Mamma gråter för allt.

Låter som om hon är Deprimerad.
Fråga henne hur hon mår.

Säger hon inget så kanske du måste kontakta Vårdcentralen.
Din mamma behöver ju hjälp & du ska ju inte behöva dra detta lass ensam.
Finns det någon annan som du kan prata med detta om. 
 

Klimakteriet?

men även om det är klimakteriet så skulle jag säga att det hade varit bra med hjälp utifrån. Det är inte sunt att gå omkring och ha det så hemma. Det är påfrestande för dig, för din mamma och alla andra runt omkring er. Prata med din mamma, sök hjälp hos en kurator/psykolog, om din mamma vägrar, gå själv och få hjälp och råd med hur du ska hantera det hela...

Kontrollbehov? Depression?
Jag har själv svårt att rensa bort saker men gråter verkligen inte de gånger jag gör ett ryck och rensar bort återvinningssakerna eller samlar ihop en låda gamla prylar till second hand.

Prata med henne. Fråga varför hon blir så ledsen när du gör något som inte passar in i hennes mall. Berätta hur det känns för dig när du försöker göra något snällt och hon reagerar som om du gjort något för att såra henne.

Mår hon riktigt dåligt så behöver hon prata med någon och reda ut vad det bottnar i. Om hon jobbar kan hon få hjälp via företagshälsovården eller personalansvariga. Annars är det vården som gäller, där hon kan bli remitterad till en samtalskontakt.

Min mamma blev sån när hon gick in i klimakteriet. Det var en helt galen tid där a_l_l_t blev till drama och gråt. Nu är hon normal igen.

Problemet är väl att hon mer eller mindre varit sådan i ett par år. Klimakteriet, visst, men den kommer väl tidigare än när man är 57?
Känner att jag får trippa på tår här hemma, om ens det.