Mina grabbar är också enäggstvillingar och de delade moderkaka med en tunn skiljevägg och jäklar vad min BM skrämde upp mig med skräckhistorier om TTTS, kejsarsnitt i vecka 23-24, långsam tillväxt osv.. Usch, jag var riktig nojjig under hela min graviditet men det gick hur bra som helst. Killarna föddes i vecka 35+6 och vägde 2140 och 2410, efter 2-3 månader låg de på normalkurvan och utvecklas precis som de "ska".
Om jag kunde skulle jag skruva tillbaka tiden och säga till mig själv att bara ta det lugnt och sluta oroa mig, det är VÄLDIGT sällan som komplikationer vid graviditet sker men man är ju så dum så man sitter bara och läser om allt dåligt som kan hända.. När annars i livet gör man det? Man brukar ju inte kolla statistik över antalet magförgiftade, mördade, påkörda osv på varje turistort när man ska resa nånstans utan man ser framemot semester och dagdrömmer om strand, sol och god mat, eller hur?
Ta det bara lugnt, det är bra att vara uppmärksam men om du väntar enäggstvillingar med tunn skiljevägg så har nog din BM extra bra koll på dig =)
Å för guds skull, häng inte här alltför mycket och läs alla skräckhistorier om allt som kan gå fel, du blir bara ännu mer nojjig (talar från egen erfarenhet)
LYCKA TILL! =)