"iakttagare" bra eller dåligt?

Hon är inte så gammal ännu och har väl inte kommit in i rollekandet riktigt ännu, Så länge hon inte mår dåligt och verkligen vill vara med men inte får så är det nog bara att vänta på henne.

Jag har en kille som är tyst, blyg och iakttagare i ca 20 min, sedan har han utvärderat situationen och kan kasta sig in i leken, men han var likadan för 1-1½ år sedan. Idag är han drygt 4 år.

Tack för svar.

Personalen försöker peppa henne att ta för sig lite mer men hon gillar hellre att sitta ned och baka eller måla än att leka sjörövare. Jag tror att hon FÅR vara med om hon vill, men att hon helt enkelt inte riktigt VÅGAR ännu. Ibland är hon ju mitt i leken men oftast om det är lite stillsammare docklek eller "kafferep".

Fler erfarenheter? Tankar?

Det är väl dags för utvecklingssamtal snart så får fråga lite fint hur det går med kompisar osv där De har sagt förr att de tycker att hon är lite väääl försiktig ibland. Ex när alla barn ålar/kryper i nån äventyrsbana så vågar hon inte när alla barn är där, men efteråt brukar personalen stötta henne och DÅ vågar hon oxå ta sig igenom banan

Hon är nog lite osäker på sin egen balansförmåga etc och är kanske lite rädd att ramla eller liknande när det blir stojjigt och stimmigt. Har aldrig någonsin klättrat eller försökt ta sig ur nån barnstol etc.

Jag har en son som är precis som din dotter... Känner samma sak, är rädd att han ska hamna utanför. Han är också extremt försiktig, vågar aldrig klättra på saker, eller pröva nya saker. "Vågar inte" är flitigt använt av honom!
Är vi på lekplatsen står han bara och iaktar de andra barnen, fastän han säger att han ville leka med dem när vi går hem.
Om en ettåring tar hans leksak tar han inte tillbaka den - börjar mest gnälla och berätta för mig att någon tog hans sak. Har försökt säga till att han bara ska ta tillbaka den, att han är större och starkare. Det har gått någon gång men oftast inte.

Jag tror iofs att han är tuffare när inte jag eller pappa är med, vilket känns skönt. Jag har pratat med vår dagispersonal och de låter honom "hållas" när han väl hittar på ngt bus för att inte hemma honom ännu mer.

Det är ju så frustrerande, man vill ju bara hjälpa dem att våga lite mer - men det är lättare sagt än gjort!

Å andra sidan måste jag säga att vår son är en fantastisk liten människa med ett hjärta av guld! Han vill aldrig göra någon illa - delar alltid med sig etc.

julia - ja det är min största rädsla att hon ska hamna utanför och tillslut inte få vara med eftersom hon är så stillsam och försiktig nu, så när hon väl vågar ta steget så "får hon inte vara med"

"mina" fröknar låter oxå min dotter vara om hon hittar på något och peppar henne att säga ifrån på skarpen. En liten ettåring knuffade henne så hon blev ledsen men hon sade ingenting till ettåringen, då sa fröken åt henne att hon måste bli arg och våga säga NEJ!istället för att bara trösta dottern, och nästa gång så sade hon ifrån = fick beröm!
Så på det viset har hon växt en hel del, hon vågar stå för sin sak och låter ingen styra runt med henne, men fortfarande så kvarstår faktum att hon är lite försiktig när det kommer till mer fysiska saker som klättring,högljudda lekar, bus osv.

Sen har det varit svårt för personalen oxå, dottern var yngst ett tag, 9 mån yngre och mer, men däremot pratar hon väldigt väl och har otroligt bra finmotorik och är stor för sin ålder - det blev lätt att de behandlade henne som de äldre barnen fast än hon eg inte var mogen för det. Nu har det börjat en hel del nya små barn och då ser de ju mer skillnader osv.
En kommentar var nyligen:
"Vi funderade ett tag på varför XXX inte kunde cykla men sen kom vi på att hon är ju faktiskt nästan ett år yngre än de äldsta!"

samma när hon började. Hon var ett år och den andra "yngre" var ett år och nio månader. De funderade på varför dottern inte vågade klättra på soffan "när alla andra gjorde det"... jag försökte förklara att hon är ju faktiskt yngre... men på den tiden såg de inte riktigt saken med samma ögon som idag. Tur att de har ändrat sig!

Lite lessen blir man iaf för att fröknar verkar tycka att det är något att eftersträva att barnen är väldigt fysiska och aktiva, att det är något bättre än att vara försiktig. Vi har fått höra väldigt ofta att dottern "är lite feg" och det låter så elakt Alla kan inte gilla att klättra men ingen är väl sämre för det?
Men även där tror jag de har ändrat sig lite och insett att alla barn är olika! känns bättre nu än för ett år sen ang just den grejen.

Kompisar börjar bli väldigt viktigt märker jag, hon pratar mkt om det, så jag hoppas att hon KÄNNER att hon HAR vänner fast än hon inte är lika aktiv i leken som de andra är!

Man är SÅ rädd att hon ska känna sig utanför Dock borde hon ju inte vara så förtjust som hon är i dagis om det var på det viset.

oj vad långt det blev!