Såg bilder på mig själv

Men kära rara.... Alla ålderskrisar ibland, så är det bara. Och vem 17 blir snygg på personalfest-bilder, säg mig det! Lyssna nu på mig, skit i de där bilderna och sätt dig istället framför spegeln. Se allt det där fina du har, varje liten skavank som livet gett dig gör dig bara till den du är. Fokusera på det du är stolt över, jag lovar dig att du kommer finna mycket. Det klart att du är vacker, låt inget eller ingen intala dig till något annat.

Vill bara ge stöd och säga att du inte är ensam. Jag är likadan...för jag tycker inte jag känner igen mig själv på bilder och kan älta i en hel dag om jag ser en bild på mig själv, funderar hur fasen jag ser ut egentligen och undrar om det är såhär andra ser mig? Kram

Bilder kan ljuga - rejält!

Det finns de som alltid blir bra på bild, och de som alltid blir dåliga. Själv blir jag dålig på 98-99% av alla bilder jag är med på. Jag ser helt annorlunda ut när jag tittar mig i spegeln än när jag tittar på mig själv på kort. Det handlar nog mycket om ansiktets uppbyggnad och hur ljuset faller när korten tas, och på en del faller det helt enkelt aldrig bra, tvärtom på andra.

fast i själva verket ser du nog varken ut som du gör på kort eller i spegeln (spegelbilden är ju spegelvänd t ex). Det mest rättvisande är nog egentligen en video, för stillbilder blir ofta konstiga.

Min mamma har alltid sagt att de som blir bra på kort är de som har tråkiga ansikten som inte förmedlar något. De som ser ut som skit på kort har ansikten som rör sig oavbrutet, som förmedlar känslor och inte går att göra rättvisa med en enda stillbild!

Så kanske ser du (i din mening) sliten ut på korten för att dina erfarenheter har lärt dig att kunna uttrycka dig själv tydligare med din mimik, och det går inte att fånga på bild. Utan en stillbild fångar bara en sekund av ansiktets rörelser, när det är det samlade uttrycket de som lyssnar på och ser dig på riktigt får erfara!

Jag vet att jag blir spegelvänd, men jag tittar inte alltid på mig själv i spegeln spegelvänt- det är faktiskt lätt att titta sig i spegeln och se hur man ser ut på riktigt. Håll två speglar i 90 graders vinkel mot varann, typ i ett hörn, och titta i mitten, så är du inte spegelvänd.

Och visst, det är lite ovant (att se sig ospegelvänd i spegeln)men inte alls på samma sätt som på kort. Dessutom om jag är van att se mig spegelvänd så är ju alla andra vana att se mig icke-spegelvänd, så det blir ju lite samma sak ändå... men korten på mig är alltid hemska, även om jag ser bra ut i spegeln.

Kort är ju också ögenblicksbilder som du säger. Video är nog helt klart bäst. Har mig själv på video och ser inte alls ut som på korten.

Tack för era svar!
Jag blir alldeles rörd.

Jag var lite deppig igår och det är antagligen inte så illa som jag tror men man kan ju inte låta bli att undra, precis som du skriver (samma), hur man ser ut egentligen för så ser jag inte ut i speglar.
Det märkliga är att jag ser ok ut om jag blir filmad men inte fotad så kanske handlar det om otur. Ett par bilder blev riktigt bra så jag får intala mig det.

Dessutom är man nog alltid mycket hårdare mot sig själv än andra. Kollegerna tittade säkert bara på sig själva och tänkte ungefär som jag, i alla fall av fotokommentarerna att döma. Fast några av dem blir alltid jättebra på bild.

Det slog mig att när jag nätdejtade förut valde jag förstås en fin bild och fick ofta höra av dejterna att jag verkligen såg ut som på bilden. (De hade tydligen varit med om att bilderna ibland är så photoshopade att man inte känner igen personen på dejten.)
Så jag kan ju inte vara så anskrämlig.

Där ser du! Så är det för de flesta av oss!

Emster, vilken fin teori!
Det ligger nog mycket i det.

Jag såg dessutom mycket bättre ut på bilderna när jag inte visste att jag blev fotad. Jag avskyr att vara med på bild och kanske visar jag det omedvetet.
Blicken var ledsen på de bilderna trots att jag log och det gjorde ont på något sätt. Jag påmindes om det jag har gått igenom de senate åren.
Jag gillar inte längre att bli betraktad eftersom jag har känt mig hotad i de situationerna.

Så fort det kommer fram en kamera blir man ju stel och på sin vakt... Har aldrig fattat hur man kan vilja bli fotomodell, bara posera hela tiden!

Jag tycker själv att jag är rätt snygg (lite trött och sliten ibland bara) men som sagt, ett foto visar ju bara en hundradels sekund av ansiktet, och om jag lever mig in i ett samtal så visar jag säkert hundra känslor på några minuter! Varav alla stillbilder skulle bli skit!

Jag har aldrig blivit bra på bild, men det är ju inte så ofta nån behöver se mig på bild utan att nånsin träffa mig. Det måste ju vara värre att se ut exakt som man gör på alla foton, då kan man ju bara ha ett ansiktsuttryck!

Det är helt sant.
Tack för att ni peppar mig. Nu känns det mycket bättre.