Positiva förlossningsberättelser- någon??

Jag blev förvånad över att det aldrig gjorde så ont att jag kände att jag behövde skrika! Och när de efter närmare två dygns förlossningsarbete lade upp min kladdiga förstfödda på min mage så sa jag till min man att "Det här var väl inte så farligt. Nu åker vi hem och gör en till!" (Det stod jag i och för sig inte för några sömnlösa månader senare, men själva förlossningen var helt klart över förväntan)

har inte fött själv men syrran åkte in klockan 16.00 och födde sin förstfödde klockam 18 samma dag. några timmar senare satt hon och sms röstade in till idol finalen 2006!

Jag har haft 2 underbara förslossningar som tog 3 timmar.... Skulle kunna göra om det när som helst!

Det gjorde så klart ont, men vilken känsla att bli mamma och man får inte glömma bort det är positiv smärta man får något gott av det!

Var inte rädd, detta fixar du!

Efter en krånglig graviditet hade jag inte så stora förväntningar, var förberedd på att det kunde bli snitt pga komplikationer. Under hela tiden mådde jag jättebra. I alla fall så blev det en jättebra förlossning till slut
Blev igångsatt pga komplikationerna, där de tog hål på fosterhinnan med en skalpelektrod som fick sitta kvar. Började känna lite värkar efter ett par timmar och sedan stegrades det hela tiden fram till att plutten föddes 7 timmar senare., Höll hela tiden modet uppe och smärtan var hemsk men inte så att jag skrek. Grymtade mer som en gris när jag tänker efter. Efteråt så kändes det som om jag kunde göra det direkt igen trots att jag sprack en del. Men det kändes knappt och när de skulle sy var jag ju bedövad.
När jag sedan skulle meddela min bästa väninna att vi fått en pojke sms-ade jag att det var en baggis. Kanske inte var riktigt så enkelt men...
Lycka till! Det blir nog mycket vad man gör det till, försök slappna av och låta kroppen göra jobbet.

Ja, så fort man meddelar att man är gravid ska alla människor prata om vidriga graviditeter och hemska förlossningar.

Min mamma har alltid pratat om att hon mådde så illa under sina graviditeter att hon var tvungen att äte två frukostar varje dag för den första alltid kom upp.
Hon varnade mig och jag var beredd.
Jag har kräktes en gång under alla mina tre grav. och det var två dagar innan första barnet kom.

Första förlossningen : 6 timmar inkl. epidural
Andra förlossningen: 4 timmar utan smärtstillande
Tredje förlossningen: 3 timmar utan smärtstillande

Klart som f-n att det gjorde ont men det är en positiv
smärta.

Lycka till

Ja, så fort man meddelar att man är gravid ska alla människor prata om vidriga graviditeter och hemska förlossningar.

Min mamma har alltid pratat om att hon mådde så illa under sina graviditeter att hon var tvungen att äte två frukostar varje dag för den första alltid kom upp.
Hon varnade mig och jag var beredd.
Jag har kräktes en gång under alla mina tre grav. och det var två dagar innan första barnet kom.

Första förlossningen : 6 timmar inkl. epidural
Andra förlossningen: 4 timmar utan smärtstillande
Tredje förlossningen: 3 timmar utan smärtstillande

Klart som f-n att det gjorde ont men det är en positiv
smärta.

Lycka till

Det är ju hur häftigt som helst att föda barn! Första gången tog ganska lång tid, ca 30 timmar från det att värkarna började bli lite regelbundna till dottern föddes, andra gången blev jag igångsatt och det tog 7 timmar. Visst det gör ont, och man kan spricka, men det finns bra smärtstillande (EDA är himmelriket!) och jag läkte snabbt efteråt. Har båda gångerna känt redan på förlossningen att det här gör vi om, det är sån upplevelse att föda fram sitt barn och att få upp den lilla skrutten på bröstet gör all smärta värt det!

Det blir lite vad man gör det till också. Jag tycker det var underbart att vara gravid. Trots illamående, karpaltunnelsyndrom och dåligt järnvärde.

Jag tycker att förlossningen var en positiv upplevelse, det var otroligt häftigt att föda barn och direkt efteråt kände jag att jag ville göra det flera gånger. Trots att förlossningen tog 30 timmar från första regelbundna värkarna. Trots att jag kräktes en gång i timmen, hade ont hela tiden (även mellan värkarna) och förlöstes med sugklocka.

