Skulle du gjort abort om...

motivera!

svarade nej absolut inte. Jag har jobbat med människor i många år nu. Bl a med människor med olika handikapp och funktionsnedsättningar. Många gånger är det de osynliga handikappen som är värst enligt mina upplevelser. Det mesta handlar om inställning från både personen det gäller och dess närhet!
Du TS, verkar ju t ex vara en levnadsglad människa - härligt!

Jag vet egentligen inte om jag bör lägga mina värderingar i tråden, men å andra sidan är de nog ganska självklara för mig.
Håller med om att osynliga funktionshinder verkar vara de värsta!
Har man bara rätt personer runt sig och har en bra inställning klarar man sig otroligt långt!

Absolut inte! Är så trött på mentaliteten att bara människor som är helt medicinskt och mentalt perfekta anses ha värdiga liv eller vara "önskvärda barn".

Tycker du ställer en bra fråga. Och man kan fortsätta, skulle man ta bort ett foster som man visste skulle få adhd? Cp-skada? Låg intelligens? Eller en som kommer bli bög? Väntserhänt?

Åhhh....

Jag gissar på att du kan ta jobbiga svar eftersom du ställer frågan, du får ursäkta om jag sårar.

Hade jag fått ett barn som du i Sverige hade jag absolut inte gjort abort eftersom man (inbillar jag mig) får stöttning på ett bra sätt i och med LSS. Man får hjälp att ta hand om ett barn som kräver lite extra omvårdnad.

Hade jag befunnit mig i en situation där jag var ensamstående i ett land där man inte får hjälp att sköta om sitt barn som kräver extra omvårdnad hade jag förmodligen motvilligt gjort abort.

Exakt!

Ingen är felfri, så är det bara. Men det medicinska är ju lättare att "ta på" än någon som kanske får helt knasiga värderingar.

Så egentligen visar sådana här frågor bara om man strävar efter ett medicinskt perfekt barn eller helt enkelt bara ett BARN!

Ja, ställer jag frågan hoppas jag på svar.

Visst får man bra stöd men bara för att man har LSS eller LASS (om man nu får det beviljat och orkar skriva den långa ansökan vill säga..!) innebär det inte att allt är löst. Det är lååååångt mycket mer än så. Man ska hitta bra assistenter, bra schema, bra vikarier, bra handledning... Ansöka om mer timmar, ha möten, osv. Och det var bara assistansbiten!

Sen är det hab, hjälpmedel, dagis/skola, sjukhus, osv..

Och så ska man orka själv... Men när man är i situationen gör man det, ge upp finns inte på kartan.

har du assistans via kommun eller privat bolag? lite nyfiken eftersom jag själv jobbat som pers ass.

hur stor är risken att barnet blir sjukt? rent procentuellt? min syster har ett genetiskt fel som kort sagt gör en stor del av tarmen oduglig. alltså kunde hon inte bajsa när hon var nyfödd och var på väg att stryka med. hon överlevde för de opererade ut tarmen på magen ist, och vissa fler operationer.
i vilket fall, så är risken 50% för henne att få barn med samma genetiska fel. hon har fått två barn, båda har sjukdomen och lider fortfarande av men från den. förutom att de höll på att dö som nyfödda.
hon har valt att inte skaffa fler barn, fastän hon egentligen vill. och jag förstår henne.

skulle risken vara 50% eller större så skulle jag nog göra abort...

Kan inte svara pa fragan riktigt. En typ II eller III skulle jag inte abortera, men problemet är att man inte ser skillnaden pa typ I, II eller III pa ett FVP/MKP.

Man kan se skillnaden om man gör en mer ingaende analys men det är inget som görs i det vanliga provet eller ens finns tillgängligt utan det anvânds främst i forskningssyfte.

Jag skulle alltsa abortera en typ I och då åker i dagens läge alla andra typer med i samma omgang tyvârr da man inte vet vad man får.

Hade det gatt att se skillnad pa dem hade jag inte aborterat en typ II eller III.