vänta?

Hej!
Flyttade pga kärlek till Köpenhamn från Stockholm, där jag är född.
Fick här i Köben ett finfint jobb som jag är mycket stolt över!
Nu bor jag här sen tre år, lika länge som vi varit gifta min man och jag. (tillsammans i fyra)
Har två problemställningar som gör mig olycklig och som jag inte lyckas hantera.
1) Jag trivs här, men saknar mina föräldrar något oerhört.
Ibland tänker jag att jag ska säga upp mig, flytta tillbaka och återgå till en mycket oviss arbetsmarknad, bara för att kunna vara närmare dem nu när de börjar bli äldre (är ensambarn)
Min man är svensk,trivs här och har ett eget företag som han har byggt upp i Danmark, för honom är inte Sverige ett alternativ.
2) Vi har så olika tankar om barn!
Han sa senast igår att om jag vore gravid nu, skulle det vara en "personlig katastrof" för honom.
Han är inte (just nu) mogen för det ansvaret som det innebär.
Jag tror att min längtan "hem" kan ha att göra med detta samtidigt som jag nog känner ett inte helt sunt ansvar för mina föräldrar.
Är 33 år, tror att jag vill skapa min egen familj väldigt snart. Har lämnat allt pga en man och sedan jobb och nu står jag här och känner mig otacksam som inte kan glädjas över allt det positiva i mitt liv!
Han vill vänta och se det an, vill att vi ska komma ännu närmare varandra i förhållandet innan evt barn, och han väntar på att lusten att ha familj ska infinna sig men är själv skeptisk till att det kommer att ske inom det närmsta året.
Jag bara väntar, med förståelse för att han inte känner sig mogen, jag skulle aldrig pressa honom men har sagt att om han inte vill ha familj så måste jag tyvärr lämna honom.
Är väldigt förvirrad och tacksam för ett klokt svar :))