Att leva i ett psykiskt påfrestande förhållande

Lilla gumman!!!Usch va det låter hemskt!!
Mitt råd till dig är att söka hjälp så att du kan växa som människa så att du sedan kan ta dig därifrån...Han har lyckats trycka ner dig så du kan inte komma därifrån..Du måste bygga upp din självkänsla igen så att du inser att du FÖRTJÄNAR bättre!!
Det finns hjälp att få..Har ni barn?Isåfall så måste du gå därifrån men det tror jag säkert du förstår själv...
INGET är ditt fel!!Det är hans sätt att trycka ner dig i skorna o du får inte ta åt dig av det han säger för det är inte sant!
Jag hoppas du hittar din väg o ett lyckligt liv som du förtjänar men en människa som älskar dig o "avgudar" marken du går på
MÅNGAMÅNGA KRAMAR

Har en vän i samma situation!!
Har stöttat henne så bra det nu går...
Du är värd någon annan!! Ingen människa förtjänar att bli behandlad som du!!
Det finns bara ett svar på din fråga, Ta dina saker och gå!!

DU är Bra som du är, Det är inte ditt fel att han slår dig!!
Det är han som bör söka hjälp, för att behandla en annan människa så, är inte normalt!!

Många många Kramar

Lycka till min vän!!

Du lever bara en gång gumman, tänk på det! Om du stannar kvar vid hans sida för resten av livet, hur nöjd kommer du va då tror du?
Förstår att det är otroligt svårt och att det kanske känns omöjligt att lämna honom men du måste åtminstone försöka! Har du ingen nära vän eller nån i din familj som du kan anförtro dej åt och be om hjälp? Visst, det e alltid svårt att behöva visa för nån att man har hamnat så långt ner att man behöver hjälp men jag tror knappast att dom kommer vända dej ryggen, dina vänner och din familj tycker om dej som du är så att ställa upp på dej när du behöver hjälp är en självklarhet!

Gumseligumsan!!! Du behöver gilla dig SJÄLV lite mer...
har du några intressen förutom att göra allt för din kille...?
Jag LOVAR dig att det inte är dig det är fel på, men att ni kanske inte är så synkade och perfekta för varandra... Man ska bli HEL av att leva i ett förhållande!
Sen finns det alltid saker att slipa på, det har vi med.. men i grunden måste man stärka varandra med kärlek.
Bara det att du skriver detta gör att jag tror att du förstår att du är fel ute.. det man inte mår bra av bör man undvika!
Har en separation med barn inblandade bakom mig,och jag är GLAD att jag tillslut insåg att jag var värd att må bra och trivas!
Hör gärna av dig om du behöver ngn oberoende att slänga allt skit till...

Styrkekramar/ Rebecca

TACK FÖR ERA SVAR

Vi har inga barn och så vitt jag vet är jag inte gravid.
Vi har varit ett par i MÅNGA år.
Vi har starka band; har gått igenom mycket tillsammans.

Vi har det relativt bra utom när DEN sidan kommer fram hos honom. Sist han slog mig var för ca 1 år sedan. Förnedringen, kontrollen och hans behov av att fostra "läxa upp mig", trögförklara mig och ställa massa krav det fortgår. De senaste dagarna har han känt att han "tappar greppet om mig", "att han inte kan nå mig", "att jag stänger honom ute" till följd av detta har han konfronterat mig..........ställt krav ultimatum och hotat mig. Jag känner mig schizofren ........å ena sidan är jag likgiltig men å andra sidan känner jag stark ångest, skräck panik .........vill inte att det ska ta slut.....han är som en syrgastub för mig ....kan inte leva utan honom. Ironiskt nog så är jag fullt medveten om att det är han som gjort mig beroende av honom.

