Hur är era 5 åriga söner? läs snälla!

puff

Det låter som om ni hamnat i en ond spiral. Det jag läser av i det du skriver är en sann kärlek för killen men just nu är du inne i bebisfokus och skulle behövt att killen som faktiskt är ganska stor skulle ta mer eget ansvar. Försök att tänka att han är fortfarande liten. Han behöver dig och pappas närhet. Få känna sig lika omhuldad av er precis som bebben. Jag känner igen mig!
Jag hade det ungefär som er för några år sedan. Jag skrev då ner alla jobbiga och bra saker i två listor. Då spg jag vilka saker som var bansliga att reta sig på och sådant som var viktigt att göra något åt. Min kompis sa något klokt som jag då blev skitförbannad för. "Det är vi vuxna som måste ändra oss, ändra rutiner." Ja, men tyckte jag, det är ju min tjej som är trotsig...
Men faktum är när jag bestämde mig för vilka saker jag ville skulle ändras och vilka saker jag kunde bortse ifrån blev det mycket lättare. När jag blev helt konsekvent med de viktiga sakerna svarade dottern upp bra på det.
Försök att få perspektiv på tillvaron. Vad är det som är viktigast att ändra.
Hoppas att det snart blir bättre hos er!

Jag tycker du låter barnslig och naiv. Du har två barn nu varav den större har fått sin värlsbild uppochnedvänd när han fick syskon. Det är du som är vuxen du får inte tappa begreppen så mycket att du slår ditt barn.

Och för att prata om nyhetsmorgon så har jag inte sett nått sådant på 5år det finns inte tid för det med 2barn och känns inte heller viktigt - frukosten är en tid man har tillsammans inte skärmar av sig med TV.

Jag tycker att han låter helt normal! Vad brukar ni göra på dagarna? Det låter som att han är understimulerad och inte får den uppmärksamheten han behöver...men jag tycker fortfarande hans beteende är helt normalt...Min äldsta kille är 4,5år och enligt mig väldigt lugn och snäll men jag har inte heller kunnat ha en lugn stund på morgonen eller i ett köpcentrum på flera år(vilket jag heller inte räknar med)...Vi var tex. på bio härrom dagen och klåfingrig som han är drog han ner en hel "displayram"...varje gång vi är i en klädaffär använder han klädracken som karuselll eller springer runt som en galning(har till och med blivit tillsagd av personal). Sen är det en klassisk uppmärksamhetsgrej att prata precis när man själv pratar...Jag tror inte änns han gör det helt medvetet ibland men så fort jag öppnar munnen(även över telefon) så blir min son mycket mer högljudd...

Jag tycker det är hemskt att du jämför dina barn som du gör, det är klart att en 3månaders bebis inte är lika "jobbig" som en trotsig 5åring. Barn brukar känna sig utanför när det kommer ett småsyskon, gör honom delaktig istället för att skicka iväg honom till sitt rum(tänker inte änns gå in på hur fel det är att slå ett barn, utan antar att du redan vet det)

Jag vet ju inte hur eran vardag ser ut men jag skulle inte stå ut att vara hemma på dagarna så vi går ut och gör något direkt efter frukost varje dag så barnen får leka av sig...det räcker med en promenad eller en lekplats eller liknande( det är inte speciellt jobbigt)...Måste man av någon anledning vara inne så gör ändå något tillsammans, rita, baka, laga mat...det tar längre tid men då slipper man oftast bråk...

Sen är han såpass stor att han vet vad konsekvenser är, bryter han regler som ni tydligt har satt upp (tex man hoppar inte i soffan)så varna en gång, fortsätter han så ta bort något han tycker om den dagen (tex TV)men var konsekvent, tomma hot gör bara saken värre...

Tips i köpcentrum är att "muta/hota", gör något han tycker är roligt(tex. fika, mcDonalds, leksaksaffär) efter de affärer du vill titta i för då kan du använda det som "hjälpmedel", är du snäll så gör vi..., sluta nu annars går vi inte till...osv...

