Hur har ni orkat? Hur gjorde ni med allt? Vad har ni prioriterat i och med flytten?
Fanns tidigare barn inblandat?
Alla råd hur man går vidare tages emot tacksamt, då jag vet inte hur eller vad man börjar med.
Nej, har inte separerat, men skulle vilja. Har ett barn tillsammans, och väntar nästa i april. Står nästan inte ut längre, men vet inte heller hur eller om man tar steget, särskilt nu när vi väntar en till... Någon mer?
Mm allt är ett stort virrvarr. Hitta ny bostad, skilsmässopapper, banklån, skola. Inte konstigt man blir trött. Värsta är väl att man inte hinner hitta ny bostad innan pyret kommer.
Hej på er tjejer!
Jag är gravid med nummer tre och ligger i skilsmässa! Nu var min situation lite annorlunda men jag kan ju dra den i alla fall, så får ni lite tips och råd?
Vi gjorde slut 24 juni i somras. Då var vi överens om att gå isär. Jag började leta efter lägenhet direkt och hämtade skilsmässopapper från tingsrätten. Tyvärr fick mitt ex någon form av knäpp och helt plötsligt blev han helt galen. Eftersom man är gifta, så är man försörjningsskyldig för varandra och jag hade ju varit hemmafru utan någon inkomst medan han jobbade. Så nu när vi gjort slut hade jag ju ingen egen inkomst. Men han vägrade att betala någonting för mig, inga räkningar, ingen mat, ingenting. Vi har två barn tillsammans som vi bestämde att vi skulle ha 50/50. Jag var gravid i v 12 när vi gick isär och jag mådde väldigt illa och var oerhört trött. Men när han började sätta käppar i hjulet för mig så blev det ännu värre.
Han bestämde att när jag hade barnen så fick jag vara i huset, men när jag inte hade barnen fick jag befinna mig någon annanstans. Vi hade barnen i ett 2-2-3-system, alltså mån-tis hos mamma, ons-tors hos pappa, fre-lör-sön hos mamma och sen bytte man vecka. Jag fick alltså sova hos vänner och bekanta när jag inte hade barnen och i och med att han vägrade ge mig några pengar till mat, så fick jag även tigga pengar och mat, samt sovplats. Det var fruktansvärt.
Men jag ska försöka att låta våra gräl vara i det här svaret och hålla mig till det praktiska istället. Jag hittade en lägenhet jag ville ha, men det var inflyttning först 1 oktober, så det var en lång väntan. Under den tiden blev min exman knäppare och knäppare och helt plötsligt hade jag inte rätt att använda vår gemensamma bil att köra till och från dagis och hemmet med. Så jag fick sova på soffor och madrasser hos kompisar med barnen den sista månaden och även be om mat för deras del. Det var hemskt och barnen och jag mådde väldigt dåligt. Förhoppningsvis slipper ni ett sånt psyko...
1 oktober flyttade jag in i min lägenhet och nu har jag fått ordning på livet igen.
Det ni ska tänka på är följande:
* Ni är försörjningsskyldiga för varandra. Det betyder att har han ingen inkomst, så måste ni se till att hjälpa honom trots att ni gjort slut, men fortfarande har betänketid. Och vice versa om NI inte har pengar nog.
* Skriva dagbok på allt som sägs, görs och sms:as. För dagbok över vad som händer och hur ni känner och glöm inte att skriva med vad ni själva gör. Håll er till sanningen och ha alltid ryggen fri.
* Skilsmässopapper kan man skriva på gemensamt, men man kan även skicka in en egen ansökan som den andra då får svara på. Är ni oense om att gå isär, så kommer betänketiden ändå påbörjas eftersom DU ansökt om skilsmässa. Efter sex månader kan du själv välja om du fortfarande vill vara skild. Det kostar 450 kr att ansöka om skilsmässa
* Det finns en mängd rättigheter och skyldigheter som hör äktenskapet till. Sök på äktenskapsbalken och läs igenom den noga, ta hjälp av någon att tyda dem om ni inte kan det själva. Jag lyckades tyda och tolka alla lagar hyfsat bra, men jag hade ändå inte råd med advokat, så det hjälpte inte... Men det finns lagar som säger att om du vill flytta under äktenskapet, så har han skyldighet att se till att du har möbler och pengar så att du kan klara dig osv.