Efteråt blev jag så förvånad när både mödravården och BVC kommenterade att min förlossning måste varit jobbig (efter att de läst journalerna). Ändå upplever jag inte alls det så själv.

Eller så har jag bara förträngt allt jobbigt, ha ha.

Jag hade en underbar förlossning som löpte på fint 6 timmar tog det och endast ynka 3 minuters krystvärkar, så krystskedet och utdrivningen gick väldigt fort.
Jag gick inte sönder något alls! Hade lustgas som smärtlindring. 1:a barnet. Bajsade inte på mig eller andra "missöden". Tyckte inte att det gjorde så ont, har varit med om annat som gjorde ondare. Förlossningar är ju så oerhört individuella.

Det kommer gå bra TS, förbered dig väl och tänk posetivt!

Förberedelser som jag känner att jag blev hjälpt av är att jag lärde mig profylaxandas. Jag slog bort alla "dumma" tankar och såg endast till vad som komma skulle, vårt älskade barn. Jag lärde mig slappna av och kunde även under fl slappna av och låta kroppen sköta den största delen av jobbet själv. Såg till att inte bli uppstressad och eller rädd (lättare sagt än gjort måhända). Jag läste mycket böcker om att föda innan barnet skulle komma, tex Anna Wilsbys "Innan du Föder". Jag såg till att jag visste precis hur jag ville att födelseförloppet skulle ske, alltså hur Jag ville ha det, skrev ner födelseplan. Pratade mycket med min man, vi förberedde oss tillsammans. Min man och jag var väl förberedda och födde ensamma utan någon hjälp av förlossnings/barnmorskepersonal på rummet. Min man var den som helt ensam förlöste mig och lade vårat barn på mitt bröst. Vi fick den underbara upplevelse vi förberett oss inför.

Ta det bara lugnt..
Jag var ocksa livradd, efter allt man hort fran vanner som fott och last!!

Forstfoderska var jag, kom in o var oppen 8 cm.. fick ingen smartlindring pga det.

Var LIVRADD for att spricka.. det hela gick som smort.. ingen spricka madde prima efterat och var uppe o sprang haha* Det som ar smartsamt ar oppningsskedet inte nar det e dags att krysta.. vet att man inte kan forsta det men sa ar det!

Bara lyssna pa din barnmorska.. som sakert varit med om hundratals forlossningar, sa ska du se att det kommer ga fint.

Lycka til!

jadå, här är en (nästan) solskens historia. ;)

Kom in till sjukhuset för det som jag trodde var fostervattenslekage, och då hade jag vanliga sammandragningar (gjorde ej ont), det visade sig vara slemproppen och förlossningsvärkar. jag var redan då öppen 4 cm och dottern var påväg neråt.

kl 19 (hade då varit där i 3 timmar, inskriven i 2 timmar) så hade jag öppnat mig till 6 cm, utan smärta. kl 23 så hade jag öppnat mig till 8 cm, då bestämde sköterskorna sig för att spricka hinnorna så att vattnet gick. Därefter så gick det fort enligt mig, en halvtimma efter att de spruckit hinnorna så började det göra ont, så då tog jag tag i lustgasen och det dämpade det värsta av värkarna. (dessutom kände man på en välförtjänt fylla. ) snabbt efter det så fick jag krystvärkar, de gjorde inte ont, för det enda jag kände var ett tryck neråt och då fick jag äntligen göra något, (kl halv 1) efter 11 minuter krystvärkar så var dottern ute.

Jag varken bajsade, fes på någon eller något annat "pinsamt", jag fick bara en liten spricka som inte behövdes sy, kändes inte, och dagen efter hade läkt ihop.

Så, 7½ timmar från inskrivning, mindre än 1 timma ont, och inte komplikationer, inga sår, ingen bedövning, och en snäll dotter. Kan det bli bättre? :)

(jag förberedde mig på det värsta, och fick det bästa. gör samma sak så kan det bara bli bättre ;) )

Jag gör gärna om det igen! Den här gången ska jag dock ha tvillingar, så det är mycket möjligt att det inte blir en naturlig förlossning den här gången, beroende på hur de ligger när det är dags. Tyvärr.