Att han käner oavn nämnda beror på en en viktig detalj som jag utelämmnat i min berättelse........>
Jag har kommit nära en annan man INTE sexuellt utan på ett mentalt/emotionellt plan. Jag känner starkt för honom......drömmer om honom på nätterna....dagdrömmer på dagarna........vill vara nära honom.........vill vara i hans famn. Att jag ägnat så mycket "tankekraft" på denna man har "hjälpt" mig att inte bryta ihop nu när det strular mellan mig och maken. Min make "förbjöd" mig idag att ha kontakt med min vän...han tycker att vi spenderar FÖR mycket tid ihop och att han har dåligt inflytande på mig...............jag är såååå olycklig jag vill inte förlora min vän men har inget val eller JO OM jag träffar honom i smyg utan makens vetskap........en del av mig vill detta men jag vet att det är fel kan inte......får inte.

Under mina 28 år har jag haft starka känslor........varit förälskad och berusad av kärleken 1 gång..........MEN...................nu händer det IGEN med min vän.........det är så starkt så intensivt......Är det flykt? ÄR det försvar? Är det äkta? Varför känner jag så?

Jag tycker om att ta dricka en kopp Cappucino .........en kopp varannan dag ungefär........han blir sur tycker att det är dåligt att dricka kaffe........Han säger till mig: ?Du är för fan beroende??du häller i dig kaffe hela tiden?
Jag brukar ta en kopp på morgonen i smyg???.innan han stigit upp???.känner mig som ett barn som tar från kakburken utan föräldrars tillåtelse.

Jag är inte intresserad av såpor och annat skitprogram men ett tag ?fastnade? jag för vissa mindre ?intelligenta? program. Han var på mig hela tiden om att jag INTE skulle se detta????Det är inte bra för dig att titta på sånt skit??..du blir fan dum av det??.fattar du inte att det är hjärntvätt?, ?Det är bara idioter som tittar på sånt?, ?Sitter du nu igen och tittar på sånt skit?...Bra gumman?nu bevisar du åter igen hur trög du är?
Jag mådde dåligt kände mig sååå fruktansvärt dum??..jag slutade att titta på allt som enligt honom var/är ointelligent.

Ibland när jag satt i vardagsrummet och ?zappa? kände jag mig som ett styggt barn då jag hamnade på en sådan kanal där något ?ointelligent? program visades???jag sänkte volymen och tittade i smyg kände mig dum fick ångest och mådde skit???.hela tiden var jag tvungen att va på min vakt ifall att han skulle komma in??..ville inte att han skulle se vad jag tittar på???orkar inte bråka???.vill inte få skällning stup i kvarten.

Jag HADE många vänner??..han tjatade på mig om att de var dåliga att de utnyttjade mig och behandla mig som skit om att jag var dum och trög som inte såg sanningen ??..jo sant många var ego och vår vänskap var inte på ?lika villkor? jag var alltid den som gav MEST av allt??..men jag var glad av att ha dem i min närhet???.han gav mig så mycket skuldkänslor att jag bröt med alla???FÖR ytliga vänner som suger energi är inget att ha bättre att vara ensam???..JA sant ???jag kan hålla med om det MEN när jag bröt med alla och satt deppig hemma DÅ gick HAN ut på krogen med SINA YTLIGA vänner??.enligt honom var det skillnad för HAN vet var han har dom han är inte lika dum och naiv som JAG.

Hade/HAR några nära vänner som jag umgåtts med sen barnsben????.han vill att jag ska bryta med alla dem för de har dåligt inflytande på mig de är dåliga för mig?????Skit i den ..skaffa nya vänner? säger han till mig???men hur lätt är det??? Och samtidigt vem fan har sagt att JAG VILL bryta med dem???.En av dem har haft sex med många killar och har one night stands lite hur som helst???.enligt honom är hon inget att ha???för jag är ju sååå naiv så jag kommer att bli en hora som HON om jag umgås med henne????detta är bara ett LITET exempel det finns mycket mycket mer orkar inte skriva allt.