* Han har egentligen aldrig rätt att kasta ut er från huset. Mamma med barn har störst rätt till bostaden man bor i. Detta pga barnen och deras trygghet. Kvarsittningsrätt, tror jag det heter. Kan vara bra att veta.
* Beställ ganska genast ett samarbetssamtal på Familjerätten dit ni går för att diskutera barnens boende, umgänge med nya bebisen och allt praktiskt. De är till för att vara en neutral plats att diskutera på. Det som skriftligen kommer överens om hos dem är lika giltligt som en tingsrättsdom. Det kan vara bra att veta. Man kommer få gå på samarbetssamtal, för allt går inte att bestämma på ett tillfälle. Det är viktigt att du är samarbetsvillig och visar att ditt mål är att samarbeta och komma överens. Undvik att sätta dig på tvären och pinka revir.
* Vad gäller barnen får ni ju komma överens om hur ni ska ha det vårdnadsmässigt. Vi har delad vårdnad, att få ensam vårdnad är oerhört svårt och är en jävligt lång process som förmodligen kommer resultera i att tingsrätten vill att ni försöker samarbeta och sen utvärdera mm. Man får i regel inte ensam vårdnad om det inte innebär att direkt fara för barnen osv. Så satsa inte på det, utan försök att låta det vara och satsa istället på att mötas halva vägen. Det tjänar man på i slutändan, tro mig. Nu vet ju inte jag hur ni har tänkt ha det, men jag säger det bara så ni vet.
* Föds det nya barnet inom äktenskapet, så är det gemensam vårdnad även för det automatiskt. Föds det efter betänketiden gått ut, så TROR jag att man kan skriva på faderskapspapper och där kan man välja ensam vårdnad eller inte, men jag är lite osäker, för hur det än är så kom ju barnet till inom äktenskapet och jag vet inte vad de räknar på... hur som helst, ring familjerätten och kolla upp det.
* Man har rätt till bostadsbidrag under betänketiden. Får ni en lägenhet och har behov av bostadsbidrag, så sök det. Var ska barnen stå skrivna? Kommer pappan bo kvar i er bostad, så kommer barnen stå skrivna där automatiskt om inte pappan går med på att skriva över dem till din nya bostad. Eftersom ni har gemensam vårdnad kommer man bli tvungen att få hans underskrift på ALLT. Glöm inte det. Därför gäller det att vara så tillmötesgående som det bara är möjligt, så att det inte ligger gammat groll i bakgrunden när man vill ha den där underskriften om barnens flytt osv
* När ni skickat in en anmälan om skilsmässa kan man även sätta sig ner och dela upp möbler. Skriv upp alla möbler och dela upp dem som ni vill ha dem. Glöm inte att underteckna alla sidor. Detta kallas föravtal och gäller i en bodelning om båda skrivit på. Vem ska ta över huset? Ska huset säljas? Sätt er ner och skriv ner allt som ni kan komma överens om. Ju mer ni kan komma överens om och skriva själva desto billigare blir det, för då slipper ni ta hjälp av advokat. Det finns bodelningsavtal-mallar att ladda ner från nätet. Skriv in hur ni ska hade där och sen är det bara att följa det. Vi gjorde så nu när mitt ex skulle ta över huset. Vi behövde inte blanda in någon advokat, vi laddade ner ett ex på nätet, skrev in hur vi skulle dela upp våra skulder och tillgångar och sen lämnade vi in det till hans bank som skulle ta över huslånen och så skickade hon in det till lantmäteriet och vi väntar på svar nu.
* Tänk på att ni är skyldiga att ansvara för alla skulder tillsammans. Men man kan också komma överens om att ta sina "egna skulder", så att säga. Har du en bil och ett billån som du tagit i ditt namn, så kan ju du behålla det om han har en båt och ett båtlån som han kan behålla. Ni kan ju deala precis som ni vill, så länge ni är överens. I vårt fall fick han huset, bilen och alla saker av värde, men han tog också över alla skulder. Så jag fick i princip ingenting, men gick också skuldfri härifrån.
* Har ni varit gifta i mindre än fem år, så gäller till viss del en sambolag. Detta betyder att skulder som han hade innan ni träffades kan räknas av vid bodelningen. I vårt fall hade min man skulder på 80 000 kr när vi träffades. Dessa skrev vi av vid bodelningen, eller skrev att han skulle stå för dem själv helt enkelt.
