Är de kört?

Hej!
När man tjafsar och bråkar så är det oftast så att något annat ligger under ytan. Du skriver att din ork har tagit slut eftersom det är du som tar det största ansvaret för hem och barn. Ni pratar om det om och om igen men det blir ingen varaktig skillnad. Jag tror att detta är förödande för dina känslor och ditt engagemang i ert förhållande. Du skulle behöva få bättre gehör från din man. Ni skulle behöva prata på ett djupare plan om era behov och önskningar, mötas och ta mer hänsyn. Då kan ni få en bättre relation. Ni behöver samarbeta bättre när det gäller hem och barn också. Hur visar ni varandra kärlek och uppskattning? Det är också ett viktigt område att tänka på!
Hälsningar
Gerd

Känns inte som vi visar kärlek och uppskattning längre. Visst vi säger att vi älskar varandra men min man säger de för ofta tycker jag och de vet han om att jag tycker. För så fort han inte har nåt att säga kommer orden "jag älskar dig" jag börjar tycka de blir ett ord och ett tjat. Förr hittade vi på saker och så fort jag föreslår att vi ska hitta på nåt så får jag alltid ett "nej, jag vill inte" de är inte brist på barnvakt de får vi ganska lätt då de är många som gärna sitter barnvakt till vår dotter. Har till och med försökt att få han att gå på bio nån kväll men får nej på det oxå. De börjar kännas som mina känslor försvinner är de vanligt att de känns så?? Eller kan de va så enkelt att mina känslor har försvunnit??

Om man ändå visste hur man skulle göra. En sak till jag undrar hur stor är chansen att man skiljer sig men hittar tillbaka till varandra innan skilsmässan gått igenom eller för huvudtaget??

Hej!
Du verkar inte få gehör och du blir ensam med att jobba på ert förhållande. Att dina känslor är på väg att försvinna i den här situationen är begripligt. Det är en stark varningssignal om att något inte står rätt till. Var finns din man i ansträngningarna? Han måste ta dig mer på allvar!
Hälsningar
Gerd

Vet inte vart hans ansträgningar finns, vet inte ens om de finns några från hans sida. Våra kvällar efter vår dotter lagt sig sitter vi oftast i två olika rum, jag sitter och slö tittar på tv när de inte finns något att se på och min man sitter vid datorn i ett annat rum och spelar antingen själv eller med en kompis. Och de har vi pratat om, men de blir aldrig bättre en längre period de går ungefär max 3 veckor om jag har tur.

Jag har haft en vän att prata med som har funnits där och lyssnat på mig när jag har behövt prata. Och han tycker inte min man respekterar mig och vår dotter, han tycker att jag förtjänar bättre än min man och min vän förstår inte varför jag stannat hos min man. Och denna vän och jag har kommit varandra nära under den här tiden. Vet dock inte om jag börjar få känslor för honom och de vill jag inte ta reda på förren jag och min man har löst saker och ting mellan oss. Men jag vet att min vän älskar mig mer än en vän och vill leva med mig. Men jag vill fokusera på mig och min man och se om de går att rädda, men just nu känns de kört.