Jag tycker att det är roligt med skor och kläder??..vill klä mig snyggt ????han tycker att jag är ytlig????så jag köper inte kläder lika ofta som förr???visst ekonomiskt ?men???ahhh vet inte hur jag sak förklara det MEN det känns ???.JAG känner mig som ett busigt barn som vill massa saker men FÅR inte göra det för min pappa???SJUKT.

En av mina största önskningar är att bli mamma???det tog LÅNG tid innan han sa att han också vill ha barn med mig???enligt honom var jag FÖR dum, FÖR naiv, FÖR omogen och ?fucked up? + mycket mer ?..jag är olämplig att vara mamma???har varit det ????han vill att jag ska uppnå en viss nivå som han är nöjd med innan han tycker att jag är lämplig att vara mamma till hans barn. Det gör ONT att höra detta???..

TS. Det låter som han bara vill trycka ner dig. Jag har själv haft det så länge. Mår dåligt med honom, men mår också dåligt utan honom för man är så nedtryckt att man bara behöver känna att man måste beröra honom en gång (när de vill ha en tillbaka beter de sig som om de är berörda sen är det tillbaka i samma trall). Är jättevprt ta sig ur det och jag har inte nån patentlösning.
jag gick i terapi.
jag stod på mig.
han gjorde då slut.
jag mår fortfarande dåligt. Men kommer förhoppningsvis komma vidare och må bra igen.
Vill känna mig levande igen, umgås med människor som uppskattar min personlighet.

Idag grubblar jag om jag har för höga krav där - är folk i vnaliga fall ihop med varandra men gillar inte varandras personlighet? lever de så att de har nytta av varandra?
Är jag så barnslig som han tycker?
Destruktiv relation är vad det är.

Desiderate------------>
Tack för att du delar med dig

Hur länge har du varit ifrån den mannen?
Hur länge var ni ett par?
Har du ny partner? Om ja ...finns det några likheter mellan honom och den gamla?

Min karl har gjort slut många gånger men vi har alltid blivit ett par IGEN

Vi var ihop i fyra år. Längsta timeout 5 månader (han hade en annan då). Varit med om allt - gifta skilda abort you name it (var han som ville abort inte jag). Jag har ingen ny partner, orkar inte ens tänka tanken vänja mig vid nån ny. Vill däremot börja data igen. Skulle jag träffa nån skulle han säkert ha likheter med den andra utåt sett, han är oerhört trevlig. Problemet mellan oss var att han var så jagad av gamla problem. Jag har superdåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa honom och samtidigt må bra - sa att det är lätt att börja hata den man blir beroende av och jag vill inte att du ska hata mig.
Jag är väl för djup helt enkelt - det killar vill ha är lättsam brud som står vid deras sida (förlåt för generaliseringen ni män är lite bitter).

Det har varit slut mellan oss triljarder gånger. Nu är det slut och jag försöker se det som att nu ska jag stå på mig. Men är väl en sån som älskar för mycket. Uppfostrad att va snäll men har tuffat till mig efter 20 år i storstan (har förklarat min sits i anonymt inlägg inlagt idag slut etc - tog slut idag men har egentligen varit slut sedan april 2004. Vi har haft många turer sen dess. Idag ser jag det som så att om han nu älskar mig så söker han väl upp mig efter dagen D när han måste lösa sina ekonomiska problem. har som sagt skitdåligt samvete för att jag inte klarar av att hjälp honom och mår dåligt för det. Men han borde väl må dåligt för att han inte kan ge mig det jag behöver också som jag ser det. Nån rättvisa ska det väl va även i kärlek. Annars destruktivt.

Denne människa du lever tillsammans med måste ju må så dåligt för hur han lever sitt liv, för alla fel och brister han bär på!! För alla "lik i garderoben" han bär på. som du säkert vet om så väl! Och känner säkert skuld och ett visst ansvar för honom, vilket du absolut inte har, du ska inte behöva mörka ner hans dåliga sidor, man gör många många misstag i sitt liv och de kommer fram och kanske vill man då hellre leva i ett helvete, men är det verkligen värt det??? Hans misstag och dummheter kommer överstiga dina!!