Vad "är det meningen" att man ska hinna som nybliven mamma? Fick syrlig kommentar...

min sambo begär inget...
jag städar om jag hinner och har lust...
lagar alltid maten, men inte tills han kommer hem utan lite senare på kvällen...

Min man har aldrig begärt nåt alls.
O de krav jag har på mig själv är typ att Hedda ska vara nöjd o glad o så får jag gärna plocka i diskmaskinen.

Nu står visserligen middan på bordet varje dag men Hedda är ju snart 9 mån.
Den stod inte där jämt när hon var en liten plutt!

O skulle min make säga nåt sånt där, jävlar vilken utskällning han skulle få! O eftersom han aldrig fått nån hittils under våra snart 6 år ihop så skulle han haja att jag menade allvar.

Min begär inget alls.

Det är lite olika. Med första barnet orkade jag ingenting, och det var sällan maten var klar när maken kom hem, även om det var min målsättning. Men med andra barnet flöt det liksom bara på, och då hann jag på något skumt sätt alltid i tid.

Jag hade blivit jätteledsen. För det är MER än ett heltidsjobb att ta hand om barn. Speciellt spädbarn. Du har ju inte ens dina "lagliga" raster: lunchrast eller vad är det, 5 min per inarbetad timme? Att man dessutom "är i tjänst" på natten........

Tar barnet flaska? I så fall tycker jag att du ska pumpa ut/ge viss ersättning och lämna barnet med pappan hela lördagen (tex) och gå därifrån. Sitt och gråt hos mamma om separationsångesten blir för stor Så får han se hur det är att "vara ledig" och meddela också att maten ska stå på bordet, hemmet ska vara plockat, disken skött och katterna matade

Alltså om jag var nybliven mamma så hade jag nog blivit förkrossad, vet hur hormonerna spökar. Sedan spelar det också roll hur kommentaren sägs, som skämt eller allvar.
Men tja, lite onödigt.

Det här blir nog mer begripligt för din sambo när han ska vara pappledig.
Under tiden tycker jag att ni ska hjälpas åt, dvs det skall inte vara så att du ska ta hand om all handlring, matlagning, tvätt, städning osv när du är hemma och föräldraledig.
Och varför kan han inte gå upp på natten och hjälpa till?

Prova att ge honom ansvaret av allt en dag och låt honom vakna med lillen en natt när han är ledig och se hur han reagerar. Tyvärr kan männen ha en tendens att tro att "det kan väl inte vara så jobbigt att sköta barn och hushåll" men har man aldrig gjort det hur ska man kunna veta. Jag tror det enda du kan göra är att låta honom få prova på det själv för att förstå vad du går igenom. Pumpa ut mjölk till honom för en dag och natt och gå hemifrån några timmar och mys med dig själv och på natten använd öronproppar så du inte hör bebisen och fråga honom sen hur han mår efter en dag och natt...han kommer säkerligen ändra åsikt.

Ja men säg då: "Vad bra, då kan ju du ta med take away på vägen hem från jobbet! Här är rent och fint och då kanske jag har ammat färdigt med lite tur, så kan vi äta tillsammans. Vad bra idé!"
Eller berätta hur det är att amma på heltid, det är ju 24 timmar per dygn och inte 40 timmar i veckan!
Eller fråga om han fattar hur det är att ha en spädis som ska ammas hela hela tiden!
Han förstår säkert inte, men med lite tur kanske han kan börja greppa det.

Min har aldrig begärt någonting.

Usch, nu blir jag ännu mer ledsen när jag får bekräftat att det var en dum o okänslig kommentar. Dumma dumma honom, nu måste jag grina lite för det...

Han ska inte vara pappaledig eftersom han jobbar på utländskt kontrakt, så han lär aldrig få "känna på" hur det är.