Dop eller namngivningscermoni? Hur har ni gjort?

Jag tycker inte att man ska döpa ett barn om man inte själv är troende kristen och också vill att barnet ska bli det. Egentligen bgorde man itne döpa alls, så kan barnet välja själv när det blir gammalt nog.

Ett dop följer vissa givna ramar. En namngivningsceremoni kan man utforma mer som man själv vill.

Vi är inte troende, alls faktiskt! Men väldigt många svenskar är icke-troende o väljer dop i alla fall- av gammal "vana" el för att det är mest vanligt? Kyrkan har ju väldigt fin atmosfär och känns extra "cosy".
Maten, vad bjuder man på? Hur lång tid är brukligt att boka kyrkan innan tex?

Jag vet att många gör det "av tradition", men jag tycker det är fel. Fel mot barnet och fel mot de som verkligen ÄR kristna - för dem är dopet verkligen en helig handling, ett sakramnet. Därför röstar jag för namngivningsceremoni. Finns många andra mysiga ställen att hålla en vacker ceremoni på.

Vad gäller mat etc så är det väl som med kalas i övrigt? Plockmat/Buffé går alltid hem, eller smörgåstårta kanske? Kaffe, fika och en fin tårta med barnets namn?

Jag tyckr förresten inte alls att dop i kyrkan alltid är mysiga. Ofta "klämmer" de in dopceremonin i en vanlig familjemässa, och det kan vara flera barn som ska döpas samtidigt och då får man samasas med vad som ska sjungas och spelas etc också. Ramarna kring ceremonin är ju sedan också fastslagna av kyrkan - där har man inte så mycket att säga till om.
Bättre att få styra helt själv tycker jag.

Jag kan inte annat än instämma med det Veladis skriver. I dopet tas barnet upp i församlingen, blir medlem i Svenska Kyrkan. Cermonin hålls av en präst och håller religöst tal. Delen man själv kan utforma är begränsad både i innehåll och tidsmässigt. Och alla trivs inte i kyrkor.

Nackdelen med namngivning är väl i så fall den stora friheten. Eftersm man kan göra precis som man vill får man lägga lite tid på att utforma det så som man vill ha det. Välja dikt, skriva tal, bestämma musik och se kring det praktiska. Men det behöver inte heller vara så krångligt, beror ju på vilken nivå man lägger det på.

Till dottern höll vi inte ens någon ceremoni, utan var nöjda med en fest i hennes ära. Till sonen höll vi en kort men stämningsfull cermoni.

vi har döpt vår son och dottern kommer att bli döpt hon med, vi är inte troende, men likaväl som man gifter sig i kyrkan utan att man är troende så kan man väl döpas?

milla 1982 skrev 2009-12-12 18:53:02 följande:

Jag tycker det är lika fel att gifta sig i kyrkan när man inte är troende, som att döpa.

Kan förstå att som troende kristen att man tycker det är "fel" med både dop o giftemål i kyrkan, MEN flertalet svenskar är inte det minsta troende men väljer kyrkan trots detta och det är ju inte "förbjudet" då de flesta själv också har föräldrar som valt kyrkligt dop då man själv var baby o skulle döpas o de flesta är konfirmerade i sin ungdom och alltså" tillhör" kyrkan i alla fall. Fast- det var ju inte det jag startade tråden för att höra vad som var rätt el fel... ; )

Jag är ateist

Jag är inte heller troende kristen.
Jag tycker det är fel och respektlöst att gifta sig i kyrkan likväl som att döpa sina barn om man inte själv är troende. Jag vet att du inte frågade om rätt eller fel i trådstarten, men trådstarten är ändå formulerad så att detta är ett adekvat argument för varför man bör välja namngivningsceremoni av dessa två.

Jag kan i alla fall INTE se att det skulle kunna vara respektlöst oavsett dop el giftemål, skulle inte alla icke-troende komma skulle nog kyrkorna vara relativt tomma i detta landet då faktiskt väldigt många inte tror, dessutom skulle inet prästerna själv vilja delta, samt att många nog skulle bli arbetslösa om alla slutade med detta pga avsaknaden av kristen tro.

