Väntar en pojke och känner mig ledsen och besviken

Tror definitivt inte du är ensam. Sen så spökar ju säkert dina hormoner till det ännu mer. Men nästa gång blir det säkert en flicka ska du se:)

måste vara jobbigt att känna så..
men som du skriver, när bebisen väl kommer så kommer du nog känna helt annorlunda...

Min mamma fick två pojkar innan hon hade mig ;) Tredje gången gilt?

Men skämt åsido, kan säga att mina föräldrar också hemskt gärna ville ha en dotter, men de fick först en pojke och sedan en till pojke...men de älskar oss allihop precis lika mycket! Min mor berättade att hon var besviken då den äldste var en pojke eftersom de sa till henne i förväg att det var en pojke. Men med nummer två sa de ingenting så hon förälskade sig i barnet innan hon visste dess kön...och jag tror att det är nog bäst när det sker på det sättet.

Oroa dig inte...när du har barnet i famnen kommer du älska barnet. Jag förstår att du känner dig ledsen nu och det är ok. Jag vet om, och du vet detta också, att den här ledsamheten kommer att gå över. Och jag vet också om att bara för att du gärna vill ha en flicka betyder inte att du inte älskar din pojke. Du sörjer helt enkelt bara det barn du inte har fått än.

Fast det är ju DIN förväntning om hur en pojke ska vara som gör att du går miste om det du vill. Jag har både lekt med dockor med min pojke, varit med honom i stallet, pratat kärlek, lekt prinsessa, hittat roliga (och rosa) kläder, gjort frisyrer.

Du kan ju välja att fostra in honom i en snäv pojkroll, det är upp till dig. Men då är det DU som väljer bort det du beskriver att du kommer att sakna.

Varför inte leka med dockor med pojkar?

du är inte ensam och du är inte onormal!!

Jag har triss i pojkar och jag kan nu inte få flera barn och jag kan idag känna en sorg över att jag inte får frossa i tofsar, flätor och rosa kläder men jag tillåter mig att vara lessen ibland. Jag har en styvdotter men det är ju inte samma sak eftersom jag itne fött henne och inte har dom banden till henne.

Jag älskar givetvis alla mina killar och vill inte byta bort dom en sekund och jag har liksom bara vant mig vid att jag är en pojkmamma. Jag går och tittar på bilmässor likväl som jag klipper och klistrar och pysslar.

Det man kan göra med flickor kan man göra med pojkar också , bara inte fläta deras hår...

och jag är inte heller ett dugg förvånad att jag fick tre pojkar, det föds bara pojkar i vår släkt, att jag skulle vara något undantag skrattade jag bara åt och jag fick ju rätt...

som du skriver så kommer du säkert inte känna så sen!
Men jag kände samma när jag väntade 1:a. ville så gärna att det skulle bli en tjej (har även alltid önskat att någon av mina 3 bröder kunde varit en syster ) trodde till 100% att det va en kille, men ut kom en tjej.
nu denna gången va jag väldigt delad! ville ha en tjej till pga att vi redan hade så mycket tjej grejer. alltså rent praktiskt. Men fick reda på att jag väntar en kille. super att få en av varje iof och maken blev hur lycklig som helst! (han vill köpa racer bilar ) så rent praktiskt för dig är det ju kanon! hoppas verkligen att din besvikelse lägger sig så du kan njuta av nästa grabb! kanske blir 1 barn till i framtiden !?!

jag förstår hur du känner till en viss del. fick reda på att vi väntar en pojke på UL. vi har en flicka sen innan och ÄNDÅ kände/känner jag mig lite besviken. för min del tror jag det beror på att jag själv har en syster och att jag hade hoppats på att min dotter skulle få en syster hon också. tror man måste tillåta sig att vara ledsen och försöka prata med någon som förstår. sen kommer man ju älska barnet hur som helst. kanske var bra att du fick veta så du kan bearbeta det innan förlossningen.

Skulle nog känna likdant. Faktum är att vi har en tjej nu och jag förbereder mig redan nu mentalt för att nästa barn kan bli en pojke.

Tillåt dig att sörja, först när du är klar med det kan du känna lycka över det fina barn du bär på nu, är liksom du säkert på att du kommer att älska även denna lille kille men som sagt: sörj lite först. Du är inte ensam!