min dotter har på senare tid börjat trotsa mer än vanligt. hon skriker så fort hon inte får som hon vill. min fråga är vad gör ni när era barn skriker och slänger sej på golvet? nonchalerar ni det eller säger till henne att sluta? har provat båda. har dessutom försökt få henne att göra något annat... avleda eller locka henne till en annan leksak, men hon skriker bara.
jag skulle bara igonera detta, är man på stan så de som har aft eller harn barn känner ju igen sig och tycker nog de inte är så konstigt att man ignonerar de.
jätte jobbigt.. men det är bara att stå ut och försöka avleda.. minns att det här bara är början av trotset 
Jag skulle försöka förstå vad det är hon vill.
Så fort inte barn lyder så kallar man det för trots, tycker det är lite synd. Hon vill något, får inte det, och då blir hon arh/besviken/frustrerad, och visar det. Låt henne få ut sina känslor, och när det är klart kan ni kramas och gosa som vanligt.
Det är så olika på olika barn tycker jag. Ett bra råd kan vara att avleda, funkade jättebra på mitt andra barn. Första barnet blev bara argare eftersom hon visste vad hon ville och inte blev avledd (bara argare för att vi inte låtsades fatta).
Det kan funka ganska bra att säga tex "jag ser att du är vill .....men det vill jag inte att du gör. Jag förstår att du är arg nu".
Det bästa är nog att låta henne skrika av sig för det är ingen idé att börja ett nytt "bråk" om att hon ligger och skriker (istället för första bråket, att hon inte fick som hon ville). När hon är färdig så kramas ni, leker, fortsätter som vanligt.
Det blir ju mindre utbrott om du förstår vad hon vill och hon får testa så mycket som möjligt.
Men nu är mitt tredje barn inte riktigt där än, hon är bara 16 månader. Om några månader kanske jag står lika frågande som du (igen).
Ibland kan en kram eller en puss göra under!
Jag säger att man inte skall skrika att det är otrevligt mot andra, funkar toppen. Är de ledsna så tar jag dem i famnen och ger dem en kram. Jag tror det är viktigt att prata med barnen och ta deras svar på allvar, att inte lägga orden i munnnen på dem de kan visa tidigt vad de vill om man är uppmärksam.
Svar til madeleine 1985:
Det din lilla 1,5 åring gör är inte trots! Den så kallade trotsålder kommer först vid ca 2,5 års ålder, defintivt inte tidigare. I denhär åldern som din dotter är i just nu är en känslig fas i utvecklingen, den så kallade separationsfasen och det är det hon ger uttryck för genom att skrika. Det är väldigt viktigt att du inte ignorerar henne utan tvärtom behöver hon extra mycket närhet just nu. Då känner hon sig trygg.
Jag läste i din pres. att er lilla tjej gått igenom mycket jobbiga saker som väldigt liten. Jag tänker att kanske hon behöver extra mycket närhet o kärlek för att hon ska känna sig trygg. Jag tror inte heller det är trots, det ät först i treårsåldern man kan tala om trots på det sättet.
Går det inte att lugna med närhet och sitta i famnen och bli trygg så sitt bredvid tyst tills hon lugnat sig. Ta då upp henne och säg: jag förstår att du är arg men man får inte ....
Hon har starka känslor inom sig som hon behöver få hjälp med att hantera.