Dopet har INGET med barnets namn att göra, så det är VÄLDIGT stor skillnad mellan dop och namngivning! Det är en vanlig missuppfattning att barnet får sitt namn vid dopet, men namnet får ju barnet genom att ni skickar in blanketten till Skatteverket.

Genom dopet tas barnet upp i den kristna församlingen. Namngivningsceremoni är ju ett ganska nytt påfund för dem som känner att de inte vill döpa men ändå ha ett kalas när barnet är nyfött. Eftersom de två ceremonierna har helt olika syften kan du alltså ha både dop och namngivningsceremoni om du skulle vilja det. Personligen skulle jag hellre ordna en "välkommen-till-världen-ceremoni" om jag inte skulle ha döpt barnen - det är väl barnet som är det viktiga, inte dess namn!?

Våra två barn är döpta (samtidigt, trots att det skiljer 2 år och 2 månader mellan dem). De hade helt vanliga kläder på sig. De enda förberedelserna vi gjorde var att ringa till kyrkan och boka tid, ringa till en restaurang och boka bord samt skicka ut ett mail till våra föräldrar och syskon med respektive och barn att de var bjudna. Vi var sammanlagt 11 vuxna och 4 barn. Enkelt, helt utan stress, fin ceremoni och trevlig restaurang (där notan gick på 2800 kr). Vi är jättenöjda!

Jag tycker inte det är något fel att som icke-troende vilja ha de kyrkliga ceremonierna av tradition. Precis som många vill gifta sig eller begrava sina anhöriga i kyrkan får man väl döpa sina barn om man vill det.

Lycka till med era val och planering!

Dopet är ju till för att föräldrarna ska lova att uppfostra sitt barn kristet.... eh... lite märkligt att så många döper i kyrkan tycker jag! Sen måste jag ju säga attd et är lite "praktisk" att ha kalaset och så för att hela släkten skall få se barnet, man sparar en massa besök :)

men vi är nog inne på att ha ett "barnvälkomnande" den dagen vi får barn!

www.humanisterna.se/index.php&view=article&id=32&Itemid=43

Nej, dopet är till för att ta upp barnet i församlingen. Det finns inte med någonstans i dopgudstjänsten att föräldrarna lovar att uppfostra sitt barn kristet.

hm... jag har varit på två dop i år där det sades, (det ena var i torslanda kyrkan)

Jo i princip. Tex med dessa ord, eller fritt formulerat i samma andemening:

Från dopgudstjänsten, SvK hemsida:

"Prästen kan tillfoga några egna ord eller följande:

P Kära kristna. Genom dopet har era barn blivit upptagna i Kristi kyrka. Det är nu er uppgift som föräldrar (och faddrar) att vara förebilder och förebedjare för dem och tillsammans med församlingen leda dem på trons väg genom livet."

www.svenskakyrkan.se/default.aspx&ptid=0

Jag är fullt medveten om vad som sägs i en dopgudstjänst, men ingenstans säger jag som förälder att jag lovar att uppfostra mitt barn på ett visst sätt. Jag svarar ja på frågan "Vill ni att ert barn ska döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?". Det är detsamma som att jag vill att barnet ska tas upp i församlingen, dvs dopets huvudsyfte. Men visst, det kan vara en tolkningsfråga, och känns det inte rätt för er ska ni naturligtvis inte döpa era barn. Men jag har inte avgett några löften om mitt barns uppfostran vid dopgudstjänsten.

Och faktum kvarstår: Dopets huvudsyfte är att ta upp barnet i församlingen, inte att föräldrarna lovar något om barnets uppfostran.

Ne, och jag sa inte att man svär någon sorts ed... jag menade bara att det är dopets innebörd.
På många "borgerliga" dop pratar man om uppfostran och föräldrarnas roll som barnets vägvisare, så visst är det en stor röd tråd i dopet.