När ju två föräldrar så avlös varandra om det blir för jobbigt, hitta på något med bara den store en åt gången så att han kan få lite ensamtid med en förälder och den andra kan ta det lite lungt hemma med bara bebisen...

Jag tror att din sons beteende är en reflektion av er som föräldrar snarare än någon form av "sjukdomstillstånd" och att ni vuxna borde ta på er ansvaret för det han gör istället för att skylla på honom, han är bara 5år.

Hoppas att det löser sig...

Vår son är 5,5 år och hemma är han ganska lugn, grejar i sitt rum, bygger med lego, spelar på sitt Nintendo DS, ritar mm. Men det kan också vara stunder då han är jättejobbig t ex då vi går i affärer....han har aldrig gillar att gå i affärer eller vi matbordet då har han svårt att sitta still, kan ramla av stolen, spiller, ska hämta ngt. Vår son har ganska stort rörelse behov så är vi lediga ser vi till att komma ut 1-2 h per dag så han får cykla, springa, hoppa och klättra. Att åka skridskor är kanon det är verkligen energi krävande.

Tycker du kräver rätt mycket av en så lite kille.
Han behöver:
MYCKET motion (är ni ute så han får leka av sig 1-2 timmar varje dag?)
Din uppmärksamhet (sitter du/pappan på golvet med honom ibland och bara leker på hans villkor?)
Han behöver utmaningar (kanske skära gurkan med matkniv till salladen, det är väl inte hela världen att den är i olika bitar?)
Din och din mans egen tid ibland, kanske gå på bio eller liknande.

Hans världsbild förändrades:
Han fick ett syskon
Han fick inte vara kvar på dagis...
Han har varit hemma i tre månader

Från www.psykologiguiden.se/www/pages/&Trots

"Extra krävande barn

En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.

Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.

Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning."

SÖK HJÄLP!!!

Ring bup idag!

Det är helt vanligt att även barn med adhd och andra sådana funktionshinder kan "hålla sig" på dagis/ skola för sen att ta det extra ut hemma. Mitt barn asperger tycker det är pinsamt att visa alla sina sidor på dagis/ skola, så där är han världens lugnaste pojke som gör allt han ska, men då blir han så extremt trött av det att han ofta blir helt tokig hemma istället. Och det är vanligt!

Din kille har nåt den åldern då många barn blir "små monster", trotsiga och mer krävande. Att han dessutom har fått ett syskon bidrar säkert till hans beteende. Din kille behöver inte alls ha ADHD!

Gå till biblioteket och låna några böcker om barn, hur de utvecklas och vad de behöver i de olika åldrarna! T ex "Titta vad jag kan!" Ylva Ellneby är en bra och rolig bok!

Tveka inte att söka hjälp om ni inte kan bryta mönstret själva! Ta kontakt med bvc's psykolog och be om verktyg! Eller kolla om det finns nån föräldrautbildning där du bor!

Lycka till!

Hej,
det låter som din son beter sig precis som in kusins dotter!
Problemen är identiska! (och det fanns ett mindra syskon som var lugnt)
Denna dotters föräldrar "spårade ur" under tre års tid. På våra släkt kalas var det alltid högljudt från dessa tre och föräldrarna gapade ständigt på sin dotter. Dotterna var överallt hoppade i sängar och öppnade lådor osv.
Men efter tre år tog dom hjälp via BVC och fick föräldra coaching (tror jag det kallades) Dom fick helt enkelt råd och stöd varannan vecka i några månader och sedan en gång i månaden. Där fick dom hjälp med hur de skulle prata med henne, och hur de skulle prata med varandra och mamman och pappan fick i uppgift att ha egentid med dottern en gång i veckan var (simma, bio osv).
Det blev som natt och dag!
Hela den familjen är helt annorlunda nu och de har fått ytterligare ett syskon och alla är lugna och stabila!

Så mitt råd är att be om hjälp och stöd! Klart att ni fixar detta!!

Sådär är våran son också när han har för lite att göra. Inget konstigt.. Tycker du ska sluta straffa honom, det är ju knappast hans fel att han är understimulerad.