Men med den förstfödda gick vattnet på BF +4. "Knäpp" sa det i magen vid 10-tiden på kvällen när jag låg i soffan. Och vattnet rann i värsta hollywoodstilen

In för kontroll, men vi kunde åka hem igen eftersom värkarbetet inte kommit igång än. Maken lade sig och sov när vi kom hem, själv satt jag i soffan och tittade på alla dåliga nattprogram samtidigt som jag klockade värkar som började vid 1-tiden. Tog en skön dusch, tog senare ett ännu skönare hett bad med tända ljus, och så småningom kopplade jag på mina TENS, vilket var urskönt för ryggen. Vid 6 väckte jag maken och vid halv sju var vi på förlossningen.

DÅ hade jag onekligen hjälp av andningsteknik, och det var såååå skönt att ha det att koncentrera sig på. Jag var öppen 10 cm när vi kom in, så i min enfald trodde jag att det bara var att krysta några gånger och sen skulle hon vara ute. Men icke. Hon hade inte sjunkit ner så långt, så det tog tre timmar med krystvärkar innan hon dök upp. Men det gick också bra. Jag använde lustgas, men ingen annan bedövning. Andningen var det som fick mig att må bäst.

Sällan har en ostmacka och ett glas cider smakat så bra som det vi fick nån timme senare Och den första duschen var sjukt skön, trots att jag satt darrig på en plastpall eftersom benen inte bar

Men allvarligt talat, den kick man kan få efter en bra förlossning är inte att leka med! Lycka till!

Tack så mycket för alla härliga berättelser! Känner mig mer peppad nu :)

Hej!
Min finns på min blogg här på FL! Välkommen att läsa! Kommentera gärna!

Föda barn är det häftigaste man kan göra. Det är hur coolt som helst.
Jag skulle hellre föda barn 10 gånger till än att vara gravid en gång.

Jag fick min dotter för 3 månader sen och som du var väldigt rädd för förlossningen men det blev en underbar upplevelse.
Kl.9 på kvällen gick slemproppen men jag mådde kanon, had einga förvärkar
Kl.1 på natten kände jag första värken men det var inget farligt. Jag somnade om.
Kl.3 på natten kom nästa värk och några till. Jag somnade om.
Kl.6 började de komma regelbundet, en efter en. Detta var det jobbigaste med det hela men jag tog en lååång dusch gick runt lite men de kom tätare.
Kl.8 på morgonen var vi inne på förlossningen. Då var jag 3 cm öppen. Värkarna var intensiva så jag fick lustgas, då det var sent för epidural.
Kl.9.30 var jag helt öppen och det var dags att kryssta.
Kl.10 var min princessa i mina armar.

Innan var jag orolig för smärtan, för att spricka, bajsa på mig och allt möjligt negativt jag har läst. När jag väl låg på bordet tänkte jag inte alls på det. Värkarna gjorde ont men det hjälpte JÄÄÄÄÄTTEMYCKET med lustgas. När jag väl började kryssta och hon var på väg ur kände jag ingen smärta alls. Barnmorskan och sköterskan som var i rummet var heeeelt underbara och hjälpte mig igenom allt. Sambon var stort stöd och hjälpte mig koncentrera mig på andningen. Sååå jag kommer såååååå gärna att föda en till :))))))))
Jag hade inte SÅ ont som jag trodde, jag sprack inte och om jag bajsade så kände jag inte det. Dessutom gjorde bm och sköterskan ALLT så jag kände mig bra och inte alls obekväm eller orolig.

Lycka till och ta nu och läs positiva saker och lyssna inte på dåliga saker :)))))
Det kommer gå jättebra.

Hahaha, det är fantastiskt när uuuuurgamla trådar helt plötsligt får liv igen. Hur kommer det sig??  TS ställde sin fråga i DECEMBER förra året, så jag misstänker starkt att hon redan fått sin bebis.

Min första förlossning drog ut väldigt mycket på tiden och jag förlorade mycket blod och inför min andra blev jag igångsatt vilket ledde till en tuffare förlossning än den första. Jag klämde nästan sönder min älskades hand och svor till några gånger, men mina förlossningar är ändock det mest fantastiska jag har fått uppleva. När det la upp vårt förstfödda barn på mitt bröst, kladdig och helt underbar så visste jag att jag skulle vilja göra om det många gånger.

Det gör ont, riktigt ont - det är sanningen - men du kommer att fixa det galant! Lycka till med förlossning och familjeliv!