Otrevlig kompis? (låååångt)
Min dotter är 6,5 och går i förskoleklass. För några månader sedan började en ny tjej i hennes klass och min dotter tyckte det var väldigt roligt med möjlighetetn till en ny kompis.
Under tiden som gått har kompisen varit hemma hos oss och lekt ett antal gånger och det blir alltid fullständig kaos + att min dotter är ofta ledsen som slutkläm på det hela. Detta händer aldrig med någon av hennes andra kompisar, vi upplever det som att det är den här tjejn som är en bråkstake som bara hittar på det ena buset efter det andra och vår dotter hänger på.
De leker även i skolan rätt ycket, kompisen står och väntar när vi kommer cyklande och jag upplevera det som att hon nästan klänger på min dotter, hon lämnar liksom ingen plats för min dotter att välja. Dottern har också uttryckt att hon tycker det är svårt att vara kompis med henne, men samtidigt pratar hon mycket om henne på ett posisitvt sätt, de leker ofta tillsamamns när man hämtar henne på skolan. När man kommer för att hämta rusar kompisen fram och häver ur sig "Går det att leka?" innan man ens hunnit hälsa på sin dotter, det är kanske inte ens något de har pratat om tillsammans. Jag upplever ofta att dottern är besvärad och kanske egentligen inte vill, men har svårt för att säga nej.
Till saken - igår följde kompisen med hem efter skolan när pappa hämtade och när jag komhem var det kaos som vanligt. Kompisen hade precis hämtats och min dotter grät. Hennes rum såg ut som kriget och kompisen hade vägrat hjälpa till att städa när hon skulle hem. De hade bara hittat på bus hela tiden, gjort saker som de vet att de inte ska och min man hade också hört ett antal gånger att de bråkade. När kompisen hämtades var hon som vanligt uppkäftig mot sin mamma, hon lyssnar inte heller på vad vi säger. Hon frågar efter något att äta på väldigt burdust sätt, undrar vad vi ska äta fast det inte är bestämt att hon ska äta hos oss. Hon kallar dottern för en "gnällig unge" när hon blir ledsen och visar ingen medkänsla alls. Hon är helt enkelt inte trevlig, väldigt framfusig och bufflig tycker vi och stämningen är inte posisitv när hon är hos oss.
Vi hade ett långt snack med vår dotter igår kväll, hon fick städa sitt rum helt själv fast hon var jättearg och tyckte det var orättvist. Vi pratade mycket om att ta ansvar, att inte bara hänga på vad kompisarna gör utan kunna ta egna beslut och säga nej. Också att man inte kan skylla på andra för att de hittar på buset, man har ju valt att hänga på... Att man måste ta ansvar för sina handlingar. Vi tror hon har börjat förstå men jag funderar på om hon är rädd för att göra kompisen ledsen om hon säger nej och hänger på i alla fall.
Idag på morgonen följde jag med min dotter in i skolan och vi letade rätt på kompisen, jag talade om (på ett lugnt och trevligt, men bestämt sätt) att vi inte accepterar det som händer när hon är hemma hos oss och leker. Jag sa också att jag kräver att vår dotter ska kunna ta ansvar för det hon gör (så kompisen inte känner att vi tycker det är helt hennes fel), men att om hon ska kunna leka hos oss mer så får hon anpassas sig till det vi tycker är ok hemma hos oss. Jag var väldigt rak på sak - om hon är så tuff och kavat så tror jag hon behöver tydliga besked. Jag frågade om hon hade något att säga eller hur hon kände sig, om hon var ledsen eller så, men hon bara skakade på huvudet. Svårt för ett barn att uttrycka sig, jag vet, men jag ville ge henne chansen i alla fall. Om det hela fortsätter, opm vi får besked från skolan att det dåliga uppförandet fortsätter (alltså att min dotter väljer att fortsätta leka med henne och göra dåliga val) och framför allt om det inte funkar bättre hemma hos oss, så tror jag kanske det är dags för ett snack med kompisnes föräldrar.
Jag känner att det är väldigt viktigt att ta den här situationen på allvar, magkänslan säger att det är rätt knepiga situationer som uppstår mellan min dotter och kompisen, och att det är väldigt viktigt att befästa vad vi accepterar i vårt hem (och i skolan faktiskt!) samt att visa tydligt vad det innebär att ta ansvar för sina handlingar. I förlängningen kan man tänka att om de varit 16 år gamla så skulle buset innehållit kanske sprit, knark, sex, brottslighet - betydligt större problem än det vi ställs inför nu. Om vi inte befäster vad som gäller redan i de här lite till synes triviala situationerna så är det inte så lätt att komma med det i framtiden när de större problemen kommer. Har barnen med sig ansvarskänslan och självkänslan redan nu så måste det bli lättare att ha en bra dialog om sånt i framtiden också.
Ville lufta mina tankar runt den här situationen, gärna få lite input från någon som kanske varit med om något liknande.