Lämnad för en annan!

Har han bestämt sig så är det väl ingen ide att dra ut på det? du och barnen mår ju bara sämre om han får komma och gå som han vill? var konsekvent och kall mot honom han förtjänar inte att du står stand by!

Hej

Nej det är väl inget att dra ut på jag blir ju bara mer ledsen av att hoppas på något som inte kommer att hända men jag känner mig desperat! Jag är van att ha kontroll över mitt liv och framförallt min kropp. just nu så bara gråter jag har panikångest jag rasar i vikt fast jag äter, jag kan inte sova alla mina tankar går till honom vill bara att han ska komma tillbaka! Varför hur ska man kunna glömma och gå vidare? Det här är det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Åh, jag känner med dig! Jag vet vad du går igenom just nu. Verkligen VET. Det känns hemskt och överjävligt just nu. En känsla av att man inte ska överleva smärtan tynger en mest hela tiden, det känns som att det aldrig kommer att bli bra igen. Men - det kommer att bli lättare med tiden. Jag vet inte hur, men man överlever och en dag blir det lättare att andas igen. Lev i sorgen, gråt och skrik när du behöver. Jag har läst många dikter och lyssnat på musik fylld av smärta och sorg, men även sådant som givit mig hopp. Det har hjälpt mig framåt med små små steg. You will survive, jag lovar!

Tycker du ska be honom flytta för din egen skull och barnens. Som sagt ingen ide att dra ut på det. Och att han skulle introducera henne för barnen bara därför tror jag inte han är så dum att han gör....det skadar bara barnen. Mina föräldrar fortsatte bo ihop tills pappa hittat någonstans att bo och det var INTE kul, vi visste att de skulle skiljas och att han hade en ny kvinna och det var en sån olidlig stämning i hemmet.

(Vet) Hej

Tack för att du skriver och berättar. Jag antar att du varit i samma sits. Hur var det för dig? Jag menar hur lång tid tog det innan det värsta gick över och hur gick det för ditt ex och det nya förhållandet? Vet inte varför det spelar någon roll men det skulle kännas bättre om det inte höll. Sen det här med att be honom flytta är ju svårt ekonomiskt eftersom jag inte har råd att betala huset själv känns som jag sitter fast i en rävsax =(

Jag har svårt att se någonting positivt just nu!

Min sambo lämnade mig för en annan tjej för ett par år sedan. Han fick någon slags kris och levde som en femtonåring. Han gjorde slut med mig, sa att han ville flytta ut. Han ångrade sig, ville komma hem. Kom hem, ångrade sig igen och gick till henne igen.
Jag var så less att jag sket i vilket. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, men det blev liiiite bättre för varje dag. Jag hade tur att ha vänner som ställde upp för mig och familj som stöttade mig.
Jag vet vad du menar med förnekelse, men på ett sätt är det bättre att gå isär så fort som möjligt. Vi levde ihop i en månad, han satt på kvällarna och pratade med henne i telefonen när han trodde att jag inte hörde. Åkte till henne och kom inte tillbaka förrän sent på kvällarna. Det var vidrigt.

Om han nu är säker på att han vill leva med den andra kvinnan, är det kanske bäst att ni inte lever tillsammans så värst länge till. Det är bara att dra ut på det oundvikliga.

Jag förstår vad du menar ...min sambo sitter och skickar sms och stänger in sig och ringer långa samtal till henne känns för jävligt, han brukar även sova där de veckor hon inte har sina barn sen kommer han hem och ska sova hemma när hon har barnen. jag hatar det här. hur ska man överleva och varför vill man ha tillbaka han när han beteer sig som ett svin?

Jag blev också lämnad i somras. Efter att ha ställt upp så att han kunde starta eget företag. Jag har försörjt honom ekonomiskt, vi har tagit lån så att allt ska gå runt. Jag trodde det var en period som var låg. Att det skulle lösa sig så snart företaget började gå runt. Men nej, han ville inte alls längre. Vår son var inte ens två år.

Det jag tycker du ska börja med är att ställa krav. Han ska ta ansvar för barnen varannan dag. Då ska du kunna åka iväg och göra något (och gör det!!! Även om du bara sätter dig på biblioteket i en hörna och gråter).

Sedan ska du tala om för honom att han ska sluta SMS:a och ringa henne när du är hemma. Annars tar du hans telefon och stoppar i toaletten!

Vad har ni för plan angående flytt och ekonomi?

Ställ krav. Ställ inte upp på honom nu. Det är han som satt sig i den situationen!!!

Jag sitter i en liknande sits och vet vilket helvete det är. Fast det är min fru som hamnat i nån slags kris, hon är 31 men beter sig som 20.
Hon ringer också långa samtal,sms:ar och chattar med karlar när hon inte tror att jag ser eller hör.
Fattar inte hur man skall fixa det här, vi har trots allt varit ihop i nästan 10 år...
Räknar dagar tills jag får egen lägenhet så jag åtminstone slipper se allt skit...

Vi har köpt varsin bostadsrätt men kan inte flytta in förrän om ungefär 1-2 månader, vilket i nuläget känns som en evighet. Jag har försökt att ställa krav men då blir han bara ännu mer otrevlig och arg och frågar om jag äger honom eller? Nej men jag tycker bara att man efter så många år kan visa lite respekt eller är det för mycket begärt. Han däremot tycker att vi har "gjort slut nu" och att han då har rätt att göra vad han vill. Samt att jag ska vara glad för hans skull! Hur ska jag kunna vara det han har ju förstört hela mitt liv!

Han tycker också det är förmycket begärt av mig att han ska sluta träffa henne tills vi flyttar för man kan inte rå för vad man känner och är man förälskad så är man....är det jag som är knäpp eller är det fler som tycker han beteer sig svinigt? Han kan väl flytta direkt eller vänta måste väl ha lite förståelse för hur det känns för mig.

Någon annan som erfarenhet av hur man kommer vidare? Hur tacklar man deras relation i framtiden kommer jag någonsin kunna se dom tillsammans utan att det gör ont?

Hur brukar barn ta såna här saker, pappas nya tjej plus hennes två barn?

Brukar såna här relationer hålla? De har ju flytt in i en relation och har dessutom 5 barn under 7 år tillsammans......