Jävlar vad långt det här blir... hoppas ni orkar läsa...
Nu kommer vi till barnen boende...
Våra barn är fem och två år. Att ha 2-2-3 funkade inte för oss, då de aldrig hann landa ordentligt. Dessutom hade jag varit hemmafru i fem år och de var vana vid att ha mig hemma, medan pappan resjobbade. Alltså var jag anknytningsförälder och den som de borde bo hos i större utsträckning. Gemensam vårdnad betyder INTE att man har rätt som förälder att ha dem halva tiden var. Gemensam vårdnad betyder att man har skyldighet som föräldrar att tillsammans vårda barnen och se till deras bästa, men man har inga rättigheter att som förälder hävda att man ska ha halva tiden var. Det kan vara bra att veta när det ska diskuteras.
Vi tog kontakt med BUP, familjerätten och BVC för att ta reda på vad som var bäst för barn i en skilsmässa. Alla var överens om att de borde ha ett ställe att bo mer på och träffa den andra föräldern i ett bra umgänge, eftersom de var så små och vi inte kom överens. Ett par vi känner som gick isär samtidigt har en fyraårig son och för dem har 2-2-3 funkat, men de kommer också överens och är vänner. Till skillnad från oss.
BUP sa att ett barn som är ett år ska vara borta från anknytningsföräldern 1 natt, 2 år - 2 nätter i sträck, tre år - 3 nätter i sträck osv. Alltså hade min lilla son på två år inte klarat varannan vecka eller mer än två nätter ifrån mig. Den äldre pojken hade klarat fem nätter ifrån mig, men eftersom man inte bör dela barnen och ha olika, så får man väl försöka hitta något mellanting.
Det är dock viktigt att man som förälder går in med tanken att barnen ska ha det bäst och deras behov ska ALLTID gå före sina egna. Detta kan betyda att man får ta ett steg tillbaka som förälder, men man kan ha en fantastisk kontakt med sina barn ändå. Det gör bara lite ondare i hjärteroten...
Så, nu tror jag att jag fått med det mesta om det praktiska!
Och barnet i magen då? Jo, jag ska föda om fyra veckor. Umgänge för det lilla barnet är ganska knepigt, för det är ju små primitiva varelser. Barnet ska bo hos mamman, skötas av mamman och ha sin fasta punkt där. Pappan ska komma och hälsa på hos mamman så ofta som det är möjligt. För att barnet ska kunna knyta an till pappan bör umgänget ske ca 2-3 timmar varannan dag. Att träffas varje lördag i en timma är helt onödigt, det gör varken till eller från för barnet hinner glömma lukter, röster och allt på den tiden. Umgänget ska ske MED dig som mamma och pappan ska inte gå iväg eller åka iväg med barnet i början. Det där får ske succesivt. Kanske en promenad på en timma när barnet är tre månader osv. Nätter är inte att tänka på förrän barnet är ett år ungefär. Då kan barnet sova hos pappan en natt per vecka eller liknande. Men ju mer umgänge de har, desto bättre kan ju anknytningen bli. Men man får ha något att utgå ifrån, helt enkelt.
Så hur känns det att gå isär under graviditeten och med två små barn? Ja ,det är fruktansvärt givetvis, men samtidigt har jag vuxit som kvinna och blivit mer självständig än jag nånsin varit som lyxhustru. Att vara ifrån barnen är fruktansvärt eftersom man varit med dem dygnet runt hela deras liv. Igår åkte mina barn hem till sin pappa och ska vara där hela helgen. Jag grät hela kvällen, men det är smällar man får ta. Det är val man gör i livet. Man kan inte leva ihop med någon man inte leva ihop med bara av plikt, det går inte.
Man är skyldig sig själv och sina barn att vara lycklig, så brukar jag tänka. Och tyärr har man varit två om att göra barnen och då måste man tyvärr dela på dem... det gör ont i hjärtat, men så är det.
Barnet i magen kommer jag föda själv, det är många orsaker som ligger till grund för det. Jag är förlossningsrädd och dessutom har allt som mitt ex gjort under hösten varit rent förjävliga vilket gör att jag inte vill ha med honom när jag ska genomgå det jobbigaste jag vet, förlossning.
Är det nåt ni undrar över, så tveka inte att fråga.
Lycka till!
Anonym (Ensam mamma) skrev 2009-12-11 11:07:36 följande: