkligen hjälpt att prata med andra på FL, så hör gärna av dig om du vill el orkar! 

Beklagar det som hänt dig! Kram

Hej Peppy! Jag är SAAAAAA ledsen att du ocksaa maaste uppleva naagot saadant! Precis samma sak hände oss i September förrra aaret. Var i vecka 18 och hade ont i magen (graviditetsgaser trodde jag) som blev värre och värre. Paa kvällen hade jag även rosa flytningar saa jag aakte in paa sjukhuset och blev genast inlagd med strikt sängläge och jag fick genast börja med antibiotika mot streptokokker och stafylokokker. Hade värkar hela natten som avtog paa morgonen. Hela dagen var ok och den lille levde men jag var 2 cm öppen. Nästa natt kom värkarna igen och jag trodd jag skulle bli vansinnig!! Man laag hela tiden och hoppades och gav upp, hoppades och gav upp... paa tredje dagen sa chefsläkaren att det inte saag saa bra ut och strax därefter kom jourhavande gynläkare och presenterade sej och jag fick ett enkelrum. Daa visste jag att det var över. Paa eftermiddagen gick vattnet och sen hände ingenting förrutom att verkarna genast upphörde. Väntade, väntade och väntade (och grät, grät och grät)... paa lördag morgon kl 08:03 föddes och dog värlens finaste lille gosse, Mika William. Saaaa liten och saaaaaa perfekt....  Orsaken var steptokokker... Det har nu gaatt 4 maanader och istort sett allt har aateraatt till det normala, men efter att ha upplevt naagot saadant blir man aldrig riktigt samma människa igen... Behöver bara tänka kort paa honom och det som hände saa graater jag floder... Min man har stöttat mej jättebra, men för att riktigt, riktigt förstaa hur det känns maaste man (tyvärr) ha upplevt det själv. Jag kände ett jättestort stöd fraan de andra mammorna här paa Familjeliv (och naagra av dem är här i traaden saa hej och tack saa oerhört mycket till er! :o) saa känner du dej ledsen och behöver stöd saa kan du alltid vända dej hit. Du kan alltid inboxa mej om du känner dej ensam och ledsen eller bara undra över naagot... Stor kram.

Hej!!
Har upplevt samma sak.
Mitt vatten gick när jag var i vecka 21+5.Blev ordinerad vila och att vi skulle hålla tummarna att värkarna inte satte igång.Det gick inte att göra nåt annat än avvakta och hjälplösheten jag kände då var inte rolig.Att inte kunna göra nåt för att ens barn ska klara sig.
2 dagar efter vattnet gått satte värkarna i gång och 11/12 2009 är våra tvillingflickor födda.
Proverna dom tog gav ingen förklaring men att det var en infektion som startade allt är läkarna ganska säkra på.
Har också känt mig ensam om det som hänt och känslan av att folk ser det som ett missfall är stor.
Är en tröst att hitta andra som upplevt samma sak och veta att det man känner är normalt efter det man gått igenom.Skönt att veta att man inte är ensam.
Kram